onsdag 9 december 2009

Gubbig potatis

Pepparkaksbakets glans ligger i degätandet tycker samtliga i familjen.
Visst kan ett fristilat hus få utskäras, men doserna mjölbegränsing, tålamod, finpill och kavelteknik som krävs för kakorna talar till förstadiets fördel.

Kylskåpskall och kryddstinn är pepparkaksdegen decembers bästa sagomysgodis.

Formarna däremot förgyller till exempel slentrian-potatisochkorv vilken dag som helst.
Mamman skar halvcentimeter skivor längs med större potatisar.
Tre och femåringen teambuildade och tryckte med samlade krafter.
Smågubbar, stjärnor, halva grisar och benlösa älgar.
Only the sky, or the potato-size, is the limit.

När det var falukorvens tur räckte egna krafter och samförståndet var slut.
Smågubbar var hårdvaluta och stjärnan oönskad.
Ettåringen löste konflikterna genom att i ett osynligt ögonblick hänga upp gubben i krukväxten i fönstret. Då kunde femåringen koppla av och övergå till att steka korvmän. Treåringen hyvlade smör och pressade vitlök över potatissamhället och stog med allvarlig min och vaktade det i ugnen.
Modern tog sitt gröna ansvar och såg till att de rafflande tillbehören, gurk- och morotsstavar, paprikabitar och vitkålssallad också dukades fram.

tisdag 8 december 2009

Gul jul

Nej familjen har inte emigrerat, bara gått i höstdvala.
Men nu närmar sig vintersolstånd och det finns hopp om bot och bättring.

En vit jul finns det nästan inga förhoppningar om.
Tack och lov att vi hittat vägen till att bemästra saffransdegen så det blir en solgul högtid iallafall.

Brödmartin är nybliven flerbarnsförälder. Och tack vare honom och Rute-bageriet är den här familjen nyblivna lussekatts hjältar.

Kesella, dubbla jäsmedel, vit sirap och noak och hans moster.
Saffransdegen har aldrig nått oanade höjder, ambitionerna till trots. Men det är ett minne blott. Tre försök senare för mamman hejda sig för att inte börja prata deg med systemetkassören och en del andra mindre hugade.

Martins recept hittar ni här. Det är Rutebageriets bullrecept. Som galant modifieras med saffran för evig lycka. (Om än en dyrare sådan den här säsongen.)

Tricket, och det är simpelt, tro inget annat, är FÖRDEG.
Och som bonus mår degen förträffligt av att ta en tur i kylskåpet i väntan på ivriga bakhänder. Då är den dessutom tempurmadrasskonsistensig och lättkavlad utan att kladda.

(Delar ar av receptet klipps in (hoppas det är ok med Brödgurun) för att understryka att det inte är några rådjursklövar, alpblommor eller annat magiskt som krånglar till det. Dock bytes kardemumman mot 1 gr saffran och ta det piano med mjölet andra rundan. Det går åt mindre än i receptet är vår empiri. Men läs det på plats för utmärkt beskrivning)

Fördeg
250 g vatten
250 g mjölk
50 g jäst
500 g mjöl

blandas och jäses 1 timme

Deg
500 g vetemjöl (här gick det åt lite mindre för oss alla gångerna, kanske ca
400gr)
8 g salt
(12 g kardemumma) denna bytes ut mot 1g saffran
200 g smör
200 g socker

knådas och jäses 1 timme på bänken alternativt i kyl tills saffransandan faller på det närmsta dygnet.

En omgång kavlades ut och breddes med smör/socker/mandelmassa till snäckor galore.
En andra rullades, russinades och skapades.
Båda omgångarna provsmakades ordentligt.
Men det var bara ettåringen som spottade ut igen. Noggrant på plåten dessutom.
Mamman lyfte bort de utspottade kreationerna i smyg.

Saffransbullarna blir suveränt luftiga, saftiga och vackra. Svettigt bra helt enkelt.
Nästan så bra att snickarna som arbetar på utbyggnad av det lilla egnahemsdockhuset glömde bort att skicka faktura. Tyvärr bara nästan.
Femåringen och treåringen däremot de glömde hela världen förutom degkonsten för en stund.

Matsaga:
Det röda små trådarna eller skruffset som färgar hela degen gul kommer från en krokusblomma. Det är blommans märken som försiktigt plockas och rensas för hand.
Till ett kilo saffran går det åt mellan 100 000 - 200 000 blommor. Och det är världens dyraste krydda. I år är den extra dyr eftersom Iran, som är ett av de länder som odlar mest saffranskrokus, haft kallt och dåligt blomväder.

lördag 24 oktober 2009

Sugjakt

Denna helgen har haft två uppskattade favoriter i repris.

Kronärtskocka som snacks istället för ostbågar till fredagsfilmen.
Ettåringen plockade sammanlagt tre blad men fyllde istället på sin smörbytta fyra gånger.
Tre och femåringen njöt alla bladen och lämnade sen förträffligt varsin botten till föräldrarna.

Två flugor på smällen
Än har ingen i trion genomskådat den utstuderade planen bakom dammsugarleken.

Föräldern dammsuger och jagar samtidigt små barnfötter.
Barnfötterna i sin tur är fredade i samma stund ägaren plockar upp ett felplacerat föremål och freden håller i sig ända tills det ligger på rätt ställe. Sen är de fritt villebråd tills de snappar tag i en till sak att lägga rätt.
Barnen skrattar så de kiknar.
Ni hör ju själva. What a blast.

Vill man så kan man ta det ännu en dimension och avrunda med ballongmagi över utblåset.


torsdag 8 oktober 2009

Fläderharmoni

En sax, en sax, otaliga äro dina vägar.

Lite baconstrimlor
ett stycke lillebrorshår
massa papper
något snöre
och en massa fläderbärsklasar.

En lockande brygd från inspirerande Anna B , som så förträffligt sammanfaller med grisiga influensor, satte fokus på kojans klätterträd.

Lyckligt klättrade en treåring och en femåring upp på knotiga flädergrenar.
Mamman sträckte upp saxar. Och höll i uppsamlande hink. Varvat med en ettåring som ville göra chin-ups på en gren.

Några sniglar och ett par liter fläderbär senare klättrades det ner.



Ett fårskinn på trappbron.
Femåringen och mamman satt och pratade och gaffelrepade.
Ettåringen satt i ordlös mindfullness och plockade bären var för sig.

När solen sen sken över trappen var idyllen ett faktum.

Sen välte katten ut ettåringens bär, treåringen upptäcktes av femåringen med dennes riddare, och mamman strumptrampade in en fläderklase i hallmattan.

Receptet finns här och innehåller förutom en liter bär, vatten, socker och kanelstång.
Vi prövade även halva satsen med stjärnanis (med någon svag tanke runt kompisarna hallon och lakrits).

Sen skiljdes tyvärr smakpreferenserna från Annas familj.
Mamman tänkte koncentrerat på immunförsvarsboosten och smakade en sked till.
Det var det ingen annan som gjorde.
Och stjärnanisenvarianten var svårast.

Men när man har så trivsamma förberedelser så gör det inget att det blir äppelkräm av fläderbärsoppan till slut.

Matsaga:
För länge sedan trodde man att en fläderbuske kunde skydda mot en massa ont. Vissa menade att det var grenarnas starka doft som skrämde bort häxor och trolltyg, andra att eftersom det var gudinnan Frejas träd så höll hon sina skyddande krafter över de som bodde i närheten och lockade också till sig goda vättar.
För att dra nytta av det planterades ofta en buske vid husknuten eller grinden. En del spikade även upp en fläderkvist över dörren av samma anledning. En planterad fläderbuske fick man inte hugga ner, då kunde man istället drabbas av olycka.

Grenarnas märg är lätt att ta bort och de har ofta använts till visselpipor och flöjter förr i tiden. Av fläderblommorna görs vanligen saft. En del menar också att te på dem är svettdrivande och därmed bra vid förkylning till exempel.
Bären är rika på c-vitamin och andra nyttiga så kallade antioxidanter och våra far- och mor-föräldrar fick ofta dricka fläderbärssaft vid förkylning. På senare tid har vissa undersökningar visat att fläderbär verkar kunna motverka förkylningar och även dämpa inflammationer och influensa.

tisdag 29 september 2009

Plötsligt händer det

Alla minderåriga sover runt sju.
Då kan föräldrarna fira med matlagningsvideopodcasts.

Via iTunes gå till iTunes store och sök i lilla rutan i högra hörnet: 
cooks illustrated.
och slå er lös. 

Uppföljaren på NY times kioskvältare No knead bread; 
Almost no knead bread, No knead bread 2.0, 
rekommenderas. 

Går ni inte via iTunes så kan man hitta  videon här  (det är enkelt att anmäla sig till gratisprovmedlemskapet) 

onsdag 16 september 2009

Färgkommando

Ibland händer det att en majoritet av familjen befinner sig i mataffären.
Mamman och pappan brukar oftast försöka undvika just den settingen.
Tre barn med sex ben, en förälder med två händer, lågt blodsocker, knorvliga gångar, hälsenehuggande vagnar, lockande godis och allmän dystopi gör det lite olustfyllt för alla ibland.

Igår blev det färguppdrag istället för inbördeskrig.

Den oformulerade middagen fick färgtema. Som vägledande hand i butiken.
Femåringen valde gult.
Mamman frågade treåringen om inte grönt var en bra färg.
Treåringen tyckte glass var en bättre färg.
Efterrättsfärg.

