Fågel, fisk och grymtande grisar

Det blev vår tillslut. Och det kom gräslök tillslut.
Och det gjorde inte längre något att allas påklädningsork tagit slut.

I samma veva blev också pappan finslaktare. Med Skebo kött som daglig angöring fick familjen en köttgräddfil. Och tvååringen kunde sitta halvnaken i gräset och slicka tallriken från köttsaft. Eller i soffan.




Men trots det bästa grisköttet i världen finns det alltid plats för lite matjes.
Den bästa är den som köpes i kiloshink från Klädesholmen.
En vit hink med en röd vågliknande dekor. Precis lagom fast, inte för stingslig i smaken och generöst att ta av.
Dessutom till oslagbart pris i jämförelse med små ledsna konserver.


Recept:

Matjesomelett

Så många ägg som omelettandan bjuder (möjligen med lite grädde om seden är sådan)
En matjesfilé per person
Ett par matskedar gräddfil per person
Gärna lite nyklippt gräslök
Salt & peppar
Smör att steka i

Barn är alltid entusiastiska äggknäckare.
Lägg till mafiosohandlaget så är alla nöjda och skalfria.

Lättvispa ägg (med någon matsked grädde/ägg) och salt & peppar
Stek till krämig konsistens i mycket smör. (Det brynta smöret är nämligen ljuvligt till matjesen.)
Skär matjesfiléerna i sneda munsbitar och strö över omeletten
Klicka över gräddfil och klippt gräslök
Ät och strö floskler om hur gott det är.
Det är dock valfritt att slicka tallriken.


Matsaga:
Matjes är numera ursvenskt. Men ursprunget kommer från Nederländerna.
Det holländska ordet "maatjesharing" betyder ungefär jungfrusill, vilket innebär sill som inte hunnit bli könsmogen. När den unga sillen fångats läggs den i tunna och lagras ända upp till ett år. Kryddningen är bland annat kanel, kryddpeppar, nejlika och sandelträ.

De små tingens djävul

Lite förvirring kan uppstå när nu ettåringen, treåringen och snart femåringen är ett minne blott.
Tvåringen, fyraåringen och snart sexåringen gör nu entré.

Det finns även andra förvirringar i familjen.
Vilka de är är det ingen som vet på förhand, och inte alltid mitt upp i dem heller.
Utom tvååringen.

Skeden i yoghurten istället för bredvid tallriken,
hjälp att plocka fram strumpor,
inte hjälp att plocka fram strumpor,
plocka fram fel strumpor,
fel tröja på dockan,
fel tröja på tvååringen,
hjälpa att öppna dörren till micron,
titta åt något håll,
inte titta tillräckligt snabbt åt något håll,

plötsligt exploderar det.
En tvååring rymmer stora ytterligheter.

Då är lugnande, trygg mat som potatisgratäng bra terapi för föräldrarna.


Recept:
800 gr mjölig potatis (8-10st)
2dl mjölk
2dl grädde
1dl riven lagrad ost
2 vitlöksklyftor finhackade
1 tsk salt
några drag vitpeppar
2-3 hyvlingar smör

Skala och skiva potatisen. (En tvåring och en hushållskniv håller sig sysselsatta ganska länge med att dela potatisskal i mindre bitar, efter instruktioner.)
Blanda med gräddmjölk, vitlök och kryddor. Om tiden känns knapp kan det nu kokas upp 5-6 minuter i kastrull och sedan blandas med ost i form. Annars direkt i formen med ost. Platta till ytan och hyvla över ett par hyvlingar smör på toppen.
Gratinera i ugn 50 min utan uppkok, 30 med. Den ska få fin färg på ytan och fortfarande lite krämig inuti.
(Gör gärna dubbel mängd på en gång, en tvååring kommer behöva vinterkläder även nästa dag till exempel.)

Gul jul

Nej familjen har inte emigrerat, bara gått i höstdvala.

Men nu närmar sig vintersolstånd och det finns hopp om bot och bättring.

En vit jul finns det nästan inga förhoppningar om.

Tack och lov att vi hittat vägen till att bemästra saffransdegen så det blir en solgul högtid iallafall.

Brödmartin är nybliven flerbarnsförälder. Och tack vare honom och Rute-bageriet är den här familjen nyblivna lussekatts hjältar.

Kesella, dubbla jäsmedel, vit sirap och noak och hans moster.

Saffransdegen har aldrig nått oanade höjder, ambitionerna till trots. Men det är ett minne blott. Tre försök senare för mamman hejda sig för att inte börja prata deg med systemetkassören och en del andra mindre hugade.

Martins recept hittar ni här. Det är Rutebageriets bullrecept. Som galant modifieras med saffran för evig lycka. (Om än en dyrare sådan den här säsongen.)

Tricket, och det är simpelt, tro inget annat, är FÖRDEG.

Och som bonus mår degen förträffligt av att ta en tur i kylskåpet i väntan på ivriga bakhänder. Då är den dessutom tempurmadrasskonsistensig och lättkavlad utan att kladda.

(Delar ar av receptet klipps in (hoppas det är ok med Brödgurun) för att understryka att det inte är några rådjursklövar, alpblommor eller annat magiskt som krånglar till det. Dock bytes kardemumman mot 1 gr saffran och ta det piano med mjölet andra rundan. Det går åt mindre än i receptet är vår empiri. Men läs det på plats för utmärkt beskrivning)

Fördeg
250 g vatten
250 g mjölk
50 g jäst
500 g mjöl

blandas och jäses 1 timme

Deg
500 g vetemjöl (här gick det åt lite mindre för oss alla gångerna, kanske ca 400gr)
8 g salt
(12 g kardemumma) denna bytes ut mot 1g saffran
200 g smör
200 g socker

knådas och jäses 1 timme på bänken alternativt i kyl tills saffransandan faller på det närmsta dygnet.

