soltorka

Solen skiner så läslystna får hålla tillgodo med ostig skåpmat.
Fåriga ostar, valborgsfeta och ostgalej.

Tiramisù - Tiramigiù

Ibland behövs det något uppmuntrande. Kanske orkeslöst, humörhett eller bara oroligt.
Ett sätt att vända nedförsbacken är att byta plats, matplats.
Och bygga kojor väcker även de tröttaste vuxenbarn.

För att dra oss upp drog vi oss ner.

Vi bredde ut filt över bordet och möblerade kuddigt under.
Sen åt vi middagen där under bordet istället.
Till och med ettåringen äter förtjust.
Tvåmeterspappan med diskbråck flyttade sitt ätande till soffan istället.

Inget Recept bara en hint,
kycklingklubbor med rostade rotfrukter och cole slaw, omtyckt och dessutom spillhanterbart.
Och hela fänkålsfrön som strösslats över potatisen/rotfrukterna och rostats i ugnen är en av mammans allra bästa humörhöjare.

Matsaga:
Fänkålen kan bli upp till två meter hög, längre än de flesta människor. På många ställen i världen har man trott att växten skyddar mot ormar och fänkålsfrön har använts vid ormbett. Förr i tiden i Sverige trodde man att den skyddade mot hemskheter. Torkade plantor hängdes över dörrarna och frön lades i nyckelhålen. Barn hade ofta så kallade "trollpåsar" med fänkålsfrön runt halsen för att skydda mot osynliga makter.
I Sverige är den vanligast som brödkrydda. Den har en frisk lakritssmak och används ofta tillsammans med kryddan anis. I Indien är fänkålsfrön vanlig i många rätter, den ingår bland annat i kryddblandningen Garam Masala. Det är också vanligt att måltiden avslutas med en tallrik fänkålsfrön att tugga på. För att hjälpa matsmältningen (mindre gaser bland annat) och för en friskare känsla i munnen.

Veckodagstradition

Onsdag som lillördag är vuxenexempel på att alla mår bra av att stuva om lite i slentrianen ibland.
Fredagsmys och lördagsgodis i all ära, men måndagar och torsdagar behöver sin guldkant också.
Att hitta olika små ritualer till veckan kan ge både dagsrytm och göra en grå dag gulröd. Och maten är bara en av alla områden att leka med.

Matanknutna exempel:
måndagar - tända ljus till frukost och mixar bärdrink med valfria bär och sugrör.
tisdagar - då lagar vi efterrätt.
onsdagar - då bjuder vi in någon till middag.
torsdagar - då lagar vi någons önskemiddag.
fredagar - kommentarer överflödiga.
lördagar - då har vi bordsdekorering, hejdlöst och lustfyllt.
söndagar - då dricker vi varm choklad och lyssnar på saga till frukost.

Så kan man vakna och säga:
- idag är det .... då ska vi....!
istället för att tänka på hur okristligt tidigt femåringen kanske vaknat eller hur skrubbligt ettåringen sovit.

Man kan pigga upp sig med grytlock också.
Treåringen åkte både skridskor och spelade trumma med innebandyklubba samtidigt.

Blommande vardag

På lyxkrogarna blåser skandinaviska vindar av rara örter.
Glass som smakar myskmadra och skum på löktrav.
Till och med kirskål går att sälja.

Att plocka ätbart från naturen tillfredställer de flesta jägare och samlare.
Även mina barn.

Matsaga: Maskrosor kan användas på flera sätt i maten. En del gör vin på blomman. I Italien är det vanligt att använda många olika maskrosors späda blad i sallader. I Sverige har man förr i tiden använt roten till att rosta och göra kaffe på i tider av kaffebönsbrist. Och just nu när de blommar för fullt är de en av binas favoriter och blommornas nektar bidrar till massa honung.

Utsmyckning, provsmakning och omdöme
Treåringen och femåringen startade skördandet på trappen och gick sen vidare i trädgården.
Viol, penséer, maskrosor, pelargoner, tulpaner, syren fanns just nu och in kom sprakande buketter. Kirskål, löktrav och vitplister pekades ut av mamman och ettåringen plockade förtjust i sin påse.