Till kassan hade vi bland annat: Gul paprika, gul zucchini (som bonus lite mjukare i smaken än den gröna), kantareller, citron, gulorange kittost, frusen majs, ägg ("gula inuti") mangosorbet ("gult och glass!" fem och treåringen var rörande överrens), hela hälsenor och alla med oss, potatis ("ljusgul inuti") och felfärgsynkat bacon.

Det blev: en potatis och zucchinisoppa, med smörfrästa kantareller och bacon som topping. Mathängslen i form av några kokta ägg, kalla paprika bitar och uppsmörad majs, och små brödbitar med kittost.
Efterrättsglassen gav sig frimodigt ur färgspåret med konfettikolorerat strössel i dubbeldopp.

fredag 4 september 2009

Sur deg

Med en ettåring på bänken får man trivsamt baksällskap.
Även degen kan få oväntat sällskap.



När mamman skulle dela degen för jäsning uppenbarade sig något.
Oberört knådad låg den där, mörkgrön och halvt inhöljd i glutinös massa.
Det blev ingen lime i limpan den här gången.
Det fick räcka med äpplen och valnötter.

lördag 29 augusti 2009

Mathängslen

Pappan är kock. Farmor är kock.
En värld är full av maträtter med namn.
Osso Bucco, Biff à la Lindström, Laxpudding, Vitello tonnato, Panzanella, Falsk wienerschnitzel, Pasta alla carbonara.
Givna ensembler och uppställningar.

Och så varjedagbarnlivet som huvudrollsinnehavare.
Uppskattar inte sina klassiker. Skitdålig på att lära sig sina repliker. Improvisation.

En femårings smaklökar är inte ingredienslojala. Inte treåringens ögon heller.
Men barn med mat i magen är de skönaste barnen. Och mat tillsammans runt bordet är de bästa måltiderna.

Tur att det finns mathängslen.

Som sidekick till huvudrätten.
De stagar upp, erbjuder säkerhetslinan och tryggar viss mättnad.
Och rättfärdigar ägget till kalopsen.

Några av våra:
bönor/linser/bönsallader
kokt/stekt ägg
kokt/rostad/stekt potatis
rostade rotfrukter
ärtor
majs
haricots verts
rå morot
vitkålsallad
gurka
små tomater
ris
mandlar/cashewnötter
rostade solros/pumpafrön
oliver

torsdag 20 augusti 2009

Åskådarplats

Alla vet att den bästa platsen på festen oftast är köket.

När mamman var pytteliten fanns det kvällsstunder av oro och snyft.
Den bästa boten fanns i föräldrars stående famn.

Så kom det sig att mamman fick lära sig livets (enarmade) väsentligheter redan från tidigaste ålder. Instucken i pappans ena armgrop när han pysslade i köket.

Som att bechamelen sjudit nästan färdigt när första bubblan syns.
Att köttet kan vändas när en bloddroppe kryper upp på ovansidan.
Att omelettepannan bara sköljs med varmt vatten.

Outtömliga är insikterna som görs i ett kök.

Familjen har upptäckt hjälpmedel som dessutom gör det möjligt med tvåhandsupplevelser.
Även för syskonen.
Från tidig kläckning har så de små kåldolmarna suttit på mage eller rygg.

Nöjda, nära och nyfikna.
Och sovande.


Trött marsipangris i mei-tai

Ergo, beco, angelpack, sutemi, manduca, mei-taier eller sjalar.
Mer ovärderliga än vassa knivar och smör.
Vraka och välj. Garanterad framgång.
Mamman bjuder på kakkalas och justeringshjälp om någon blir besviken.

tisdag 18 augusti 2009

Flower power

Någon gång i någon framtid kommer familjens måltider bestå av långalånga samtal, noggrant smakande, uppskattande kommentarer, långsamt tempo och en enda stor kärleksfull enighet.

I denna nutid är det mera rumphalkande, avbrytande, syskonbråkande, jagtyckerinteom-ande och springibenigt.

Å andra sidan lyser undantagen desto kraftfullare.



En hel klan samlades runt bordet och kronärtskockorna.
Blad gnagdes och smördoppades.
Matkomplimanger utdelades.
Veteöl hann drickas.
Vuxenmeningar avslutas.

Tänk att en tistelväxt kan bidra med något så angenämt.

Recept: Kronärtskockor
Kronärtskockor, 1/pers
kokas i saltat vatten (citronen, som ofta föreslås koka med för att behålla grönfärgen bättre, har vi utrangerat eftersom vi inte tycker den gör någon skillnad) tills dess att bladen går lätt att lossa från blomman/skockan.

Servera med rumstempererat smör smaksatt med lite citronsaft och denna potenta sardellvariant.

Ligg sen och läs saga för barnen och tänk på hur otroligt fina de är egentligen. Och hur härligt det är att äta mat tillsammans med dem. Alltid.

Matsaga:
Kronärtskockan är en tisteläxt och själva skockan är den stora outslagna blomknoppen. Växten blir 1,5-2meter hög och är en tvåårig växt som blommar först andra året. Tillägg:Om de inte planteras tidigt redan i jan/feb, då kan man få lyckan att skörda redan samma år. Det finns ett flertal olika arter, några är klotrunda andra är smala och avlånga och färgerna varierar från gröngrått till violett.

fredag 14 augusti 2009

Plättlätt

Vad är det med pannkakor och plättar egentligen, som gör dem så oemoståndliga?
Och hur kan det få plats fler pannkakor i en treårings mage än i en trettioårings?

Mammans mamma hade en mycket god vän som mitt i småbarnsåren genomgick en långvarig cellgiftsbehandling.
När hon aptitlös fick frågan av sin man om det fanns något, vad som helst, hon kunde tänka sig att äta, svarade hon pannkakor.

Mannen, som ju önskade henne allt gott, stekte pannkakor. Han önskade henne lite extragott och tillsatte grahamsmjöl, eftersom det blir lite mer näring tänkte han.
Vänmamman tog första tuggan och bröt sedan gråtande samman.
"Det enda jag önskade var pannkakakor och inte ens då kan du låta bli att förstöra dom och göra dom nyttiga!

Detta minns mamman sedan barnsben.
Och kan inte låta bli att känna sig lite skyldig varje gång hon försöker ge pannkakssmeten någon sidekick för att stärka den.

Men de här majsplättarna behöver inte skämmas för sig. Och fick bara någon liten förstärkning.

Recept: Majsplättar

250 gr majs (vi föredrar smaken på fryst framför konserv)
3 ägg
3 dl naturell yoghurt
0,5tsk salt
1 dl vetemjöl
2 dl majsmjöl
2 tsk bakpulver
1 riven morot
lite svartpeppar
ev några stänk tabasco

smör att steka i

Majs och yoghurt mixas. Småkockar skalar varsin morot som de äter upp. Femåringen skalar en till som rivs. Blanda i morot och kryddor. Mjölerna och bakpulvret blandas med varandra och rörs i smeten. Om en treåring siktar i mjölet i smeten, ha en bricka under.
Klicka ut små plättar i stekpannan, ca 4-5 st per panna stekte vi.
Stek i smör med lite olja så tål det värmen bättre. Vi körde rejält med bregott. Femåringen och treåringen turades om att steka. Ettåringen åt bregott med tesked under tiden.
Plättarna vänds när ytan börjar stelna till.

Till dem åt vi kokt ris (råris med rött ris iblandat), knaperstekt fläsk och en syrlig tomat och bönsallad med koriander och kände oss lite centralamerikanska.

Men det är fortfarande ett mysterium hur små magar kan få plats med så mycket pannkakor.

Matsaga:
Det röda riset för sin rödbruna färg från ytterskalet som omger det. Precis som på andra råris så har man låtit det sitta kvar istället för att skala bort det. De röda rissorterna är nära släkt med vårt vanliga ris.
Eftersom det lätt korsar sig med vanligt ris och kan resultera i mindre skördar ses det som ett ogräs bland vanliga risodlare. Dessutom släpper det röda riset sina korn när de mognar till skillnad från vanligt ris som håller kvar kornen på axet. Då hamnar det fler röda riskorn i marken till nästa år och så blir ännu mer av åkern uppblandad med rött ris. För att undvika detta får de vanliga risodlarna odla andra grödor vartannat år för att bli av med rödriset.
Som tur är finns de de odlare som koncentrerar sig på det röda riset också.

I södra Frankrike, Europas nordligaste risodlingar, finns stora odlingar av rött ris. De kom till på 1800-talet för att rena den salta Rhone-deltamarken så att andra grödor kunde odlas. Under andra världskriget återupptogs risodlingen igen, bland annat eftersom importen över havet avbrutits. Idag upprätthålls de genom jordbruksstöd, men det är en annan historia.

fredag 31 juli 2009

Sommelierer och sagofanta

För några dagar sedan hade familjen vän-rik middag.
Med världsmästarsommelierer i sällskapet spände dryckesutbudet från avocadovin och jäst stomjölk till flertusenkronors bordeauxer.

Och familjens fanta.
Tre och femåringen bjöd noggrant tillblandad.
Välbalanserad, fruktig, mineralig med en lätt oxiderad ton. Tydlig terroir. Vinner inte på lagring.

Recept: sagofanta
Kolsyrat mineralvatten
Äppeljuice

Vill man ha mycket kolsyra tar man outspädd juice, annars utblandad, och tillsätter mineralvattnet. Läskande i dubbel bemärkelse.

