Med en innebandyklubba och en boll kan helt oanade koncentrationer dyka fram.
Femåringens favoritbakverk är syltkakor.
Treåringens är chokladbollar.
Vi gör dem lite mindre söta och med lite mer havregryn, japp det var mammans påfund, men de är verkligen goda så det finns ingen anledning att överge ändringen.
Recept:
100gr smör
3-4 dl havregryn
2 msk kaffe
1 dl florsocker/vanligt socker
1 liten nypa salt
4 msk kakao
(ibland stoppar vi i en näve mandlar i mixen. Känns både näringsrikt och tuggknaprigt.)
Treåringen har kommandot. Mamman är bara knivskydd och smörskärare.
Smöret vägs upp och läggs i bunken. Kaffe i (varmt eller kallt spelar ingen roll tycker vi märka). Havregryn, kakao och socker läggs också i. Femåringen passerar förbi i viktiga ärenden och levererar en nypa salt och går sen vidare. Treåringen projicerar och kollar av att jag är förberedd så att jag inte skall bli skrämd av mixningen.
Kanske av någon nyvunnen etikettinsikt så uteblir bajskorvarna denna gång. Det blir istället stiliga små klot, som skall levereras till kära vännen N's kalas. Till rullningen ansluter femåringen och de kläds i kokos och glittrande strössel. Ettåringen stoppade knäckebröd i femåringens utsorterade vinterkängor under tiden.
Mamman fick vårkänslor på väg till kalaset och tänkte dekorera fatet med blommande körsbärskvistar. Treåringen använde blomkvistarna i cykelkärran som grusklubba vid övergångsstället istället. Bollarna gillades ändå.
Du har hamnat i mina favoriter.
SvaraRaderaDet där med att barn hittar saker i mat mindre än en halvcentimeter. Jag läste någon blogg där en mamma skrev att barnet var övertygat om att h*n inte tyckte om lök så mamman rev den och barnet åt. Jag har ett syskonbarn som är rätt trixig, har alltid varit. Äter grönsaker som en veritabel gräsätare, men kött, näpp. Möjligen korv, tills hon fattade att korv var ju kött fast i en annan form än kött kött. Nu funkar köttbullar men hur länge vet vi inte.
Funkar på vuxna också, det där med att man tror att man inte tycker om men äter om man inte vet om det. Min styvfar är oooootroligt känslig mot vitlök och klaaaarar inte en enda bit, bara det att det ingår vitlök i den krydda han bara inte klarar sig utan. Och så länge som han inte vet så går det.
Ja, de gillades absolut! Tack för att ni närvarade vid vårt härliga naken-kaos. ;)
SvaraRaderaJag hittade förresten långfil på hemköp och har nu njutit i dagarna två. :D
Tackar Jessica! Visst är det ofta en synfaktor det där med ingredienser. Och som tillägg så kommer ju dessa kovändningar i smak, musslor älskas i ett par år och avskys sen i något år, purjolök älskas en vecka och hatas nästa. Hoppet ligger i att det går till sig i slutändan!
SvaraRaderaDet gläder mig att du och långfilen fann varann tillslut Lisa, då ska jag inte bunkra långfil för din räkning med andra ord.