Blommorna sattes dels i vaser och ströddes dels över en sallad med bladsallat, hyvlade morotsslanor och små pärltomater, tillsammans med ettåringens gröna blad. Tulpanerna smakar lite som sockerärtor, violsläktet är lite försiktigt ljuvt. Pelargon är kryddigt. Maskrosorna plockades i smådelar för att inte bli för beska. De gröna bladen är friskt örtiga och ger salladen en rikare smak.

Att få plocka blommor som sen skulle ätas gjorde barnen entusiastiska.
Att sen dessutom smycka bordet gav två mycket stolta småkockar som bjöd in till blomsallad.
För mättnadens skull kompletterade vi med färsbiffar och en syrlig bönsallad.

Goda historier och glutenvånda

Jan Kjærstad skriver i sin bok Förföraren att livets mening är att samla på goda historier.
Mat och barn ger många sådana.

Vi skulle bidra med tårtor till en närståendes femtioårsgalej.
Det hade önskats citrontarte.
Mamman bakar sällan paj.
Femåringen hade dock pratat tidigare i veckan om den där goda citrontårtan som mamman hade bakat förra sommaren. Så citrontarter kändes då som en bra idé.

En pajdeg vill man skall vara spröd och inte glutenseg.
Det innebär bland annat att den skall arbetas så lite som möjligt.
Mamman försökte svälja sin glutenstress inför fem och treåringens skaparglädje i degblandning.
Sen fick degen vila kallt och citronkräm påbörjades.
Där växte femåringens äggknäckarego med galant äggknäckarteknik. Liksom treåringens citronpressartillit med åtta citroners träning. Och mammans biceps efter att ha vispat en fyrdubbel citroncurdsmet till 85°.

Efter kylvila och vattenspridarlek var klockan fem, tre barn hungriga, en pappa iväg på jobb, en mamma som någonstans kom på att de skulle börja förgrädda formarna.

Tre och femåringen hjälper mamman att kavla ut pajdeg på mjölat köksbord. Mamman arbetar än en gång med lite glutenoro. Två barn ser aktivt till att det bildas "smulor" som ju måste ätas upp. Det tredje hittar rispappersarken i lådan och börjar bryta konfettibitar av dem. Mamman ser och tänker att hon kan städa när alla somnat. Bara de här pajskalen nu blir färdiga.

Det är svettigt att kavla pajdeg, inte för mycket, inte för lite, och sen klara av att föra över den till pajformar utan att den går sönder.

När ettåringen fortsätter med en mjölpåse känner mamman att hon måste göra en insats där.
När hon gör en insats där bestämmer sig treåringen för att göra en kavlingsinsats på köksbordet. Men femåringen har kaveln.
Treåringen hämtar konstruktivt en kruskavel.
En kruskavlad pajdeg blir inte mer lätthanterlig.

Tillslut var tre pajskal klädda och två miniformar likaså.
Och två barn glatt sockerkickade efter en pajdegsmiddag, det tredje var vrålargt för att mamman plockat bort sysselsättningen.

Då kokade mamman fyra ägg under tiden som barnen klädde av sig.
Sen åts det ägg i badet, borstades tänder och samlades i sängen och berättades en bra historia om ett pajbak.

(Dagen efter fylldes pajskalen. Barnen skördade violer och penséer och svartvinbärsblad som de omsorgsfullt placerade ut på tårtorna. Som gjorde succé. Men nästa gång mamman bakar tårta ska hon göra något utan pajdeg.)

mamman och pappan och oljan

En gång för länge sen, innan det fanns avkommor, cyklade mamman själv ner till Frankrike.
Packningen var noga utvald och viktransonerad.
Ett fåtal ombyten.
Några verktyg.
Kartor.

Men någonstans i mitten av Frankrike kom hon förbi den där matmässan. Där det stod en farbror med kärleksfullt pressade oljor av såta nötter och varsamt plockade frön.
Så blev mamman förmodligen en av få långcyklare med en av packväskorna fyllda med tre gröna oljeflaskor och ett torkat ankbröst.
Några år senare träffade mamman passande nog pappan. Som importerar en utvald, gräsgrön olja.

Av goda oljor blir man lycklig.