Om den orangea varianten säger treåringen att det är sån där låtsasfanta. Mamman säger inget men tänker mindre raffinerat socker. Och vinsten av att själv eftertänksamt få smaka sig fram till sin egen preferens.

Om den jästa stomjölken sades det mycket. Men först efter att det kväljts, ögontårats och slutligen vadhetsats mellan mamman och sommeliern.
Sverige kan känna sig lugn inför VM 2010. En representant som höjer hästglaset igen, med anledningen man måste lära känna dryckens själ, det är en grundlig person.

fredag 24 juli 2009

Kärlek och köttbråk

När mamman cyklade den där långa vägen genom Europa hägrade en särskild belöning innanför den franska gränsen. Samma lockelse var mantrat på de vansinnesstora motorvägslabyrinterna som ledde in i Paris.

En uppriktig surdegsbaguette med rejält lager rillettes och cornichons.

Hemkänsla i en fransk stad uppnås genom att leta upp sin noggranna bagare och en slaktare med rätta rillettehandlaget. Må det vara gås-, anka- eller grisrillette, har man funnit sin rilletteslaktare spelar inte knasbyråkrati, könsroller eller hundbajs lika stor roll.

Matsaga av familjärare modell:
Något år efter de slagit sig samman fick mamman förmånen att inviga pappan i rillettens rike. Nu hade de en gemensam drivkraft att angöra Frankrike; att få frossa i och dessutom medbringa någon kluns vaxpappersinslagen, fet köttsylta.
Den åt oftast mamman och pappan i kapp stående i köket.

Så kom förra sommaren och blev en milstolpe i familjens tillvaro.
De prövade och konstaterade överväldigade att de kunde göra sin egen rillette.

Som tur var gifte de sig några dagar senare och fick hjälp av hundratalet gästar att äta upp den. Annars hade sagan varit all och de tvenne vilat i salig fläskdöd på trägolvet.


rilletten slukades innan någon hann fånga den digitalt

Recept:
Inspirerande Gitto och pålitliga Griskindspatrik har recept och tydligt tillvägagångssätt.
(I Anthony Bourdains "Les Halles" finns det lite ordsmideri om man vill ha utfyllnad.)

Fläsksorter kan variera (ursprungligen är det ju ett av leden i att tillvarata alla delar på grisen, så bryt inte rygg för att leta upp exakta styckningsdelar. Däremot helst från en gris med försvarbart leverne).

Denna gång blev det vendelgris och
ca 1kg färskt sidfläsk
knappt kg bogfläsk
halvt kilo fläskkarré
fläskben
knappt 300 gr ister

Vi föredrar den okryddad bortsett från salt, lite timjan, något lagerblad och några rejäla drag med svartpepparkvarnen.

När köttet kokat sin evinnerlighet i lugn och ro i ugnen är det en lockande samlingsplats för valfritt antal småkockar. Efter att ha avlägsnat alla ben tar slutsteget vid.
Med slevar eller gafflar bråkar man köttet i trådar och smakligt rörig konsistens.

Sen lever man lycklig i många sina dagar.

onsdag 22 juli 2009

Bitna gröna tomater

Familjen när en syrlig marsipangris vid sin barm.
Ettåringen har en förbluffande fäbless för syror av rang.

Hon suger i sig senapstuben, sörplar upp bönsalladens vinägrett, biter i citronerna.
Och tar tuggor av de gröna tomaterna.
För att femåringen skall få skörda åtminstone någon tomat från den dagisplanterade plantan har det masskompletterats med avledande plantor som försvarstrupper. Och drottningplantan placerats på ett bord.
Tack och lov dyker det upp mer och mer gröna smultron i gerillan.

Recept: Syrlig tomatsalsa aka Pebre-variant

4 tomater
1 gul lök (vi varierar med röd också)
1 knippe koriander (krukvarianten är himla klen, det lönar sig att leta på torg och i orientaliska butiker efter knippen)
1/2-1 pressad citron (ofta skvimpar vi i lite röd vinäger också)
några skedar Aji chileno, syrlig chilipasta på påse. (alt färsk hackad röd chili, alt annan chilipasta som sambal eller så. Få inte magsår över att hitta rätt chili om det är krångligt)
salt
vitlök om andan faller på

Låt småkockar plocka bort korianderns grövsta stjälkar. Finhacka tomat, lök och koriander. Blanda allt och smaka av. Vill man så blandar man två skålar, den ena kanske utan chili.
Ettåringens belgiska blå-smaklökar äter chilivarianterna ibland, oftast utan. Tre och femåringen föredrar utan chili och ibland inte alls.

tisdag 21 juli 2009

Snarlik men olik

I huset finns nu äntligen de ljuvligaste kattungar.
Och utanför dörren en behaglig årstid.
Familjen har det fint.

Sommarvärmen skapar ett sug efter läskande intag.
Det slukas vattenmelon (den enorma, avlånga sorten är överlägset smakrikast, sötast och o-mjöligast)
Det knapras gurka.
Det skärs krispiga paprikabitar
Och det dricks vatten och stundtals saft.

I familjens lillilla trädgård finns en storstor fläder. Den tittar mamman och pappan på varje år och ser framför sig de imponerande mängder saft den skall vara upphov till.
Ett år har de fryst in en ansenlig mängd blommor. Som hyllprydnad till nästa år.
Flera andra år har blomningen och plockningen inte varit synkroniserade. Tanken räknas också.

Men i år blev det saft.
Tre och femåringen klippte klasar, mamman stödräknade efter tretton upp till femtio.
Citron skivades och treåringen byggde den finaste citronskivs- och blomvärld i skålen.
Som fick sockerlagsöversvämmas dramatiskt. Sen fick det dra. Och röras i om man ville.

Och tänkas på att om man precis har fått hem kattungar och man gör flädersaft så är det kanske inte katterna som har valt fel plats för toalettbestyr. Det är förmodligen flädern som är skyldig.

Recept: Flädersaft (så här års för de som har fläderblommor i frysen )
50-60 klasar fläderblom
3-4 citroner i skivor
1000gr socker (dubbel mängd om den inte ska frysas) hälften råsocker ger en lite djupare kulör och smak
1 msk citronsyra
2 l vatten

Koka upp vattnet och rör i sockret och citronsyran. Häll över de varvade blommorna och citronskivorna. Täck och låt dra svalt 3-4 dagar. Sila av på plastflaskor och frys.

måndag 20 juli 2009

Gud i maten

En engelsman mamman mötte i Paris för länge sedan lyfte fram majonäsen som det ultimata beviset på guds existens.
Utan en högre makt skulle inte äggula och smaklös olja med modesta tillägg kunna åstadkomma något så överjordiskt fint.

Vår ettåring håller antagligen med.
Allra helst en nyvevad aioli.
Tur att pappan är majo-kung.

Innan mamman mötte majonäspappan trodde hon att hon inte tyckte om majonäs.
Och att det var lika svårbemästrat som rubiks kub eller cirkelandning.
Nu vet hon bättre.


Recept:
3 äggulor
cirkus en msk dijonsenap
1 skvätt citron och en skvätt vitvinsvinäger
4 dl neutral olja (olivolja ger en för hög beska i det här sammanhanget)
(vitlök efter smak, 2-3 st klyftor ungefär)
salt efter behag

Om äggen och oljan har samma temp minskar risken för att det skär sig. Men det går ändå.
Barnhänder är väldigt fina på att skilja gula från vita mellan fingrarna. Och barnmänniskor väldigt glada över att få göra det.
Rör ihop senap, äggula och syra. Häll på oljan droppvis under vispning. Vartefter det börjar tjockna så kan man öka på oljetakten om man vill. Smaka av med salt och ev krydda. Utöver vitlök förekommer citron, basilika, dill och chilivarianter hos oss.

söndag 19 juli 2009

Spritande sommar

DN rapporterar om hur det sprutas och spritas i Visby för tillfället.
Det gör det här också.

Vattenspridaren är en outtömlig källa till framgång.
Och nu börjar det bli dags för spritärterna att kliva in i leken.

Ärtskidorna kvalificerar sig som
Bilunderhållning
Picknicktilltugg
Mellanmål
Måltidsförskönare


juvenila spritärter, så kallade släpärter just här

De måste ha skapats med en ettårings pysselsug, en treårings sittrastlöshet och en femårings olust inför blandningar framför ögonen.

Okladdiga
Pedantiskt ordnade var för sig
Plockvänliga
Ätklara
Storleksföränderliga för att undvika slentrian
Sprittande näringsämnen

Recept är överflödiga. De äts med fördel rakt upp och ner eller runtikring.

Matsaga:
De kallas spritärtor eftersom de "spritas", det vill säga plockas ut ur sitt skal som är trådigt och inte äts. När de är unga kan de kallas släpärter eftersom man då kan "släpa" dem mellan tänderna och få ut ärtorna. Till skillnad från brytärtor som kan brytas, dvs skidan är inte trådig och äts hel. Sockerärtor och sugarsnaps bland annat.

Den traditionella ärtsoppan kokas hos oss framförallt på gula ärtor, som är torkade mogna spritärter. I Finland däremot använder de torkade gröna ärtor till sin ärtsoppa.
Traditionen att äta torsdagsärtor härstammar från tiden då Norden hade den katolska traditionen med fasta på fredagarna. Då såg man till att göda sig ordentligt med mättande ärtor och fläsk dagen innan. Eftersom det ofta bara fanns ett stort kokkärl var det praktiskt att koka fläsket i ärtorna.

torsdag 2 juli 2009

Semesterbröd

Brödgurun har styrt upp vårt sommarstugebakande.

