Bönhyllning 2

Vi gillar bönor.
Att få välja gillas också.

Numera finns en tacksam variation av burkade bönor.
Hemkokade ja tack, men en färdig cylinder har många gånger expressgästspelat med bravur. Framför burkhyllan kan man få välja varsin burk bönor. Helt fritt efter preferenser.
Ytterligare en fin bönpersonlighet är den sociala kompetensen inom familjen, de flesta bönor går väl ihop.

Femåringen valde svarta bönor "för de är godast"
Treåringen valde saltå kvarns kikärtor eftersom "blått är finast"
Ettåringen ville helst raka ner en hel burkrad i kundvagnen.
Mamman tyckte inte det var lika bra idé. De överljudliga invändingarna dämpades till slut av ett paket små gröna linser, fint marackasvänliga.
Mammans inneboende vinägernörd plockade en flaska rödvinsvinäger för säkerhets skull.
Det blev bönprovsmakning och sen en syrlig bönsallad. Som vi tydligen inte kan få nog av.

Matsaga:
Kikärtan är en av de växter människan har odlat längst.
Det har hittats lämningar i mellanöstern som är mer än 7 500 år gamla.
Idag är den spridd över världen och den används på en mängd olika sätt. De omogna bönorna äts som snacks, bladen använd i sallader, torkade ärtor mals till mjöl, rostad är den god som snacks och hel finns kokas den i grytor (väldigt vanlig i currys bland annat). Precis som andra bönor är den rik på protein. Nicholas Culpeper, som var Englands Carl von Linné, gillade kikärtan eftersom han tyckte man blev mindre pruttig än av andra bönor, samtidigt som den mättade mer.

Mejeridemokrati

Vilken vill du pröva?

Ska vi testa den här också?

Kolla där åker kossan skidor!

Vilka fina blommor!

I Skåne flödar upprörda känslor över att det lokala mejeriet spelas ut i mjölkkylen.

"Ge oss vårat skånemejerier tillbaka." "Bojkotta Coop", stödsajter och namninsamlingar.

Man kan bara konstatera att vi vill ha rätt att välja själva även i mejeriutbudet.

Så låt barnen vara med i valet framför paketen.

Efter över en veckas vattkoppsharvande behövdes lite frukostupplyftning.

Vi ställde oss framför västvärldens dignande fil/yoghurt/mjölk utbud och barnen gavs (nästan) fria valmöjligheter.

Fyra sorter fick väljas ut.

Mamman hade sockerveto (och lyfte fram dekor som kompensation och avledning.)

Vi kom hem med:

Fjällyoghurt med hallon (fina kossor, gott med hallon)

Långfil (wow, är den lång!)

Arlas ekologiska med rabarber (samma blad som vi tittade på igår i trädgården)

Yoggi yangster ekologisk jordgubb (kolla de spelar fotboll)

Omdöme:

Långfilen provsmakades och fick sen flytta till svägerskan nästgårds (våra norrbottniska gener till trots.)

Fjällyoghurten älskas av alla (och var ingen nyhet utan en repris)

Arlas med rabarber orkades inte provsmakas denna morgon. Den blev utkonkurrerad av

Yoggi yangster som föräldrarna tyckte var för söt och barnen tyckte var god.

Matsaga:

När saker som görs på mjölk är märkta med "ekologisk" eller "Krav" betyder det att de kossorna haft det bra. Lite bättre än de andra ofta. De får ofta vara ute mer, det gillar kor. Deras mat växer på marken runt omkring dem så de slipper att maten flygs lång väg från andra sidan jordklotet. Där man kanske har huggit ner fin djungel för att odla maten. Deras bajs behöver inte läggas på hög och köras bort utan det sprids på bondens åkrar som gödsel. När kossorna betar på ängarna så kan fler sorters blommor växa och vi får fler fina picknickställen på gröna ängar. Och när de betar gräset så bildas det samma nyttiga ämne som finns i fisk och som man blir smart av, Omega 3.

Druvor en masse

Samma samma, men annorlunda

röda druvor, gröna druvor (med och utan kärnor)
druvjuice
svarta russin
gröna russin
sultana russin
gula jätterussin
balsamvinäger
vin

Pröva och jämför.
Hur smakar de olika russinen. Några är syrligare andra är söta.
Druvjuice blir vin om det får stå och jäsa. Och om det får stå ännu längre blir det vinäger.
Vinet kan barnen lukta på och föräldrarna dricka om de vill.

Matsaga: Kanske var det ett misslyckande som gjorde att man upptäckte balsamvinäger. Att man tänkte göra vin och glömde bort det. Balsamvinäger görs precis som vin på druvmust, pressad druvsaft. Men den kokas först litegrann för att bli mer koncentrerad och sen lagras den mycket mycket längre. Musten hälls i trätunnor där den avdunstar och blir ännu mer koncentrerad. Vissa lagras så länge som 25 år och mer. Då är musten så uttorkad så den är trögflytande och söt som sirap. Det som från början var nätan 8 hinkar (75 liter) har nu blivit bara en liten kanna (1 liter) Och kostar nästan lika mycket som guld.