Recept: Kikärts och purjolökssoppa
1-2 purjolökar beroende på storlek och lökpreferens
2 burkar kikärtor, eller ännu hellre motsvarande mängd hemkokta
kycklingfond
salt
peppar
god olivolja

En treårings noggranhet är optimal för purjolökssköljning. Femåringen jämförde hur mycket större de kokta kikärtorna var mot de torkade. Ettåringen kröp halvägs under köksskåpen i jakt på några ärt-avfällingar.
Purjon hackas och fräses mjuk i olja. Kikärtor och vatten så att det täcker ordentligt. Koka tio minuter. Mixa med stavmixer eller i kanna. Vi brukar spara lite bitar/hela ärtor. Tillbaka i kastrullen och späd med vatten om den känns för tjock. Smaka av med koncentrerad fond och saltpeppra.
Vid servering ringlas valfria mönster i sopptallriken med den GODA olivoljan.
(Det är en obeskrivlig skillnad på bulkolivolja och en av kvalitet som är datummärkt och under ett år gammal. Det kanske verkar onödigt där framför prislappen, men tro mig, det är alla gånger värt det. Dels är den väldigt drygt. Och så står man framför möjligheten att uppleva en nyklippt gräsmatta, och de friskaste morgondaggängar, rätt i munnen. Prova gott folk)

Matsaga:
Olivträd kan bli över tusen år gammalt. I grekland räknades förr olivträden som heliga. De fick varken huggas ner eller brännas. Och att äga många olivträd var en av de största rikedomar som fanns. De omogna oliverna är gröna och så blir de svarta när de mognar. Olivolja görs genom att pressa oliver. När man pressar dem försiktigt blir oljan allra godast. Det behövs flera tusen oliver för att göra en flaska olja. Av sex kilo får man ut motsvarande ett mjölkpaket olja.

Etikett-vilda västern

Nu finns det etiketter att navigera efter.
För att lättare kunna plocka fram matsagor, recept och ordat om matglädje.
Så skall skribenten ta sig en runda i etikett-etikett för att hantera den digra listan i övrigt.
Håll till godo tills dess.

Världens godaste valborgssallad

Det har firats valborg, i otrolig frid.
Har man många barn, hundar, generationer, filtar och smårätter tillhanda så är chanserna goda för jackpot.
Lägger man till flödande sol och en rackarns sallad så är sagan all.

Recept: 1 stor skål att dela med många
1 blomkålshuvud
1 rödlök
1 stort eller 2 mindre äpplen alt päron
ca 300 gr feta (kan bytas ut mot chevre om den andan ligger på)
1-2 lime alt 1 citron
några stadiga klunkar god olivolja
salt
svartpeppar
några nävar ruccola innan servering
(ev rostade pinjenötter)

När en trebarnsfamilj skall ge sig iväg kan startsträckan vara många meter. Och riktningarna pekar inte alltid åt samma håll. Att packa mat är dock effektiv grupplek.
Blomkålen småbukettas av tre och femåring. Vi har effektiviserat det till att skära rakt igenom till cirka sockerbitsfyrkanter. Rödlöken skars vuxet i tunntunna skivor. Femåringen manövrerade äppelklyftaren vår äppelköksvän. Därefter skars äppelklyftorna hälften så stort som blomkålen ungefär. Ettåringen såg till att limefrukterna var lättpressade. De stoppades innanför bodyn och följde med på pallklättring.
Allt blandas och dressas med lime/citron saften samt ordentligt med olivolja. Smula över fetan och blanda. Salta och peppra efter smak. Inför servering blandas ruccolan i (och gärna rostade pinjenötter om så finnes, men sörj dem inte annars).

Omdöme:
Hundar, barn, generationer och en klätterbar bergstall är ibland större lockelser än blomkålssallad. Annars äter hela familjen den glatt.

Matsaga:
Blomkål är egentligen en stor knopp. En outslagen blomma helt enkelt.
Blomkålen tar två år på sig att blomma. Första året bildas den stora blomman som vi äter. Får den fortsätta växa så kommer den att slå ut och bilda frö nästa år.
Den vanligaste blomkålsfärgen är vit. Men det finns både grön och lila också. Och kanske kommer det ännu fler. Blomkålen är släkt med broccolin och vit och grön och brysselkål bland andra och om såna plantor står nära varandra så korsar de sig gärna.