Autolys har den fördelen att det är helt oviktigt hur degen knådas. Den skall inte ens knådas kan man säga.
Så en ettåring är fullt kompetent att sköta deggörandet.
Man kan med fördel lägga till en gräsmatta eller annan lokation med mjölvänligt underlag.
Och det passar fantastiskt bra att röra ihop sent på kvällen och låta stå framme för att förgylla en morgon. Allra helst en som föregåtts av mygbettskliande eller växtvärk eller så.

Recept ursprungligen från Pain de Martin: Baguetter

1 tsk jäst äts upp av ettåring egen recept modifiering
1 tsk jäst smulas i bunke
4 dl vatten valfri temp
8 dl mjöl
1 1/2 tsk salt

Brödhantering beskrivs ypperligt här.

Hos oss:
Ettåring rörde ihop. Mamman tittade på havet. Tre och femåringen pausade grodjakten och granskade fascinerat mjölsnön på gräset under balkongen.
Gemensam överplastning och sen i kylen. Jäsning över natten.
Alternativt ställ det framme och baka ut efter en 5-9 timmar beroende på vädergudars värmevilja och vardagslogistik.

Matsaga: Jäst
Jästen är en pytteliten svamp. Som man samlar ihop i massor så det blir en jästkub.
När jästsvamparna hamnar i en bunke omgiven av saker den gillar, som mjöl till exempel, påbörjas en jäsningsprocess. Då bildas bland annat koldioxid, som gör de små luftbubblorna i degen mycket större och gör brödet luftigare. Det bildas också smakämnen som vi tycker om. Finns det socker i degen arbetar jästen ännu snabbare. Och samma om det är varmt. Men en deg som får jäsa länge brukar ofta smaka ännu mer. Råkar man däremot ha för varmt vatten, så det nästan bränns på handen, då dör jästsvamparna.

lördag 27 juni 2009

Sköna gröna

Det har sannerligen varit stiltje här. Stort arbetsprojekt kombinerat med en rasande sol får ses som bidragande orsaker.

Picknickpack är en välkänd syssla just nu.
Picknickuppack likaså, fast mindre lustfylld.
Våra picknickar är dock sällan Monica Ahlbergs-aktiga, som förbereds dagen innan och packas färgmatchande och med spetsdukar.

Oftare är det en förälder i underkläderna som öppnat kylen och funderar över vad som kan lockas fram samtidigt som den ber fem och treåringen att sluta bråka om vem som ska ha gitarren och istället ta på sina kläder. I samma veva som ettåringen blir akutförnärmad när kylskåpsdörren måste stängas igen, innan löken hann plockas ur och sojan sugas lite på.
Sen bråkar tre och femåringen ännu mer. Då händer det att föräldern går från köket och försöker klä på dem så att de skall kunna skjutsas ut i väntan på avfärd.
Då brukar ettåringen bära pallen till dörren och öppna.
Underklädesföräldern sitter på hallgolvet och vinkar åt grannarna och den förbipasserande horden av cyklister.
Sen fortsätter picknickpack från befintligt utbud. Föräldern packar i. Ettåringen packar ur.
Tillslut är alla påklädda, väskan lyft ur ettårings räckhåll och djupa andetag dragna.

Några återkommande inslag hos oss är följande:

Bönsallad med tonfisk:
1-2 burk/ar valfria bönor (svart, kidney, vita m.fl) 1/2 finhackad rödlök, 1 burk tonfisk i olja (avhälld), ev lite hackad persilja och vinaigrette med bra syra.
Barnen älskar det, ettåringen inkluderad, de större är lite lökbortpetiga ibland dock.

Kikärtor med salt, citron och god olivolja
Skölj burkkikärtor eller ta hemkokta, och dressa.
Värmetåligt, uppskattat och värmande för det nyttiga föräldrahjärtat.

Kokta ägg
Skalas på plats alt. huggs topp av och äts med sked om skall behöver skydda leksmutsiga fingrar.

Fetasallad
färsk vitkål, tomater, gurka, rödlök och feta som smulas över. Ev oliver och paprika. Olivolja och röd/vit-vinäger, salt, peppar och gärna färsk oregano.
Pröva. Vitkål i salladen är otroligt gott och som bonus lite mer mättande.

Kokt färskpotatis
Fingerfood i sitt esse enligt vår ettåring

Köttbullar/korv/kassler/skinka
Kallt kött går hem

Keso i en burk som mosas på plats med medhavd banan.
Fallerar sällan hos oss (även inomhus )

Grönsaker (morotsstavar, gurkstavar, blomkålsbuketter, körsbärstomater, oliver, cornichonger)
Läskande komplement

Tunnbrödrullar med valfritt pålägg (ost/skinka/sallat/dijonsenap, pepparrotsost/rökt skinka el lax, ja, ja, listan är oändlig kort sagt)

Polentagröt/mannagrynsgröt
Kokas och får stelna. Skärs i bitar och ätes med sylt/frukt eller socker och kanel.
Gillas även av den gröttveksamma femåringen.

Nötter (mandlar, cashew, jordnötter, macadamia, annat efter preferens) och russin och aprikoser (risentas muslibladning har osvavlade aprikoser på lösvikt, annars icas, markattas eller saltås) och rostade fröer (solros, pumpa, sesam).
när man ätit färdigt är de effektiva fågellockare...

Fruktsallad
Valfri frukt som toppas med ett paket fryst mango.
håller sig fräsch länge.

Slutligen är dricksvatten, kaffe, torkpapper/våtservetter, tallrikar, muggar, bestick och gärna filt oftast med. Det kommer mer champagneglas, löjrom och ljusstakar i picknickarna lite längre fram i livet förmodligen.

lördag 6 juni 2009

Najs majs

Hej majs, vi tycker om dig, sa barnen.

Matsaga:Majs är ett högt gräs. Ofta runt tre meter högt. Man skulle kunna gå i det som en djungel. Blomställningen är majskolven. Torkar man kolven och skrapar av majsen så kan man mala dem till gryn eller mjöl, koka dem. platta till corn flakes, mata djur med eller till exempel poppa popcorn, beroende på majstyp. Det finns en massa olika sorters majs. Sockermajs, vaxmajs, tandmajs, smällmajs. Näst efter ris och vete är majs den gröda som odlas mest i världen.

Det picknickas till höger och vänster i denna ljuva sommartid.
Fri himmel ger gärna en högt-i-tak atmosfär som sopar bort dammiga mönster runt ätandet.
Precis som utegrisar är rätt glada grisar är uteätande barn ofta ganska nöjda.
(Synd bara att det är så ohärligt att packa upp efteråt.)

Recept:Majskaka/polentapudding (6-8 pers, barn och vuxna)
10 dl mjölk/ris-havre-soja-mjölksubstitut
2 dl polenta
nypa salt
klickar smör för smörerianer som oss

Koka upp mjölken, vispa i grynen. Småkoka och rör ibland.
Treåringen är en vispare av rang. Kombon med induktionen har eliminerat bränd mjölk.
Klart efter 5-7 min. Vänd ner smörmängd efter tycke. Kan ätas på en gång som mannagrynsgröt. Vi häller ofta upp den i passande medtagbar form och låter stelna. Portionsbitar skärs upp och serveras med sockerrörda bär/socker+kanel/sylt eller annat efter preferens.

fredag 5 juni 2009

Bönhyllning 2

Vi gillar bönor.
Att få välja gillas också.

Numera finns en tacksam variation av burkade bönor.
Hemkokade ja tack, men en färdig cylinder har många gånger expressgästspelat med bravur. Framför burkhyllan kan man få välja varsin burk bönor. Helt fritt efter preferenser.
Ytterligare en fin bönpersonlighet är den sociala kompetensen inom familjen, de flesta bönor går väl ihop.

Femåringen valde svarta bönor "för de är godast"
Treåringen valde saltå kvarns kikärtor eftersom "blått är finast"
Ettåringen ville helst raka ner en hel burkrad i kundvagnen.
Mamman tyckte inte det var lika bra idé. De överljudliga invändingarna dämpades till slut av ett paket små gröna linser, fint marackasvänliga.
Mammans inneboende vinägernörd plockade en flaska rödvinsvinäger för säkerhets skull.
Det blev bönprovsmakning och sen en syrlig bönsallad. Som vi tydligen inte kan få nog av.

Matsaga:
Kikärtan är en av de växter människan har odlat längst.
Det har hittats lämningar i mellanöstern som är mer än 7 500 år gamla.
Idag är den spridd över världen och den används på en mängd olika sätt. De omogna bönorna äts som snacks, bladen använd i sallader, torkade ärtor mals till mjöl, rostad är den god som snacks och hel finns kokas den i grytor (väldigt vanlig i currys bland annat). Precis som andra bönor är den rik på protein. Nicholas Culpeper, som var Englands Carl von Linné, gillade kikärtan eftersom han tyckte man blev mindre pruttig än av andra bönor, samtidigt som den mättade mer.

söndag 31 maj 2009

soltorka

Solen skiner så läslystna får hålla tillgodo med ostig skåpmat.
Fåriga ostar, valborgsfeta och ostgalej.

söndag 24 maj 2009

Tiramisù - Tiramigiù

Ibland behövs det något uppmuntrande. Kanske orkeslöst, humörhett eller bara oroligt.
Ett sätt att vända nedförsbacken är att byta plats, matplats.
Och bygga kojor väcker även de tröttaste vuxenbarn.

