Fågel, fisk och grymtande grisar

Det blev vår tillslut. Och det kom gräslök tillslut.
Och det gjorde inte längre något att allas påklädningsork tagit slut.

I samma veva blev också pappan finslaktare. Med Skebo kött som daglig angöring fick familjen en köttgräddfil. Och tvååringen kunde sitta halvnaken i gräset och slicka tallriken från köttsaft. Eller i soffan.




Men trots det bästa grisköttet i världen finns det alltid plats för lite matjes.
Den bästa är den som köpes i kiloshink från Klädesholmen.
En vit hink med en röd vågliknande dekor. Precis lagom fast, inte för stingslig i smaken och generöst att ta av.
Dessutom till oslagbart pris i jämförelse med små ledsna konserver.


Recept:

Matjesomelett

Så många ägg som omelettandan bjuder (möjligen med lite grädde om seden är sådan)
En matjesfilé per person
Ett par matskedar gräddfil per person
Gärna lite nyklippt gräslök
Salt & peppar
Smör att steka i

Barn är alltid entusiastiska äggknäckare.
Lägg till mafiosohandlaget så är alla nöjda och skalfria.

Lättvispa ägg (med någon matsked grädde/ägg) och salt & peppar
Stek till krämig konsistens i mycket smör. (Det brynta smöret är nämligen ljuvligt till matjesen.)
Skär matjesfiléerna i sneda munsbitar och strö över omeletten
Klicka över gräddfil och klippt gräslök
Ät och strö floskler om hur gott det är.
Det är dock valfritt att slicka tallriken.


Matsaga:
Matjes är numera ursvenskt. Men ursprunget kommer från Nederländerna.
Det holländska ordet "maatjesharing" betyder ungefär jungfrusill, vilket innebär sill som inte hunnit bli könsmogen. När den unga sillen fångats läggs den i tunna och lagras ända upp till ett år. Kryddningen är bland annat kanel, kryddpeppar, nejlika och sandelträ.

Gul jul

Nej familjen har inte emigrerat, bara gått i höstdvala.

Men nu närmar sig vintersolstånd och det finns hopp om bot och bättring.

En vit jul finns det nästan inga förhoppningar om.

Tack och lov att vi hittat vägen till att bemästra saffransdegen så det blir en solgul högtid iallafall.

Brödmartin är nybliven flerbarnsförälder. Och tack vare honom och Rute-bageriet är den här familjen nyblivna lussekatts hjältar.

Kesella, dubbla jäsmedel, vit sirap och noak och hans moster.

Saffransdegen har aldrig nått oanade höjder, ambitionerna till trots. Men det är ett minne blott. Tre försök senare för mamman hejda sig för att inte börja prata deg med systemetkassören och en del andra mindre hugade.

Martins recept hittar ni här. Det är Rutebageriets bullrecept. Som galant modifieras med saffran för evig lycka. (Om än en dyrare sådan den här säsongen.)

Tricket, och det är simpelt, tro inget annat, är FÖRDEG.

Och som bonus mår degen förträffligt av att ta en tur i kylskåpet i väntan på ivriga bakhänder. Då är den dessutom tempurmadrasskonsistensig och lättkavlad utan att kladda.

(Delar ar av receptet klipps in (hoppas det är ok med Brödgurun) för att understryka att det inte är några rådjursklövar, alpblommor eller annat magiskt som krånglar till det. Dock bytes kardemumman mot 1 gr saffran och ta det piano med mjölet andra rundan. Det går åt mindre än i receptet är vår empiri. Men läs det på plats för utmärkt beskrivning)

Fördeg
250 g vatten
250 g mjölk
50 g jäst
500 g mjöl

blandas och jäses 1 timme

Deg
500 g vetemjöl (här gick det åt lite mindre för oss alla gångerna, kanske ca 400gr)
8 g salt
(12 g kardemumma) denna bytes ut mot 1g saffran
200 g smör
200 g socker

knådas och jäses 1 timme på bänken alternativt i kyl tills saffransandan faller på det närmsta dygnet.

En omgång kavlades ut och breddes med smör/socker/mandelmassa till snäckor galore.

En andra rullades, russinades och skapades.

Båda omgångarna provsmakades ordentligt.

Men det var bara ettåringen som spottade ut igen. Noggrant på plåten dessutom.

Mamman lyfte bort de utspottade kreationerna i smyg.

Saffransbullarna blir suveränt luftiga, saftiga och vackra. Svettigt bra helt enkelt.

Nästan så bra att snickarna som arbetar på utbyggnad av det lilla egnahemsdockhuset glömde bort att skicka faktura. Tyvärr bara nästan.

Femåringen och treåringen däremot de glömde hela världen förutom degkonsten för en stund.

Matsaga:

Det röda små trådarna eller skruffset som färgar hela degen gul kommer från en krokusblomma. Det är blommans märken som försiktigt plockas och rensas för hand.