Ost-baluns

Ostavsmakning

"Mmm, den var ganska god.
Den smakar gott starkt på tungan." femåring om extralagrad präst
"Jag älskar den här" treåringen om baskisk lagrad fårost
"Kan jag få prova den som är orange?" femåring om langres
"Jag tycker mest om kanterna." treåring om manchego
"Dom här kanterna var inte så goda." femåring om övermogen brie de meaux
"Där är snö-osten!" treåring om parmesan (som snöar över pastan hemma)

Ostdiskar är godispåsar och utflyktsmål i ett.
Alla tycker om att få vara med och fatta beslut. Och att medvetet provsmaka skärper smaklökar och intresse.
Stanna upp vid ostdisken nästa gång och ha gemensam avsmakning. Välj tillsammans ut några ostar som fallit på läppen.

Matsaga: För länge sedan hade man varken kylskåp eller jättestora ko-flockar. Kanske hade man ett tiotal kor som gick fridfullt och betade på sluttningarna. Och mjölkades morgon och kväll. I Jura i Frankrike gör man en speciell ost som kallas Morbier. Morgonmjölken ystades till ost och fylldes sen på med ett till lager efter kvällsmjölkningen. För att skydda morgon-mjölkningens ost från smuts och bakterier strödde man ett lager svart aska över ostmassan i väntan på kvällsmjölken. Idag behövs det egentligen inte men man har behållit samma utseende på Morbieren. Därför har osten ett svart streck i mitten, mellan morgon och kvällsmjölk.

Får får får?

Dagens råd:
Låt inte ettåringen promenera runt med en vitlök i huset.
Det ger en stunds frid, du slipper kampen med att ta den ur händerna, men chansen är stor att det planteras vitlöksklyftor både mellan soffkuddarna och bakom cd-skivorna.

Samma mjölk, olika ostar.

Fåret är ett förunderligt djur.
Varmaste tröjorna kan man sticka av ullen,
köttet är som inget annat
och mjölken står bakom de allra godaste ostar.

Matsaga: En herde vaktade sin fårflock långt söderut i Frankrike.
Som vanligt hade han sin matsäck med sig. Ost, en bit bröd och några aprikoser. Han hade vandrat länge och det började bli varmt. När han kom fram till en sval grotta satta han sig där för att äta sin lunch. Men han orkade inte all mat utan lämnade sitt lilla knyte där för att komma tillbaka på hemvägen och ta den med sig.
Men varmt var det och herden glömde alldeles bort sitt lilla ostpaket. Inte förrän tre månader senare när han passerade samma grotta kom han ihåg sin mat! Osten var nu alldeles grön av mögel. Men herden var hungrig och smakade en liten bit iallafall. Så god ost hade han aldrig smakat. Och från den dagen så låter man en massa ostar ligga i de speciella grottorna i södra frankrike för att få sitt unika mögel och härliga smak.

Recept:
Alla vet hur de gör en grekisk sallad. Och ingen gör den på samma sätt.
Vi har hittat vägen till lyckan med vitkål.
Tomater, gurka, rödlök, vitkål, grön paprika.
Höjda ögonbryn är jag van vid, precis som det nöjda hummandet efter att ha smakat. Salladen blir matigare, knaprigare och fullspäckad av antioxidanter. Och så skall man vara noggrann med syran och sältan som vanligt. Ta dig modigt an vinägern och stå på med saltet.
Vår salladsbas fick idag agera sällskap åt en fårskock ostar.

Halloumi - stekt, gyllenbrun, salt och gnisslig.

Grekisk feta - mjuk, friskt syrlig och smakrik.

Ossau iraty - fransk hårdost, lagrad och nötig

Till dessert löpte vi linan ut och spisade Roquefort och fikonmarmelad.

Femåringen skar noggrant upp Halloumi skivor och vakade över dem i pannan. Treåringens händer gladde sig åt mosningen av fetan över salladen. An någon outgrundlig anledning har femåringen en stor vurm för ostkanter. Mamman har bearbetat egen motvilja och tänkte på annat när det knaprades skalkar. Paprikor skars freestyle av tre barn. Ettåring bet nog förresten mest.

Omdöme: Ostarna slukas av allihop. (Femåringen får törst 02.00 men somnar om efter ett drygt glas vatten.) Salladen knapras glatt av både fem och treåring. Ettåringen har inte hittat melodin med vitkålens långa, svårmanövrerade slanor. Tomater och gurka är däremot lättare. Roqueforten fick föräldrarna som fick äta själva.