För att dra oss upp drog vi oss ner.

Vi bredde ut filt över bordet och möblerade kuddigt under.
Sen åt vi middagen där under bordet istället.
Till och med ettåringen äter förtjust.
Tvåmeterspappan med diskbråck flyttade sitt ätande till soffan istället.

Inget Recept bara en hint,
kycklingklubbor
med rostade rotfrukter och cole slaw, omtyckt och dessutom spillhanterbart.
Och hela fänkålsfrön som strösslats över potatisen/rotfrukterna och rostats i ugnen är en av mammans allra bästa humörhöjare.

Matsaga:
Fänkålen kan bli upp till två meter hög, längre än de flesta människor. På många ställen i världen har man trott att växten skyddar mot ormar och fänkålsfrön har använts vid ormbett. Förr i tiden i Sverige trodde man att den skyddade mot hemskheter. Torkade plantor hängdes över dörrarna och frön lades i nyckelhålen. Barn hade ofta så kallade "trollpåsar" med fänkålsfrön runt halsen för att skydda mot osynliga makter.
I Sverige är den vanligast som brödkrydda. Den har en frisk lakritssmak och används ofta tillsammans med kryddan anis. I Indien är fänkålsfrön vanlig i många rätter, den ingår bland annat i kryddblandningen Garam Masala. Det är också vanligt att måltiden avslutas med en tallrik fänkålsfrön att tugga på. För att hjälpa matsmältningen (mindre gaser bland annat) och för en friskare känsla i munnen.

söndag 17 maj 2009

Veckodagstradition

Onsdag som lillördag är vuxenexempel på att alla mår bra av att stuva om lite i slentrianen ibland.
Fredagsmys och lördagsgodis i all ära, men måndagar och torsdagar behöver sin guldkant också.
Att hitta olika små ritualer till veckan kan ge både dagsrytm och göra en grå dag gulröd. Och maten är bara en av alla områden att leka med.

Matanknutna exempel:
måndagar - tända ljus till frukost och mixar bärdrink med valfria bär och sugrör.
tisdagar - då lagar vi efterrätt.
onsdagar - då bjuder vi in någon till middag.
torsdagar - då lagar vi någons önskemiddag.
fredagar - kommentarer överflödiga.
lördagar - då har vi bordsdekorering, hejdlöst och lustfyllt.
söndagar - då dricker vi varm choklad och lyssnar på saga till frukost.

Så kan man vakna och säga:
- idag är det .... då ska vi....!
istället för att tänka på hur okristligt tidigt femåringen kanske vaknat eller hur skrubbligt ettåringen sovit.

Man kan pigga upp sig med grytlock också.
Treåringen åkte både skridskor och spelade trumma med innebandyklubba samtidigt.

onsdag 13 maj 2009

Blommande vardag

På lyxkrogarna blåser skandinaviska vindar av rara örter.
Glass som smakar myskmadra och skum på löktrav.
Till och med kirskål går att sälja.

Att plocka ätbart från naturen tillfredställer de flesta jägare och samlare.
Även mina barn.

Matsaga: Maskrosor kan användas på flera sätt i maten. En del gör vin på blomman. I Italien är det vanligt att använda många olika maskrosors späda blad i sallader. I Sverige har man förr i tiden använt roten till att rosta och göra kaffe på i tider av kaffebönsbrist. Och just nu när de blommar för fullt är de en av binas favoriter och blommornas nektar bidrar till massa honung.

Utsmyckning, provsmakning och omdöme
Treåringen och femåringen startade skördandet på trappen och gick sen vidare i trädgården.
Viol, penséer, maskrosor, pelargoner, tulpaner, syren fanns just nu och in kom sprakande buketter. Kirskål, löktrav och vitplister pekades ut av mamman och ettåringen plockade förtjust i sin påse.

Blommorna sattes dels i vaser och ströddes dels över en sallad med bladsallat, hyvlade morotsslanor och små pärltomater, tillsammans med ettåringens gröna blad. Tulpanerna smakar lite som sockerärtor, violsläktet är lite försiktigt ljuvt. Pelargon är kryddigt. Maskrosorna plockades i smådelar för att inte bli för beska. De gröna bladen är friskt örtiga och ger salladen en rikare smak.

Att få plocka blommor som sen skulle ätas gjorde barnen entusiastiska.
Att sen dessutom smycka bordet gav två mycket stolta småkockar som bjöd in till blomsallad.
För mättnadens skull kompletterade vi med färsbiffar och en syrlig bönsallad.

söndag 10 maj 2009

Goda historier och glutenvånda

Jan Kjærstad skriver i sin bok Förföraren att livets mening är att samla på goda historier.
Mat och barn ger många sådana.

Vi skulle bidra med tårtor till en närståendes femtioårsgalej.
Det hade önskats citrontarte.
Mamman bakar sällan paj.
Femåringen hade dock pratat tidigare i veckan om den där goda citrontårtan som mamman hade bakat förra sommaren. Så citrontarter kändes då som en bra idé.

En pajdeg vill man skall vara spröd och inte glutenseg.
Det innebär bland annat att den skall arbetas så lite som möjligt.
Mamman försökte svälja sin glutenstress inför fem och treåringens skaparglädje i degblandning.
Sen fick degen vila kallt och citronkräm påbörjades.
Där växte femåringens äggknäckarego med galant äggknäckarteknik. Liksom treåringens citronpressartillit med åtta citroners träning. Och mammans biceps efter att ha vispat en fyrdubbel citroncurdsmet till 85°.

Efter kylvila och vattenspridarlek var klockan fem, tre barn hungriga, en pappa iväg på jobb, en mamma som någonstans kom på att de skulle börja förgrädda formarna.

Tre och femåringen hjälper mamman att kavla ut pajdeg på mjölat köksbord. Mamman arbetar än en gång med lite glutenoro. Två barn ser aktivt till att det bildas "smulor" som ju måste ätas upp. Det tredje hittar rispappersarken i lådan och börjar bryta konfettibitar av dem. Mamman ser och tänker att hon kan städa när alla somnat. Bara de här pajskalen nu blir färdiga.

Det är svettigt att kavla pajdeg, inte för mycket, inte för lite, och sen klara av att föra över den till pajformar utan att den går sönder.

När ettåringen fortsätter med en mjölpåse känner mamman att hon måste göra en insats där.
När hon gör en insats där bestämmer sig treåringen för att göra en kavlingsinsats på köksbordet. Men femåringen har kaveln.
Treåringen hämtar konstruktivt en kruskavel.
En kruskavlad pajdeg blir inte mer lätthanterlig.

Tillslut var tre pajskal klädda och två miniformar likaså.
Och två barn glatt sockerkickade efter en pajdegsmiddag, det tredje var vrålargt för att mamman plockat bort sysselsättningen.

Då kokade mamman fyra ägg under tiden som barnen klädde av sig.
Sen åts det ägg i badet, borstades tänder och samlades i sängen och berättades en bra historia om ett pajbak.

(Dagen efter fylldes pajskalen. Barnen skördade violer och penséer och svartvinbärsblad som de omsorgsfullt placerade ut på tårtorna. Som gjorde succé. Men nästa gång mamman bakar tårta ska hon göra något utan pajdeg.)

onsdag 6 maj 2009

mamman och pappan och oljan

En gång för länge sen, innan det fanns avkommor, cyklade mamman själv ner till Frankrike.
Packningen var noga utvald och viktransonerad.
Ett fåtal ombyten.
Några verktyg.
Kartor.

Men någonstans i mitten av Frankrike kom hon förbi den där matmässan. Där det stod en farbror med kärleksfullt pressade oljor av såta nötter och varsamt plockade frön.
Så blev mamman förmodligen en av få långcyklare med en av packväskorna fyllda med tre gröna oljeflaskor och ett torkat ankbröst.
Några år senare träffade mamman passande nog pappan. Som importerar en utvald, gräsgrön olja.

Av goda oljor blir man lycklig.

Recept: Kikärts och purjolökssoppa
1-2 purjolökar beroende på storlek och lökpreferens
2 burkar kikärtor, eller ännu hellre motsvarande mängd hemkokta
kycklingfond
salt
peppar
god olivolja

En treårings noggranhet är optimal för purjolökssköljning. Femåringen jämförde hur mycket större de kokta kikärtorna var mot de torkade. Ettåringen kröp halvägs under köksskåpen i jakt på några ärt-avfällingar.
Purjon hackas och fräses mjuk i olja. Kikärtor och vatten så att det täcker ordentligt. Koka tio minuter. Mixa med stavmixer eller i kanna. Vi brukar spara lite bitar/hela ärtor. Tillbaka i kastrullen och späd med vatten om den känns för tjock. Smaka av med koncentrerad fond och saltpeppra.
Vid servering ringlas valfria mönster i sopptallriken med den GODA olivoljan.
(Det är en obeskrivlig skillnad på bulkolivolja och en av kvalitet som är datummärkt och under ett år gammal. Det kanske verkar onödigt där framför prislappen, men tro mig, det är alla gånger värt det. Dels är den väldigt drygt. Och så står man framför möjligheten att uppleva en nyklippt gräsmatta, och de friskaste morgondaggängar, rätt i munnen. Prova gott folk)

Matsaga:
Olivträd kan bli över tusen år gammalt. I grekland räknades förr olivträden som heliga. De fick varken huggas ner eller brännas. Och att äga många olivträd var en av de största rikedomar som fanns. De omogna oliverna är gröna och så blir de svarta när de mognar. Olivolja görs genom att pressa oliver. När man pressar dem försiktigt blir oljan allra godast. Det behövs flera tusen oliver för att göra en flaska olja. Av sex kilo får man ut motsvarande ett mjölkpaket olja.

söndag 3 maj 2009

Etikett-vilda västern

Nu finns det etiketter att navigera efter.
För att lättare kunna plocka fram matsagor, recept och ordat om matglädje.
Så skall skribenten ta sig en runda i etikett-etikett för att hantera den digra listan i övrigt.
Håll till godo tills dess.

lördag 2 maj 2009

Världens godaste valborgssallad

Det har firats valborg, i otrolig frid.
Har man många barn, hundar, generationer, filtar och smårätter tillhanda så är chanserna goda för jackpot.
Lägger man till flödande sol och en rackarns sallad så är sagan all.