Till ett kilo saffran går det åt mellan 100 000 - 200 000 blommor. Och det är världens dyraste krydda. I år är den extra dyr eftersom Iran, som är ett av de länder som odlar mest saffranskrokus, haft kallt och dåligt blomväder.

Fläderharmoni

En sax, en sax, otaliga äro dina vägar.

Lite baconstrimlor
ett stycke lillebrorshår
massa papper
något snöre
och en massa fläderbärsklasar.

En lockande brygd från inspirerande Anna B , som så förträffligt sammanfaller med grisiga influensor, satte fokus på kojans klätterträd.

Lyckligt klättrade en treåring och en femåring upp på knotiga flädergrenar.
Mamman sträckte upp saxar. Och höll i uppsamlande hink. Varvat med en ettåring som ville göra chin-ups på en gren.

Några sniglar och ett par liter fläderbär senare klättrades det ner.



Ett fårskinn på trappbron.
Femåringen och mamman satt och pratade och gaffelrepade.
Ettåringen satt i ordlös mindfullness och plockade bären var för sig.

När solen sen sken över trappen var idyllen ett faktum.

Sen välte katten ut ettåringens bär, treåringen upptäcktes av femåringen med dennes riddare, och mamman strumptrampade in en fläderklase i hallmattan.

Receptet finns här och innehåller förutom en liter bär, vatten, socker och kanelstång.
Vi prövade även halva satsen med stjärnanis (med någon svag tanke runt kompisarna hallon och lakrits).

Sen skiljdes tyvärr smakpreferenserna från Annas familj.
Mamman tänkte koncentrerat på immunförsvarsboosten och smakade en sked till.
Det var det ingen annan som gjorde.
Och stjärnanisenvarianten var svårast.

Men när man har så trivsamma förberedelser så gör det inget att det blir äppelkräm av fläderbärsoppan till slut.

Matsaga:
För länge sedan trodde man att en fläderbuske kunde skydda mot en massa ont. Vissa menade att det var grenarnas starka doft som skrämde bort häxor och trolltyg, andra att eftersom det var gudinnan Frejas träd så höll hon sina skyddande krafter över de som bodde i närheten och lockade också till sig goda vättar.
För att dra nytta av det planterades ofta en buske vid husknuten eller grinden. En del spikade även upp en fläderkvist över dörren av samma anledning. En planterad fläderbuske fick man inte hugga ner, då kunde man istället drabbas av olycka.

Grenarnas märg är lätt att ta bort och de har ofta använts till visselpipor och flöjter förr i tiden. Av fläderblommorna görs vanligen saft. En del menar också att te på dem är svettdrivande och därmed bra vid förkylning till exempel.
Bären är rika på c-vitamin och andra nyttiga så kallade antioxidanter och våra far- och mor-föräldrar fick ofta dricka fläderbärssaft vid förkylning. På senare tid har vissa undersökningar visat att fläderbär verkar kunna motverka förkylningar och även dämpa inflammationer och influensa.

Flower power

Någon gång i någon framtid kommer familjens måltider bestå av långalånga samtal, noggrant smakande, uppskattande kommentarer, långsamt tempo och en enda stor kärleksfull enighet.

I denna nutid är det mera rumphalkande, avbrytande, syskonbråkande, jagtyckerinteom-ande och springibenigt.

Å andra sidan lyser undantagen desto kraftfullare.



En hel klan samlades runt bordet och kronärtskockorna.
Blad gnagdes och smördoppades.
Matkomplimanger utdelades.
Veteöl hann drickas.
Vuxenmeningar avslutas.

Tänk att en tistelväxt kan bidra med något så angenämt.

Recept: Kronärtskockor
Kronärtskockor, 1/pers
kokas i saltat vatten (citronen, som ofta föreslås koka med för att behålla grönfärgen bättre, har vi utrangerat eftersom vi inte tycker den gör någon skillnad) tills dess att bladen går lätt att lossa från blomman/skockan.

Servera med rumstempererat smör smaksatt med lite citronsaft och denna potenta sardellvariant.

Ligg sen och läs saga för barnen och tänk på hur otroligt fina de är egentligen. Och hur härligt det är att äta mat tillsammans med dem. Alltid.

Matsaga:
Kronärtskockan är en tisteläxt och själva skockan är den stora outslagna blomknoppen. Växten blir 1,5-2meter hög och är en tvåårig växt som blommar först andra året. Tillägg:Om de inte planteras tidigt redan i jan/feb, då kan man få lyckan att skörda redan samma år. Det finns ett flertal olika arter, några är klotrunda andra är smala och avlånga och färgerna varierar från gröngrått till violett.

Plättlätt

Vad är det med pannkakor och plättar egentligen, som gör dem så oemoståndliga?
Och hur kan det få plats fler pannkakor i en treårings mage än i en trettioårings?

Mammans mamma hade en mycket god vän som mitt i småbarnsåren genomgick en långvarig cellgiftsbehandling.
När hon aptitlös fick frågan av sin man om det fanns något, vad som helst, hon kunde tänka sig att äta, svarade hon pannkakor.

