Får får får?

Dagens råd:
Låt inte ettåringen promenera runt med en vitlök i huset.
Det ger en stunds frid, du slipper kampen med att ta den ur händerna, men chansen är stor att det planteras vitlöksklyftor både mellan soffkuddarna och bakom cd-skivorna.

Samma mjölk, olika ostar.

Fåret är ett förunderligt djur.
Varmaste tröjorna kan man sticka av ullen,
köttet är som inget annat
och mjölken står bakom de allra godaste ostar.

Matsaga: En herde vaktade sin fårflock långt söderut i Frankrike.
Som vanligt hade han sin matsäck med sig. Ost, en bit bröd och några aprikoser. Han hade vandrat länge och det började bli varmt. När han kom fram till en sval grotta satta han sig där för att äta sin lunch. Men han orkade inte all mat utan lämnade sitt lilla knyte där för att komma tillbaka på hemvägen och ta den med sig.
Men varmt var det och herden glömde alldeles bort sitt lilla ostpaket. Inte förrän tre månader senare när han passerade samma grotta kom han ihåg sin mat! Osten var nu alldeles grön av mögel. Men herden var hungrig och smakade en liten bit iallafall. Så god ost hade han aldrig smakat. Och från den dagen så låter man en massa ostar ligga i de speciella grottorna i södra frankrike för att få sitt unika mögel och härliga smak.

Recept:
Alla vet hur de gör en grekisk sallad. Och ingen gör den på samma sätt.
Vi har hittat vägen till lyckan med vitkål.
Tomater, gurka, rödlök, vitkål, grön paprika.
Höjda ögonbryn är jag van vid, precis som det nöjda hummandet efter att ha smakat. Salladen blir matigare, knaprigare och fullspäckad av antioxidanter. Och så skall man vara noggrann med syran och sältan som vanligt. Ta dig modigt an vinägern och stå på med saltet.
Vår salladsbas fick idag agera sällskap åt en fårskock ostar.

Halloumi - stekt, gyllenbrun, salt och gnisslig.

Grekisk feta - mjuk, friskt syrlig och smakrik.

Ossau iraty - fransk hårdost, lagrad och nötig

Till dessert löpte vi linan ut och spisade Roquefort och fikonmarmelad.

Femåringen skar noggrant upp Halloumi skivor och vakade över dem i pannan. Treåringens händer gladde sig åt mosningen av fetan över salladen. An någon outgrundlig anledning har femåringen en stor vurm för ostkanter. Mamman har bearbetat egen motvilja och tänkte på annat när det knaprades skalkar. Paprikor skars freestyle av tre barn. Ettåring bet nog förresten mest.

Omdöme: Ostarna slukas av allihop. (Femåringen får törst 02.00 men somnar om efter ett drygt glas vatten.) Salladen knapras glatt av både fem och treåring. Ettåringen har inte hittat melodin med vitkålens långa, svårmanövrerade slanor. Tomater och gurka är däremot lättare. Roqueforten fick föräldrarna som fick äta själva.