Recept: 1 stor skål att dela med många
1 blomkålshuvud
1 rödlök
1 stort eller 2 mindre äpplen alt päron
ca 300 gr feta (kan bytas ut mot chevre om den andan ligger på)
1-2 lime alt 1 citron
några stadiga klunkar god olivolja
salt
svartpeppar
några nävar ruccola innan servering
(ev rostade pinjenötter)

När en trebarnsfamilj skall ge sig iväg kan startsträckan vara många meter. Och riktningarna pekar inte alltid åt samma håll. Att packa mat är dock effektiv grupplek.
Blomkålen småbukettas av tre och femåring. Vi har effektiviserat det till att skära rakt igenom till cirka sockerbitsfyrkanter. Rödlöken skars vuxet i tunntunna skivor. Femåringen manövrerade äppelklyftaren vår äppelköksvän. Därefter skars äppelklyftorna hälften så stort som blomkålen ungefär. Ettåringen såg till att limefrukterna var lättpressade. De stoppades innanför bodyn och följde med på pallklättring.
Allt blandas och dressas med lime/citron saften samt ordentligt med olivolja. Smula över fetan och blanda. Salta och peppra efter smak. Inför servering blandas ruccolan i (och gärna rostade pinjenötter om så finnes, men sörj dem inte annars).

Omdöme:
Hundar, barn, generationer och en klätterbar bergstall är ibland större lockelser än blomkålssallad. Annars äter hela familjen den glatt.

Matsaga:
Blomkål är egentligen en stor knopp. En outslagen blomma helt enkelt.
Blomkålen tar två år på sig att blomma. Första året bildas den stora blomman som vi äter. Får den fortsätta växa så kommer den att slå ut och bilda frö nästa år.
Den vanligaste blomkålsfärgen är vit. Men det finns både grön och lila också. Och kanske kommer det ännu fler. Blomkålen är släkt med broccolin och vit och grön och brysselkål bland andra och om såna plantor står nära varandra så korsar de sig gärna.

tisdag 28 april 2009

Samlad mat

Det finns nu en portal över matbloggar.
Där finns flera av de fina matarna.
Och nu matsagor också.

måndag 27 april 2009

Årstidsvariation

Uteätande är råvarufrihet.
Eftersom vi ännu inte har hund,
men en ettåring.

Med våren och värmen säger vi:
hej ris och hej gryn
och hejdå klet under strumporna och stånkiga golvtork.

Recept: enkel wok från skralt kylskåp

1/2 huvud ny vitkål alt kinakål eller annat bladigt
1 dm purjo
1-2 morötter
2 klyftor vitlök
sovel - vi hade så kallad helgskinka (påskskinka) som skivades och strimlades, kan också vara kyckling, fläskkött, tunt nötkött, omelett i strimlor, lax - ok, jag tror ni har förstått

till det hade vi kokt ris och mamman hade Lao gan ma chili oljepasta;Burk med chilikryddolja som gör underverk med slaka kylskåpsrensningar.

Kålen strimlades och lades tillsammans med skink- och morotsstrimlor i oljad varm stekpanna. När kålen mjukat sig lades purjo och vitlök i. När purjon känns klar kryddade vi med ett par matskedar ostronsås. Det kan bytas ut mot annan valfri asiatisk sälta, fisksås, ljus soja annan preferens. Temat här är gör dig något ätbart, bry dig inte om renlärigheten.

Inga barn i köket idag.
Treåringen var inte intresserad av matlagning utan tränade ettåringen i hopp-från-liten -pall.
Femåringen cyklade med till hämtning av nyrepad bil och glassförrätt.

Vi åt i trädgården tillsammans med yrvakna humlor. Och lyckliga myror med ris från himlen.

Omdöme:
Treåringen åt massor, ettåringen också, både från sin egen och mammans tallrik. Utan att notera chilistyrka.
Femåringen hade glass-start och en aversion mot stekta blandade grönsaker och åt ris med smör och ett kokt ägg.

söndag 26 april 2009

Bollkänsla

Treåringen har en sällsam fascination för bollspel.
Med en innebandyklubba och en boll kan helt oanade koncentrationer dyka fram.
Femåringens favoritbakverk är syltkakor.
Treåringens är chokladbollar.

Vi gör dem lite mindre söta och med lite mer havregryn, japp det var mammans påfund, men de är verkligen goda så det finns ingen anledning att överge ändringen.

Recept:
100gr smör
3-4 dl havregryn
2 msk kaffe
1 dl florsocker/vanligt socker
1 liten nypa salt
4 msk kakao
(ibland stoppar vi i en näve mandlar i mixen. Känns både näringsrikt och tuggknaprigt.)

Treåringen har kommandot. Mamman är bara knivskydd och smörskärare.
Smöret vägs upp och läggs i bunken. Kaffe i (varmt eller kallt spelar ingen roll tycker vi märka). Havregryn, kakao och socker läggs också i. Femåringen passerar förbi i viktiga ärenden och levererar en nypa salt och går sen vidare. Treåringen projicerar och kollar av att jag är förberedd så att jag inte skall bli skrämd av mixningen.
Kanske av någon nyvunnen etikettinsikt så uteblir bajskorvarna denna gång. Det blir istället stiliga små klot, som skall levereras till kära vännen N's kalas. Till rullningen ansluter femåringen och de kläds i kokos och glittrande strössel. Ettåringen stoppade knäckebröd i femåringens utsorterade vinterkängor under tiden.



Mamman fick vårkänslor på väg till kalaset och tänkte dekorera fatet med blommande körsbärskvistar. Treåringen använde blomkvistarna i cykelkärran som grusklubba vid övergångsstället istället. Bollarna gillades ändå.

torsdag 23 april 2009

Mat-ro

Ibland har middagsfriden mäktiga fiender;
olekt lego
förbaskade småsyskon
sprittiga ben

Det fungerar sällan att försöka kommendera någon på plats. Framförallt är det inte ett bra sätt att skapa god matstämning.

Helt oslagbart hos oss är att berätta historier från "när man var liten".
De allra enklaste anekdoter trollbinder barnen och ätande matro kommer på köpet.
Det finns en anledning att muntligt berättande har en särställning i de flesta kulturer. Få saker är så naturligt avkopplande som att lyssna på en person som berättar en historia, sina minnen eller upplevelser.
Dessutom blir det ett sätt att sprida vardagshistoria vidare.

"Berätta om när ni målade hela kroppen med blåbärssylt!" treåringens oöverträffade favorit
"Vad sa morfar när han kom hem och du hade nya hårspännen, vattkoppor och röda hund" femåringen (med vattkoppor)

onsdag 22 april 2009

Vårikål

Tussilagon, blåsippor och nyskördad vitkål.
Våren är här.

Den tajta vita kålen har sitt egenvärde och tjusning.
Men samma yra som den nya grönaktiga framkallar den inte.
Yster blir man också av att ha en pålitlig fetaost försäljare. Plastpackad feta är källan till eviga besvikelser, osalt, för salt, tunn smak, syrlig smak, smulig och så vidare.
Men har man en vänlig kvinna/man som manuellt skär upp ens feta så är man ett steg närmare feta-försoning.
Och är de dessutom själva importörer av sin ost så finns bästa möjligheterna till feta-fullkomlighet.

Recept:
Ett rejält halvt ny-vitkålshuvud
1 liten grön paprika
1 rödlök
1/2 röd paprika
1/2 gurka
en större näve körsbärstomater på kvist
en näve svarta kalamataoliver
lite repad färsk oregano eller timjan
2-300gr grekisk feta
vinägrett med lika delar vinäger och olja - snåla inte på vinägern och inte heller med saltet. Våga syra, det blir bra!

Vitkålen strimlas. Treåringen anser sig vara mogen för den stora kniven med prickar (global) mamman inte riktigt. Den lilla kniven med prickar (dito fruktkniv) får istället användas till att dela tomater, paprikor och gurka. Femåringen klippte utvalda stjälkar från timjankrukan. Fortsatte sen ute på trappan med påskliljor och penséer och ordnade bordssmyckningen av bara farten. Båda hjälptes åt att smula fetaosten över den färdigblandade salladen. Ettåringen var misstänksamt tyst och visade sig sen noggrant ha sorterat in fem och treåringens strumpor i bilgaragets andra plan.

Omdöme:
'Det här är fan bland det godaste som finns!' pappan
Femåringen har radarsyn och plockar bort minsta lökbevis. Den gröna paprikan sorterades också bort, men allt annat åts glatt. Treåringen följr numera efter i femåringens lökspår. Annars åts allt annat. Ettåringen inriktade sig enbart på fetan, men åt desto mer av den.