Mannen, som ju önskade henne allt gott, stekte pannkakor. Han önskade henne lite extragott och tillsatte grahamsmjöl, eftersom det blir lite mer näring tänkte han.
Vänmamman tog första tuggan och bröt sedan gråtande samman.
"Det enda jag önskade var pannkakakor och inte ens då kan du låta bli att förstöra dom och göra dom nyttiga!

Detta minns mamman sedan barnsben.
Och kan inte låta bli att känna sig lite skyldig varje gång hon försöker ge pannkakssmeten någon sidekick för att stärka den.

Men de här majsplättarna behöver inte skämmas för sig. Och fick bara någon liten förstärkning.

Recept: Majsplättar

250 gr majs (vi föredrar smaken på fryst framför konserv)
3 ägg
3 dl naturell yoghurt
0,5tsk salt
1 dl vetemjöl
2 dl majsmjöl
2 tsk bakpulver
1 riven morot
lite svartpeppar
ev några stänk tabasco

smör att steka i

Majs och yoghurt mixas. Småkockar skalar varsin morot som de äter upp. Femåringen skalar en till som rivs. Blanda i morot och kryddor. Mjölerna och bakpulvret blandas med varandra och rörs i smeten. Om en treåring siktar i mjölet i smeten, ha en bricka under.
Klicka ut små plättar i stekpannan, ca 4-5 st per panna stekte vi.
Stek i smör med lite olja så tål det värmen bättre. Vi körde rejält med bregott. Femåringen och treåringen turades om att steka. Ettåringen åt bregott med tesked under tiden.
Plättarna vänds när ytan börjar stelna till.

Till dem åt vi kokt ris (råris med rött ris iblandat), knaperstekt fläsk och en syrlig tomat och bönsallad med koriander och kände oss lite centralamerikanska.

Men det är fortfarande ett mysterium hur små magar kan få plats med så mycket pannkakor.

Matsaga:
Det röda riset för sin rödbruna färg från ytterskalet som omger det. Precis som på andra råris så har man låtit det sitta kvar istället för att skala bort det. De röda rissorterna är nära släkt med vårt vanliga ris.
Eftersom det lätt korsar sig med vanligt ris och kan resultera i mindre skördar ses det som ett ogräs bland vanliga risodlare. Dessutom släpper det röda riset sina korn när de mognar till skillnad från vanligt ris som håller kvar kornen på axet. Då hamnar det fler röda riskorn i marken till nästa år och så blir ännu mer av åkern uppblandad med rött ris. För att undvika detta får de vanliga risodlarna odla andra grödor vartannat år för att bli av med rödriset.
Som tur är finns de de odlare som koncentrerar sig på det röda riset också.

I södra Frankrike, Europas nordligaste risodlingar, finns stora odlingar av rött ris. De kom till på 1800-talet för att rena den salta Rhone-deltamarken så att andra grödor kunde odlas. Under andra världskriget återupptogs risodlingen igen, bland annat eftersom importen över havet avbrutits. Idag upprätthålls de genom jordbruksstöd, men det är en annan historia.

Kärlek och köttbråk

När mamman cyklade den där långa vägen genom Europa hägrade en särskild belöning innanför den franska gränsen. Samma lockelse var mantrat på de vansinnesstora motorvägslabyrinterna som ledde in i Paris.

En uppriktig surdegsbaguette med rejält lager rillettes och cornichons.

Hemkänsla i en fransk stad uppnås genom att leta upp sin noggranna bagare och en slaktare med rätta rillettehandlaget. Må det vara gås-, anka- eller grisrillette, har man funnit sin rilletteslaktare spelar inte knasbyråkrati, könsroller eller hundbajs lika stor roll.

Matsaga av familjärare modell:
Något år efter de slagit sig samman fick mamman förmånen att inviga pappan i rillettens rike. Nu hade de en gemensam drivkraft att angöra Frankrike; att få frossa i och dessutom medbringa någon kluns vaxpappersinslagen, fet köttsylta.
Den åt oftast mamman och pappan i kapp stående i köket.

Så kom förra sommaren och blev en milstolpe i familjens tillvaro.
De prövade och konstaterade överväldigade att de kunde göra sin egen rillette.

Som tur var gifte de sig några dagar senare och fick hjälp av hundratalet gästar att äta upp den. Annars hade sagan varit all och de tvenne vilat i salig fläskdöd på trägolvet.


rilletten slukades innan någon hann fånga den digitalt

Recept:
Inspirerande Gitto och pålitliga Griskindspatrik har recept och tydligt tillvägagångssätt.
(I Anthony Bourdains "Les Halles" finns det lite ordsmideri om man vill ha utfyllnad.)

Fläsksorter kan variera (ursprungligen är det ju ett av leden i att tillvarata alla delar på grisen, så bryt inte rygg för att leta upp exakta styckningsdelar. Däremot helst från en gris med försvarbart leverne).