Summa summarum blir mer nykål åt folket. Och hej sommar och grill, det här är en fin sallad.

tisdag 21 april 2009

Mejeridemokrati

Vilken vill du pröva?
Ska vi testa den här också?
Kolla där åker kossan skidor!
Vilka fina blommor!

I Skåne flödar upprörda känslor över att det lokala mejeriet spelas ut i mjölkkylen.
"Ge oss vårat skånemejerier tillbaka." "Bojkotta Coop", stödsajter och namninsamlingar.
Man kan bara konstatera att vi vill ha rätt att välja själva även i mejeriutbudet.

Så låt barnen vara med i valet framför paketen.

Efter över en veckas vattkoppsharvande behövdes lite frukostupplyftning.
Vi ställde oss framför västvärldens dignande fil/yoghurt/mjölk utbud och barnen gavs (nästan) fria valmöjligheter.
Fyra sorter fick väljas ut.
Mamman hade sockerveto (och lyfte fram dekor som kompensation och avledning.)

Vi kom hem med:
Fjällyoghurt med hallon (fina kossor, gott med hallon)
Långfil (wow, är den lång!)
Arlas ekologiska med rabarber (samma blad som vi tittade på igår i trädgården)
Yoggi yangster ekologisk jordgubb (kolla de spelar fotboll)

Omdöme:
Långfilen provsmakades och fick sen flytta till svägerskan nästgårds (våra norrbottniska gener till trots.)
Fjällyoghurten älskas av alla (och var ingen nyhet utan en repris)
Arlas med rabarber orkades inte provsmakas denna morgon. Den blev utkonkurrerad av
Yoggi yangster som föräldrarna tyckte var för söt och barnen tyckte var god.

Matsaga:
När saker som görs på mjölk är märkta med "ekologisk" eller "Krav" betyder det att de kossorna haft det bra. Lite bättre än de andra ofta. De får ofta vara ute mer, det gillar kor. Deras mat växer på marken runt omkring dem så de slipper att maten flygs lång väg från andra sidan jordklotet. Där man kanske har huggit ner fin djungel för att odla maten. Deras bajs behöver inte läggas på hög och köras bort utan det sprids på bondens åkrar som gödsel. När kossorna betar på ängarna så kan fler sorters blommor växa och vi får fler fina picknickställen på gröna ängar. Och när de betar gräset så bildas det samma nyttiga ämne som finns i fisk och som man blir smart av, Omega 3.

lördag 18 april 2009

kåttitsch schiiis-plättar

Vi säger fortfarande keso.
Och äter den glatt.

På allas LCHF-läppar finns recept på keso-plättar. Vi har inga diet-preferenser men detta är ett matigare alternativ till pannkakor.
Och grädde/sylt kändes lite festligare en vattkoppsnamnsdag till ära.

Vi provade två varianter, en med vetemjöl och en med lite kokosflingor.
Tiden fanns inte riktigt för pre tequilas genomarbetade version som troligen ger lön för mödan, antagligen fluffigare och definitivt vackrare.

Recept:
4 ägg
1 stor burk keso
6 msk vetemjöl/alt kokosflingor
lite salt

Frysta hallon som kokas ihop med lite socker alt. sylt och grädde till. Treåringen skötte hallonkoket med den äran. Provsmakade ett par gånger och gav sen klartecken till sötman. Veteplättarna vändes men sen lämnades stekspaden över efter ett par försök med kokosplättarna. Femåringen bredde ut picknickfilten och spionerade på kajorna som närmade sig bordet. Ettåringen tränade på att krypa uppför och nerför trappen ut. Pappan ägnade sig åt att stå emot kallsvetten och impulserna att lyfta bort ettåringen.

Omdöme
:
De med vetemjöl var mycket lättare att steka. Kokosflingornas smak gillades inte heller av något av barnen. De vuxna kan tänka sig det som ett mervärde till fruktkompott med lite rom eller så.
Och kesoplättar kommer det nog att bli fler gånger.

torsdag 16 april 2009

frukostgambling

De finns de som hävdar att de ätit samma frukost i eoner av tid.
Det har inte mina barn.
Det som hyllats ena veckan kan vara oätligt nästa.
Och att argumentera med lågblodsockersavkommor är aldrig någon idé.
Så det gäller att hitta balansen mellan att fråga till råds samtidigt som man vill undvika val-kval.

Något som ofta fungerar är att ställa fram några skålar med torkad frukt och mandlar på bordet. (Minst lika många som antalet barn märk väl. Annars blir det kollaps över det.)
Då kanske det råkas plocka i sig lite blodsockerhöjare av bara farten.

Keso och banan är en bra fortsättning.
En banan mosas med lika mycket keso. Och serveras ordlöst. Äts nästan alltid.
Sen kan man börja umgås.

måndag 13 april 2009

Äggmafiosa

Kvinnan var 82 år och hade drivit någon form av restaurang hela sitt liv.
Hon stod i ett rustikt kök i sydliga Italien och reformerade min ägghantering.
Tänk att man kan ha levt i över trettio år och ha gått glipp om ett så förträffligt sätt att knäcka ägg.
Tur att man åtminstone kan förskona sina barn den förlusten.

Påsken har varit här och solat sig i all sin glans. Att det har ätits ägg överraskar ingen. Målade ägg, rörda ägg, romprydda ägg, klyftade ägg och rekorderligt kokta. Inte så många knäckta just denna helg. Men tack och lov bakades det hos farmor så treåringen fick glänsa med sina maffia-knäckningar. Det går ut på att man helt enkelt knäcker dem mot varandra. Inga skalbitar, inget läckage och rätt eget. Bildbevis kommer. (Det blev en högst arrangerad bild som inte ens lyckades vara illustrativ. Men här har vi vattkoppor på besök och inte samma köksglädje hos avkommorna.) Ettåringen visar grunden, ett ägg i varsin hand. Sen skall man dock inte knäcka det mot tänderna som här. Utan istället knäcks äggen ett och ett mot varandra. I princip är det alltid samma ägg som håller sig helt. Någon uppfriskande gång däremellan är det ombytt. Fördelarna är som sagt, en kontrollerad knäckning, utan skalbitar och äggskvimp.



Matsaga: Alla fåglar lägger ägg. Ofta ungefär ett om dagen. Världens minsta ägg läggs av den minsta fågeln, dvärgkolibrin. Dess ägg är inte ens tio mm, dvs mindre än en lillfingernagel stort. Världens största ägg däremot, läggs av strutsen. Där kan ett ägg väga upp till två kilo och vara som en liten fotboll i storlek. För att se om ett ägg är kokt eller rått kan man pröva att snurra på det. Snurrar det fort så är det kokt medan ett rått ägg aldrig riktigt kommer upp i fart utan liksom snurrar i halvfart hur man än försöker.

torsdag 9 april 2009

Fingerfood

Bättre en morot i handen än tio i soppan.

Det är alltid trevligt att få något att tugga på innan man sätter sig till bords.
Längre söderut har man små tapas, antipasti, aperitivo med mera.
Hos oss är ett av de enklaste sätten att få grönsakerna uppätna, att servera dem innan man sitter till bords.
En morot i handen,
en liten skål med kikärtor bredvid kritorna,
och kanske lite paprikastavar till bilbanan.

Matsaga:
Moroten är just en rot. Ovanför marken har den grön flikig blast och blommorna är vita, lite lika hundkex-blomman. Den vanligaste morotsfärgen är orange, men det finns både vita, gula, röda, blå och lila morötter. Ibland säger man att morötter ger bra syn, men det är en skröna. Däremot är de rika på A-vitamin. Och brist på A-vitamin kan påverka synen negativt, varpå A-vitamin från exempelvis morötter, kan återställa den. Däremot inte påverka den befintliga synen.
Det sägs att myten skapades under andra världskriget av de engelska piloterna. För att dölja upptäckten av radarn sade man att alla nerskjutna tyska plan berodde på en morotsrik diet som gett exceptionellt mörkerseende hos piloterna.

onsdag 8 april 2009

Lottdukning

jag fick....paprika
jag fick....majs
jag fick....gurka

Att dra lott om vad man ska få duka fram gjorde uppdraget lustfyllt.
Och det framdukade mer frestande.



På ett papper skrevs de olika sakerna. Femåringen klippte ut lappar och koordinerade den hjälpsamma treåringen till varannan lapp.
Mamman lutade sig tillbaka och kände sig som ett geni.

lördag 4 april 2009

Solsallad

Smörgåsbord, demokrati, brukarsamverkan, buffé.
Uttryck för samma sak, att få vara med och bestämma.
Alla parter blir ofta väldigt nöjda.

Matsaga:
I en del länder där det är varmare än i Sverige finns det en särskild sorts stora tallar. Deras kottar är mer än dubbelt så stora som våra vanliga. I kottarna finns det frön. Ekorrarna älskar såna frön. Och människorna också. När man plockar ur de här fröna så kallar man dem för pinjenötter. Pinjenötterna blir ännu godare om man rostar dem lite i en varm stekpanna.