Denna gång blev det vendelgris och
ca 1kg färskt sidfläsk
knappt kg bogfläsk
halvt kilo fläskkarré
fläskben
knappt 300 gr ister

Vi föredrar den okryddad bortsett från salt, lite timjan, något lagerblad och några rejäla drag med svartpepparkvarnen.

När köttet kokat sin evinnerlighet i lugn och ro i ugnen är det en lockande samlingsplats för valfritt antal småkockar. Efter att ha avlägsnat alla ben tar slutsteget vid.
Med slevar eller gafflar bråkar man köttet i trådar och smakligt rörig konsistens.

Sen lever man lycklig i många sina dagar.

Spritande sommar

DN rapporterar om hur det sprutas och spritas i Visby för tillfället.
Det gör det här också.

Vattenspridaren är en outtömlig källa till framgång.
Och nu börjar det bli dags för spritärterna att kliva in i leken.

Ärtskidorna kvalificerar sig som
Bilunderhållning
Picknicktilltugg
Mellanmål
Måltidsförskönare


juvenila spritärter, så kallade släpärter just här

De måste ha skapats med en ettårings pysselsug, en treårings sittrastlöshet och en femårings olust inför blandningar framför ögonen.

Okladdiga
Pedantiskt ordnade var för sig
Plockvänliga
Ätklara
Storleksföränderliga för att undvika slentrian
Sprittande näringsämnen

Recept är överflödiga. De äts med fördel rakt upp och ner eller runtikring.

Matsaga:
De kallas spritärtor eftersom de "spritas", det vill säga plockas ut ur sitt skal som är trådigt och inte äts. När de är unga kan de kallas släpärter eftersom man då kan "släpa" dem mellan tänderna och få ut ärtorna. Till skillnad från brytärtor som kan brytas, dvs skidan är inte trådig och äts hel. Sockerärtor och sugarsnaps bland annat.

Den traditionella ärtsoppan kokas hos oss framförallt på gula ärtor, som är torkade mogna spritärter. I Finland däremot använder de torkade gröna ärtor till sin ärtsoppa.
Traditionen att äta torsdagsärtor härstammar från tiden då Norden hade den katolska traditionen med fasta på fredagarna. Då såg man till att göda sig ordentligt med mättande ärtor och fläsk dagen innan. Eftersom det ofta bara fanns ett stort kokkärl var det praktiskt att koka fläsket i ärtorna.

Semesterbröd

Brödgurun har styrt upp vårt sommarstugebakande.

Autolys har den fördelen att det är helt oviktigt hur degen knådas. Den skall inte ens knådas kan man säga.
Så en ettåring är fullt kompetent att sköta deggörandet.
Man kan med fördel lägga till en gräsmatta eller annan lokation med mjölvänligt underlag.
Och det passar fantastiskt bra att röra ihop sent på kvällen och låta stå framme för att förgylla en morgon. Allra helst en som föregåtts av mygbettskliande eller växtvärk eller så.

Recept ursprungligen från Pain de Martin: Baguetter

1 tsk jäst äts upp av ettåring egen recept modifiering
1 tsk jäst smulas i bunke
4 dl vatten valfri temp
8 dl mjöl
1 1/2 tsk salt

Brödhantering beskrivs ypperligt här.

Hos oss:
Ettåring rörde ihop. Mamman tittade på havet. Tre och femåringen pausade grodjakten och granskade fascinerat mjölsnön på gräset under balkongen.
Gemensam överplastning och sen i kylen. Jäsning över natten.
Alternativt ställ det framme och baka ut efter en 5-9 timmar beroende på vädergudars värmevilja och vardagslogistik.

Matsaga: Jäst
Jästen är en pytteliten svamp. Som man samlar ihop i massor så det blir en jästkub.
När jästsvamparna hamnar i en bunke omgiven av saker den gillar, som mjöl till exempel, påbörjas en jäsningsprocess. Då bildas bland annat koldioxid, som gör de små luftbubblorna i degen mycket större och gör brödet luftigare. Det bildas också smakämnen som vi tycker om. Finns det socker i degen arbetar jästen ännu snabbare. Och samma om det är varmt. Men en deg som får jäsa länge brukar ofta smaka ännu mer. Råkar man däremot ha för varmt vatten, så det nästan bränns på handen, då dör jästsvamparna.

Najs majs

Hej majs, vi tycker om dig, sa barnen.

Matsaga:Majs är ett högt gräs. Ofta runt tre meter högt. Man skulle kunna gå i det som en djungel. Blomställningen är majskolven. Torkar man kolven och skrapar av majsen så kan man mala dem till gryn eller mjöl, koka dem. platta till corn flakes, mata djur med eller till exempel poppa popcorn, beroende på majstyp. Det finns en massa olika sorters majs. Sockermajs, vaxmajs, tandmajs, smällmajs. Näst efter ris och vete är majs den gröda som odlas mest i världen.

Det picknickas till höger och vänster i denna ljuva sommartid.
Fri himmel ger gärna en högt-i-tak atmosfär som sopar bort dammiga mönster runt ätandet.
Precis som utegrisar är rätt glada grisar är uteätande barn ofta ganska nöjda.
(Synd bara att det är så ohärligt att packa upp efteråt.)

Recept:Majskaka/polentapudding (6-8 pers, barn och vuxna)
10 dl mjölk/ris-havre-soja-mjölksubstitut
2 dl polenta
nypa salt
klickar smör för smörerianer som oss

Koka upp mjölken, vispa i grynen. Småkoka och rör ibland.
Treåringen är en vispare av rang. Kombon med induktionen har eliminerat bränd mjölk.
Klart efter 5-7 min. Vänd ner smörmängd efter tycke. Kan ätas på en gång som mannagrynsgröt. Vi häller ofta upp den i passande medtagbar form och låter stelna. Portionsbitar skärs upp och serveras med sockerrörda bär/socker+kanel/sylt eller annat efter preferens.

Bönhyllning 2

Vi gillar bönor.
Att få välja gillas också.

Numera finns en tacksam variation av burkade bönor.
Hemkokade ja tack, men en färdig cylinder har många gånger expressgästspelat med bravur. Framför burkhyllan kan man få välja varsin burk bönor. Helt fritt efter preferenser.
Ytterligare en fin bönpersonlighet är den sociala kompetensen inom familjen, de flesta bönor går väl ihop.

Femåringen valde svarta bönor "för de är godast"
Treåringen valde saltå kvarns kikärtor eftersom "blått är finast"
Ettåringen ville helst raka ner en hel burkrad i kundvagnen.
Mamman tyckte inte det var lika bra idé. De överljudliga invändingarna dämpades till slut av ett paket små gröna linser, fint marackasvänliga.
Mammans inneboende vinägernörd plockade en flaska rödvinsvinäger för säkerhets skull.
Det blev bönprovsmakning och sen en syrlig bönsallad. Som vi tydligen inte kan få nog av.

Matsaga:
Kikärtan är en av de växter människan har odlat längst.
Det har hittats lämningar i mellanöstern som är mer än 7 500 år gamla.
Idag är den spridd över världen och den används på en mängd olika sätt. De omogna bönorna äts som snacks, bladen använd i sallader, torkade ärtor mals till mjöl, rostad är den god som snacks och hel finns kokas den i grytor (väldigt vanlig i currys bland annat). Precis som andra bönor är den rik på protein. Nicholas Culpeper, som var Englands Carl von Linné, gillade kikärtan eftersom han tyckte man blev mindre pruttig än av andra bönor, samtidigt som den mättade mer.

Tiramisù - Tiramigiù

Ibland behövs det något uppmuntrande. Kanske orkeslöst, humörhett eller bara oroligt.
Ett sätt att vända nedförsbacken är att byta plats, matplats.
Och bygga kojor väcker även de tröttaste vuxenbarn.

För att dra oss upp drog vi oss ner.

Vi bredde ut filt över bordet och möblerade kuddigt under.
Sen åt vi middagen där under bordet istället.
Till och med ettåringen äter förtjust.
Tvåmeterspappan med diskbråck flyttade sitt ätande till soffan istället.

Inget Recept bara en hint,
kycklingklubbor med rostade rotfrukter och cole slaw, omtyckt och dessutom spillhanterbart.
Och hela fänkålsfrön som strösslats över potatisen/rotfrukterna och rostats i ugnen är en av mammans allra bästa humörhöjare.

Matsaga:
Fänkålen kan bli upp till två meter hög, längre än de flesta människor. På många ställen i världen har man trott att växten skyddar mot ormar och fänkålsfrön har använts vid ormbett. Förr i tiden i Sverige trodde man att den skyddade mot hemskheter. Torkade plantor hängdes över dörrarna och frön lades i nyckelhålen. Barn hade ofta så kallade "trollpåsar" med fänkålsfrön runt halsen för att skydda mot osynliga makter.
I Sverige är den vanligast som brödkrydda. Den har en frisk lakritssmak och används ofta tillsammans med kryddan anis. I Indien är fänkålsfrön vanlig i många rätter, den ingår bland annat i kryddblandningen Garam Masala. Det är också vanligt att måltiden avslutas med en tallrik fänkålsfrön att tugga på. För att hjälpa matsmältningen (mindre gaser bland annat) och för en friskare känsla i munnen.

Blommande vardag

På lyxkrogarna blåser skandinaviska vindar av rara örter.
Glass som smakar myskmadra och skum på löktrav.
Till och med kirskål går att sälja.

Att plocka ätbart från naturen tillfredställer de flesta jägare och samlare.
Även mina barn.

Matsaga: Maskrosor kan användas på flera sätt i maten. En del gör vin på blomman. I Italien är det vanligt att använda många olika maskrosors späda blad i sallader. I Sverige har man förr i tiden använt roten till att rosta och göra kaffe på i tider av kaffebönsbrist. Och just nu när de blommar för fullt är de en av binas favoriter och blommornas nektar bidrar till massa honung.