Recept: Vårsallad i solen
1/2 röd paprika
4 kokta ägg
2 nävar sallat (vi hade maché)
1 näve haricots vert
några buketter blomkål
1 burk svarta bönor
1/2 rödlök
1 burk tonfisk i olja
1 morot
50 g pinjenötter
ngn dm gurka i stavar

Möra av solskenspromenad och häcklövsräfsning lekte barn på mattan och förälder lagade mat.
Allt delas i smakliga bitar och arrageras på stort fat. Tonfisk, svarta bönor och hackad rödlök blanda smed olivolja, vinäger, salt och peppar till en sallad. Pinjenötterna rostas i varm panna tills de fått brunare fläckar.
Treåringen och femåringen startade ätandet med morot bland legot.
Ettåringen kom och flyttade konservburkarna till tidningarna i sorteringen. För att sen sätta sina tonfiskfingrar i femåringens lego, till dennes vrede.

Omdöme
: "Åh, vad fint det ser ut" femåringen tydligen i samma vårharmoni som mamman.
"Jag tycker inte om de här stora lökarna" treåringen om lökbitar över 5mm.
Alla åt mängder av svartbönsallad med tonfisk. Äggen gick också åt. Pinjenötterna plockades med för sig liksom gurka, paprika och morot. Salladsbladen lade ettåringen i sitt vattenglas.

torsdag 2 april 2009

Köttbullar och delfiner

EU-rädslan till trots så får nu även de krokiga gurkorna synas i grönsaksdisken.
Köttbullar behöver inte heller vara så uniforma alltid.

Recept: ca 1 kg köttfärs
1 dl ströbröd
2,5 dl mjölk
2 ägg
1/2 - 1
gul lök
salt och peppar

(Många köttbullar, vi fryser överskottet till dagar med små tidsmarginaler)

Femåringen skalade löken och mätte upp ströbrödet. Treåringen väntade tålmodigt på decilitermåttet och räknade upp mjölken.
Två ägg innebär fint nog varsitt. Äggknäckningsfriden kunde uppnås med andra ord.
Treåringen rörde i löken som smörstektes mjuk medan femåringen försökte distrahera ettåringen. Dennes omättliga klättringsbegär riktades denna gång mot treåringens stol och intressanta förehavanden.
Treåring och femåring njöt av att blanda smet med händerna och sen tog skapandet vid.
Bajskorvar var lågoddsare. Delfinen lite mer osidad. Mamma, pappa, barn och en gitarr fick också plats i stekpannan.
Till dem åt vi syrlig vitkålssallad, kokt potatis, morotspengar, rårörda lingon och en len brunsås. (Brunsåsen bestod ilsnabbt av lite smör/mjöl och sen vatten som vispas runt i stekpannan. Lite grädde. Lite soja. Salt, peppar och möjligen lite kalvfond. Och gärna en liten smygbit ädelost alt mesost för mjuk rundning)

Omdöme: Sås är ett helt överflödigt påhitt anser femåringen. Bajskorvar och småbollar åts glatt, liksom potatis med smör, vitkålssallad och morotspengar. Treåringen kan gärna dela upp matslagen på tallriken men låter glatt alla vara representerade iallafall. Även sås. Ettåringen åt som en yster naturbeteskalv.

onsdag 1 april 2009

Möllevången

Att få en apelsin som tack för att ha plockat upp en förvildad plastpåse blir ett soligt minne.
I Malmö finns Möllevångstorget med den vänliga apelsinmannen.
Treåringen och femåringen åt sina orangea troféer på varsin haj i lekparken bredvid.

Matsaga: För tusentals år sedan i Kina fanns en kejsare som hette Li Longji. Kejsarens bästa vännina älskade litchis. Så mycket att kejsaren ordnade så att de snabbaste hästarna fick leverera frukterna hela vägen från södra Kina till Peking. I dagar i sträck färdades de med frukterna för att Yang Yuhuan skulle kunna få sitt litchibehov tillfredställt. Då var det tur att litchin har så tåligt skal som skyddar frukten mot både torka och stötar.
Rambutan är en släkting till litchin. Men istället för småknottrigt skal är den helt hårig. Inuti är den dock snarlik. På indonesiska betyder rambutan just "hårig".

Nu är det säsong för den så särpräglade litchie-frukten.
Den eminenta Lisa Förare Winbladh skriver på matälskaren så sprittande om Möllevångens vår-litchi.
På malmöbesök hos mostern styrde vi kosan över torget för att stilla femåringens längtan efter den lilla ormliknande frukten. Med oss fick vi också rambutaner och en burk kokosvatten med basilikafrön.

onsdag 18 mars 2009

Morgonglöd

Siffror har vissa mentala influenser.
05.50 känns mycket tidigare än 06.15,
och väldigt mycket tidigare än 07.00.

Om inte morgonstund har guld i mun så kan man åtminstone förgylla den med mango.



Recept
: Fruktsallad
I högsta grad en "tag vad man haver" anrättning

1 paket fryst mango
2 bananer
2 mandariner/apelsiner
2 kiwi
lite druvor
1 äpple

Femåringen radar upp djur i bondgården. Ettåringen skulle gärna rada upp djur i bondgården, men accepterar sen att plocka druvor. Treåringen snabbboostas i blodsocker med lite russin och sköter sen ruljansen vid i köket. Skivar bananpengar. Hackar skalad kiwi. Skalar mandariner och klyftar och micrar fryst mango. Allt blandas i en skål.
Mamman och pappan tittar koncentrerat på kaffebryggaren.
Med ett tänt ljus på bordet så skimrar sen morgonen i ett nytt ljus.
Mer 07 än 05 mentalt.

Omdöme
: Allas enhälliga tystnad var positivt talande (iallafall i tre minuter, sen började femåringen och treåringen o-positivt bråka om vem som hade fått flest mangobitar och vem som skulle äta upp alla som fanns kvar och så vidare)

måndag 16 mars 2009

Calici

Magsjukan härjar. Och en snabbtillfrisknad ettåring.
De är de enda härjande inslagen just nu. Allt annat präglas av stor matthet.

Tur att det finns skorpor.
Och fem myror.
Och en ny dag imorgon.

torsdag 12 mars 2009

Time-out

Den kloke barnläkaren Lars H. Gustafsson har på growingpeople.se skrivit en mycket läsvärd sammanfattning om begreppet time-out.
Artikeln finns här och som utskriftvänlig pdf här
Det finns obehagliga tendenser i samhället gentemot barnen.

I vårt kök är vispslickning den enda time-out vi ägnar oss åt.


Recept: Smoothie som höjer blodsocker och lugnar humör:

1 banan
2 dl vaniljyoghurt
1-2 dl valfria bär (hallon, blåbär eller annat)
vill man ha det lite lösare kan man slå i lite juice (apelsin, äpple el som idag proviva mango)
vill man ha det mejerifritt så slopar man yoghurten och ersätter med en avocado.
Avocado kan man ha ändå också. Ger mild krämighet och fina fetter.

mixa loss

Ett-, tre- och femåring skalar banan och pluppar i bär.
Treåring och femåring räknar in yoghurt och tönmmer mått.
Sen håller de för öronen och mamman mixar.
Sen sörplar vi och får mer kraft.
Sen bygger vi hundsjukhus under bordet.

tisdag 10 mars 2009

Supermat

Supermat kan ha flera betydelser.

Superladdad med antioxidanter och annat dunder.
Superhållbar
Supersuperunderhållande för otålig ettåring



Granatäpplet
förklaras härmed som mångfaldig segrare;

Föräldern kan kontemplativt sitta och plocka ur kärnor. Barnen likaså. Och alla kan frossa i krispiga, saftiga rubin-frön.
Oslagbar vid sitta-länge-tillfällen, som resor, väntrum, söndagsbilaga med kaffe, osv.
Plocka ur och lägg i burk om man skall hemifrån. Så slipper man grenadine-stänk på olämpliga ställen vid urplockningen.

Kärnorna nås lättast genom att skära ett tunt snitt genom skalet, längs ekvatorn så att säga. Bräck lite lätt i skåran så att frukten delar sig. Ett alternativ är nu att knacka med träslev på baksidan så faller frön ut. Ett annat är att bryta mindre bitar av halvorna och plocka manuellt. Mellanväggar och hinnor är beska och inget man vill ha i munnen. Kärnorna däremot skimrar som ädelstenar och är uppfriskande och läskande.



Matsaga: För länge länge sedan, i antikens Grekland brukade man plantera ett granatäppelträd på fallna hjältars gravar. Granatäpplet var en symbol för fruktsamhet eftersom de hade så många frön, och det planterades för att hjältarnas släkt skulle bli stor och talrik.

måndag 9 mars 2009

Druvor en masse

Samma samma, men annorlunda

röda druvor, gröna druvor (med och utan kärnor)
druvjuice
svarta russin
gröna russin
sultana russin
gula jätterussin
balsamvinäger
vin

Pröva och jämför.
Hur smakar de olika russinen. Några är syrligare andra är söta.
Druvjuice blir vin om det får stå och jäsa. Och om det får stå ännu längre blir det vinäger.
Vinet kan barnen lukta på och föräldrarna dricka om de vill.

Matsaga: Kanske var det ett misslyckande som gjorde att man upptäckte balsamvinäger. Att man tänkte göra vin och glömde bort det. Balsamvinäger görs precis som vin på druvmust, pressad druvsaft. Men den kokas först litegrann för att bli mer koncentrerad och sen lagras den mycket mycket längre. Musten hälls i trätunnor där den avdunstar och blir ännu mer koncentrerad. Vissa lagras så länge som 25 år och mer. Då är musten så uttorkad så den är trögflytande och söt som sirap. Det som från början var nätan 8 hinkar (75 liter) har nu blivit bara en liten kanna (1 liter) Och kostar nästan lika mycket som guld.