Utsmyckning, provsmakning och omdöme
Treåringen och femåringen startade skördandet på trappen och gick sen vidare i trädgården.
Viol, penséer, maskrosor, pelargoner, tulpaner, syren fanns just nu och in kom sprakande buketter. Kirskål, löktrav och vitplister pekades ut av mamman och ettåringen plockade förtjust i sin påse.

Blommorna sattes dels i vaser och ströddes dels över en sallad med bladsallat, hyvlade morotsslanor och små pärltomater, tillsammans med ettåringens gröna blad. Tulpanerna smakar lite som sockerärtor, violsläktet är lite försiktigt ljuvt. Pelargon är kryddigt. Maskrosorna plockades i smådelar för att inte bli för beska. De gröna bladen är friskt örtiga och ger salladen en rikare smak.

Att få plocka blommor som sen skulle ätas gjorde barnen entusiastiska.
Att sen dessutom smycka bordet gav två mycket stolta småkockar som bjöd in till blomsallad.
För mättnadens skull kompletterade vi med färsbiffar och en syrlig bönsallad.

mamman och pappan och oljan

En gång för länge sen, innan det fanns avkommor, cyklade mamman själv ner till Frankrike.
Packningen var noga utvald och viktransonerad.
Ett fåtal ombyten.
Några verktyg.
Kartor.

Men någonstans i mitten av Frankrike kom hon förbi den där matmässan. Där det stod en farbror med kärleksfullt pressade oljor av såta nötter och varsamt plockade frön.
Så blev mamman förmodligen en av få långcyklare med en av packväskorna fyllda med tre gröna oljeflaskor och ett torkat ankbröst.
Några år senare träffade mamman passande nog pappan. Som importerar en utvald, gräsgrön olja.

Av goda oljor blir man lycklig.

Recept: Kikärts och purjolökssoppa
1-2 purjolökar beroende på storlek och lökpreferens
2 burkar kikärtor, eller ännu hellre motsvarande mängd hemkokta
kycklingfond
salt
peppar
god olivolja

En treårings noggranhet är optimal för purjolökssköljning. Femåringen jämförde hur mycket större de kokta kikärtorna var mot de torkade. Ettåringen kröp halvägs under köksskåpen i jakt på några ärt-avfällingar.
Purjon hackas och fräses mjuk i olja. Kikärtor och vatten så att det täcker ordentligt. Koka tio minuter. Mixa med stavmixer eller i kanna. Vi brukar spara lite bitar/hela ärtor. Tillbaka i kastrullen och späd med vatten om den känns för tjock. Smaka av med koncentrerad fond och saltpeppra.
Vid servering ringlas valfria mönster i sopptallriken med den GODA olivoljan.
(Det är en obeskrivlig skillnad på bulkolivolja och en av kvalitet som är datummärkt och under ett år gammal. Det kanske verkar onödigt där framför prislappen, men tro mig, det är alla gånger värt det. Dels är den väldigt drygt. Och så står man framför möjligheten att uppleva en nyklippt gräsmatta, och de friskaste morgondaggängar, rätt i munnen. Prova gott folk)

Matsaga:
Olivträd kan bli över tusen år gammalt. I grekland räknades förr olivträden som heliga. De fick varken huggas ner eller brännas. Och att äga många olivträd var en av de största rikedomar som fanns. De omogna oliverna är gröna och så blir de svarta när de mognar. Olivolja görs genom att pressa oliver. När man pressar dem försiktigt blir oljan allra godast. Det behövs flera tusen oliver för att göra en flaska olja. Av sex kilo får man ut motsvarande ett mjölkpaket olja.

Etikett-vilda västern

Nu finns det etiketter att navigera efter.
För att lättare kunna plocka fram matsagor, recept och ordat om matglädje.
Så skall skribenten ta sig en runda i etikett-etikett för att hantera den digra listan i övrigt.
Håll till godo tills dess.

Världens godaste valborgssallad

Det har firats valborg, i otrolig frid.
Har man många barn, hundar, generationer, filtar och smårätter tillhanda så är chanserna goda för jackpot.
Lägger man till flödande sol och en rackarns sallad så är sagan all.

Recept: 1 stor skål att dela med många
1 blomkålshuvud
1 rödlök
1 stort eller 2 mindre äpplen alt päron
ca 300 gr feta (kan bytas ut mot chevre om den andan ligger på)
1-2 lime alt 1 citron
några stadiga klunkar god olivolja
salt
svartpeppar
några nävar ruccola innan servering
(ev rostade pinjenötter)

När en trebarnsfamilj skall ge sig iväg kan startsträckan vara många meter. Och riktningarna pekar inte alltid åt samma håll. Att packa mat är dock effektiv grupplek.
Blomkålen småbukettas av tre och femåring. Vi har effektiviserat det till att skära rakt igenom till cirka sockerbitsfyrkanter. Rödlöken skars vuxet i tunntunna skivor. Femåringen manövrerade äppelklyftaren vår äppelköksvän. Därefter skars äppelklyftorna hälften så stort som blomkålen ungefär. Ettåringen såg till att limefrukterna var lättpressade. De stoppades innanför bodyn och följde med på pallklättring.
Allt blandas och dressas med lime/citron saften samt ordentligt med olivolja. Smula över fetan och blanda. Salta och peppra efter smak. Inför servering blandas ruccolan i (och gärna rostade pinjenötter om så finnes, men sörj dem inte annars).

Omdöme:
Hundar, barn, generationer och en klätterbar bergstall är ibland större lockelser än blomkålssallad. Annars äter hela familjen den glatt.

Matsaga:
Blomkål är egentligen en stor knopp. En outslagen blomma helt enkelt.
Blomkålen tar två år på sig att blomma. Första året bildas den stora blomman som vi äter. Får den fortsätta växa så kommer den att slå ut och bilda frö nästa år.
Den vanligaste blomkålsfärgen är vit. Men det finns både grön och lila också. Och kanske kommer det ännu fler. Blomkålen är släkt med broccolin och vit och grön och brysselkål bland andra och om såna plantor står nära varandra så korsar de sig gärna.

Mejeridemokrati

Vilken vill du pröva?

Ska vi testa den här också?

Kolla där åker kossan skidor!

Vilka fina blommor!

I Skåne flödar upprörda känslor över att det lokala mejeriet spelas ut i mjölkkylen.

"Ge oss vårat skånemejerier tillbaka." "Bojkotta Coop", stödsajter och namninsamlingar.

Man kan bara konstatera att vi vill ha rätt att välja själva även i mejeriutbudet.

Så låt barnen vara med i valet framför paketen.

Efter över en veckas vattkoppsharvande behövdes lite frukostupplyftning.

Vi ställde oss framför västvärldens dignande fil/yoghurt/mjölk utbud och barnen gavs (nästan) fria valmöjligheter.

Fyra sorter fick väljas ut.

Mamman hade sockerveto (och lyfte fram dekor som kompensation och avledning.)

Vi kom hem med:

Fjällyoghurt med hallon (fina kossor, gott med hallon)

Långfil (wow, är den lång!)

Arlas ekologiska med rabarber (samma blad som vi tittade på igår i trädgården)

Yoggi yangster ekologisk jordgubb (kolla de spelar fotboll)

Omdöme:

Långfilen provsmakades och fick sen flytta till svägerskan nästgårds (våra norrbottniska gener till trots.)

Fjällyoghurten älskas av alla (och var ingen nyhet utan en repris)

Arlas med rabarber orkades inte provsmakas denna morgon. Den blev utkonkurrerad av

Yoggi yangster som föräldrarna tyckte var för söt och barnen tyckte var god.

Matsaga:

När saker som görs på mjölk är märkta med "ekologisk" eller "Krav" betyder det att de kossorna haft det bra. Lite bättre än de andra ofta. De får ofta vara ute mer, det gillar kor. Deras mat växer på marken runt omkring dem så de slipper att maten flygs lång väg från andra sidan jordklotet. Där man kanske har huggit ner fin djungel för att odla maten. Deras bajs behöver inte läggas på hög och köras bort utan det sprids på bondens åkrar som gödsel. När kossorna betar på ängarna så kan fler sorters blommor växa och vi får fler fina picknickställen på gröna ängar. Och när de betar gräset så bildas det samma nyttiga ämne som finns i fisk och som man blir smart av, Omega 3.

Äggmafiosa

Kvinnan var 82 år och hade drivit någon form av restaurang hela sitt liv.
Hon stod i ett rustikt kök i sydliga Italien och reformerade min ägghantering.
Tänk att man kan ha levt i över trettio år och ha gått glipp om ett så förträffligt sätt att knäcka ägg.
Tur att man åtminstone kan förskona sina barn den förlusten.

Påsken har varit här och solat sig i all sin glans. Att det har ätits ägg överraskar ingen. Målade ägg, rörda ägg, romprydda ägg, klyftade ägg och rekorderligt kokta. Inte så många knäckta just denna helg. Men tack och lov bakades det hos farmor så treåringen fick glänsa med sina maffia-knäckningar. Det går ut på att man helt enkelt knäcker dem mot varandra. Inga skalbitar, inget läckage och rätt eget. Bildbevis kommer. (Det blev en högst arrangerad bild som inte ens lyckades vara illustrativ. Men här har vi vattkoppor på besök och inte samma köksglädje hos avkommorna.) Ettåringen visar grunden, ett ägg i varsin hand. Sen skall man dock inte knäcka det mot tänderna som här. Utan istället knäcks äggen ett och ett mot varandra. I princip är det alltid samma ägg som håller sig helt. Någon uppfriskande gång däremellan är det ombytt. Fördelarna är som sagt, en kontrollerad knäckning, utan skalbitar och äggskvimp.



Matsaga: Alla fåglar lägger ägg. Ofta ungefär ett om dagen. Världens minsta ägg läggs av den minsta fågeln, dvärgkolibrin. Dess ägg är inte ens tio mm, dvs mindre än en lillfingernagel stort. Världens största ägg däremot, läggs av strutsen. Där kan ett ägg väga upp till två kilo och vara som en liten fotboll i storlek. För att se om ett ägg är kokt eller rått kan man pröva att snurra på det. Snurrar det fort så är det kokt medan ett rått ägg aldrig riktigt kommer upp i fart utan liksom snurrar i halvfart hur man än försöker.

Solsallad

Smörgåsbord, demokrati, brukarsamverkan, buffé.
Uttryck för samma sak, att få vara med och bestämma.
Alla parter blir ofta väldigt nöjda.

Matsaga:
I en del länder där det är varmare än i Sverige finns det en särskild sorts stora tallar. Deras kottar är mer än dubbelt så stora som våra vanliga. I kottarna finns det frön. Ekorrarna älskar såna frön. Och människorna också. När man plockar ur de här fröna så kallar man dem för pinjenötter. Pinjenötterna blir ännu godare om man rostar dem lite i en varm stekpanna.

Recept: Vårsallad i solen
1/2 röd paprika
4 kokta ägg
2 nävar sallat (vi hade maché)
1 näve haricots vert
några buketter blomkål
1 burk svarta bönor
1/2 rödlök
1 burk tonfisk i olja
1 morot
50 g pinjenötter
ngn dm gurka i stavar

Möra av solskenspromenad och häcklövsräfsning lekte barn på mattan och förälder lagade mat.
Allt delas i smakliga bitar och arrageras på stort fat. Tonfisk, svarta bönor och hackad rödlök blanda smed olivolja, vinäger, salt och peppar till en sallad. Pinjenötterna rostas i varm panna tills de fått brunare fläckar.
Treåringen och femåringen startade ätandet med morot bland legot.
Ettåringen kom och flyttade konservburkarna till tidningarna i sorteringen. För att sen sätta sina tonfiskfingrar i femåringens lego, till dennes vrede.

Omdöme: "Åh, vad fint det ser ut" femåringen tydligen i samma vårharmoni som mamman.
"Jag tycker inte om de här stora lökarna" treåringen om lökbitar över 5mm.
Alla åt mängder av svartbönsallad med tonfisk. Äggen gick också åt. Pinjenötterna plockades med för sig liksom gurka, paprika och morot. Salladsbladen lade ettåringen i sitt vattenglas.

Möllevången

Att få en apelsin som tack för att ha plockat upp en förvildad plastpåse blir ett soligt minne.

I Malmö finns Möllevångstorget med den vänliga apelsinmannen.

Treåringen och femåringen åt sina orangea troféer på varsin haj i lekparken bredvid.

Matsaga: För tusentals år sedan i Kina fanns en kejsare som hette Li Longji. Kejsarens bästa vännina älskade litchis. Så mycket att kejsaren ordnade så att de snabbaste hästarna fick leverera frukterna hela vägen från södra Kina till Peking. I dagar i sträck färdades de med frukterna för att Yang Yuhuan skulle kunna få sitt litchibehov tillfredställt. Då var det tur att litchin har så tåligt skal som skyddar frukten mot både torka och stötar.

Rambutan är en släkting till litchin. Men istället för småknottrigt skal är den helt hårig. Inuti är den dock snarlik. På indonesiska betyder rambutan just "hårig".

Nu är det säsong för den så särpräglade litchie-frukten.

Den eminenta Lisa Förare Winbladh skriver på matälskaren så sprittande om Möllevångens vår-litchi.

På malmöbesök hos mostern styrde vi kosan över torget för att stilla femåringens längtan efter den lilla ormliknande frukten. Med oss fick vi också rambutaner och en burk kokosvatten med basilikafrön.

Supermat

Supermat kan ha flera betydelser.

Superladdad med antioxidanter och annat dunder.
Superhållbar
Supersuperunderhållande för otålig ettåring



Granatäpplet förklaras härmed som mångfaldig segrare;

Föräldern kan kontemplativt sitta och plocka ur kärnor. Barnen likaså. Och alla kan frossa i krispiga, saftiga rubin-frön.
Oslagbar vid sitta-länge-tillfällen, som resor, väntrum, söndagsbilaga med kaffe, osv.
Plocka ur och lägg i burk om man skall hemifrån. Så slipper man grenadine-stänk på olämpliga ställen vid urplockningen.

Kärnorna nås lättast genom att skära ett tunt snitt genom skalet, längs ekvatorn så att säga. Bräck lite lätt i skåran så att frukten delar sig. Ett alternativ är nu att knacka med träslev på baksidan så faller frön ut. Ett annat är att bryta mindre bitar av halvorna och plocka manuellt. Mellanväggar och hinnor är beska och inget man vill ha i munnen. Kärnorna däremot skimrar som ädelstenar och är uppfriskande och läskande.



Matsaga: För länge länge sedan, i antikens Grekland brukade man plantera ett granatäppelträd på fallna hjältars gravar. Granatäpplet var en symbol för fruktsamhet eftersom de hade så många frön, och det planterades för att hjältarnas släkt skulle bli stor och talrik.