En omgång kavlades ut och breddes med smör/socker/mandelmassa till snäckor galore.

En andra rullades, russinades och skapades.

Båda omgångarna provsmakades ordentligt.

Men det var bara ettåringen som spottade ut igen. Noggrant på plåten dessutom.

Mamman lyfte bort de utspottade kreationerna i smyg.

Saffransbullarna blir suveränt luftiga, saftiga och vackra. Svettigt bra helt enkelt.

Nästan så bra att snickarna som arbetar på utbyggnad av det lilla egnahemsdockhuset glömde bort att skicka faktura. Tyvärr bara nästan.

Femåringen och treåringen däremot de glömde hela världen förutom degkonsten för en stund.

Matsaga:

Det röda små trådarna eller skruffset som färgar hela degen gul kommer från en krokusblomma. Det är blommans märken som försiktigt plockas och rensas för hand.

Till ett kilo saffran går det åt mellan 100 000 - 200 000 blommor. Och det är världens dyraste krydda. I år är den extra dyr eftersom Iran, som är ett av de länder som odlar mest saffranskrokus, haft kallt och dåligt blomväder.

Fläderharmoni

En sax, en sax, otaliga äro dina vägar.

Lite baconstrimlor
ett stycke lillebrorshår
massa papper
något snöre
och en massa fläderbärsklasar.

En lockande brygd från inspirerande Anna B , som så förträffligt sammanfaller med grisiga influensor, satte fokus på kojans klätterträd.

Lyckligt klättrade en treåring och en femåring upp på knotiga flädergrenar.
Mamman sträckte upp saxar. Och höll i uppsamlande hink. Varvat med en ettåring som ville göra chin-ups på en gren.

Några sniglar och ett par liter fläderbär senare klättrades det ner.



Ett fårskinn på trappbron.
Femåringen och mamman satt och pratade och gaffelrepade.
Ettåringen satt i ordlös mindfullness och plockade bären var för sig.

När solen sen sken över trappen var idyllen ett faktum.

Sen välte katten ut ettåringens bär, treåringen upptäcktes av femåringen med dennes riddare, och mamman strumptrampade in en fläderklase i hallmattan.

Receptet finns här och innehåller förutom en liter bär, vatten, socker och kanelstång.
Vi prövade även halva satsen med stjärnanis (med någon svag tanke runt kompisarna hallon och lakrits).

Sen skiljdes tyvärr smakpreferenserna från Annas familj.
Mamman tänkte koncentrerat på immunförsvarsboosten och smakade en sked till.
Det var det ingen annan som gjorde.
Och stjärnanisenvarianten var svårast.

Men när man har så trivsamma förberedelser så gör det inget att det blir äppelkräm av fläderbärsoppan till slut.

Matsaga:
För länge sedan trodde man att en fläderbuske kunde skydda mot en massa ont. Vissa menade att det var grenarnas starka doft som skrämde bort häxor och trolltyg, andra att eftersom det var gudinnan Frejas träd så höll hon sina skyddande krafter över de som bodde i närheten och lockade också till sig goda vättar.
För att dra nytta av det planterades ofta en buske vid husknuten eller grinden. En del spikade även upp en fläderkvist över dörren av samma anledning. En planterad fläderbuske fick man inte hugga ner, då kunde man istället drabbas av olycka.

Grenarnas märg är lätt att ta bort och de har ofta använts till visselpipor och flöjter förr i tiden. Av fläderblommorna görs vanligen saft. En del menar också att te på dem är svettdrivande och därmed bra vid förkylning till exempel.
Bären är rika på c-vitamin och andra nyttiga så kallade antioxidanter och våra far- och mor-föräldrar fick ofta dricka fläderbärssaft vid förkylning. På senare tid har vissa undersökningar visat att fläderbär verkar kunna motverka förkylningar och även dämpa inflammationer och influensa.

Flower power

Någon gång i någon framtid kommer familjens måltider bestå av långalånga samtal, noggrant smakande, uppskattande kommentarer, långsamt tempo och en enda stor kärleksfull enighet.

I denna nutid är det mera rumphalkande, avbrytande, syskonbråkande, jagtyckerinteom-ande och springibenigt.

Å andra sidan lyser undantagen desto kraftfullare.



En hel klan samlades runt bordet och kronärtskockorna.
Blad gnagdes och smördoppades.
Matkomplimanger utdelades.
Veteöl hann drickas.
Vuxenmeningar avslutas.

Tänk att en tistelväxt kan bidra med något så angenämt.

Recept: Kronärtskockor
Kronärtskockor, 1/pers
kokas i saltat vatten (citronen, som ofta föreslås koka med för att behålla grönfärgen bättre, har vi utrangerat eftersom vi inte tycker den gör någon skillnad) tills dess att bladen går lätt att lossa från blomman/skockan.

Servera med rumstempererat smör smaksatt med lite citronsaft och denna potenta sardellvariant.

Ligg sen och läs saga för barnen och tänk på hur otroligt fina de är egentligen. Och hur härligt det är att äta mat tillsammans med dem. Alltid.

Matsaga:
Kronärtskockan är en tisteläxt och själva skockan är den stora outslagna blomknoppen. Växten blir 1,5-2meter hög och är en tvåårig växt som blommar först andra året. Tillägg:Om de inte planteras tidigt redan i jan/feb, då kan man få lyckan att skörda redan samma år. Det finns ett flertal olika arter, några är klotrunda andra är smala och avlånga och färgerna varierar från gröngrått till violett.

Plättlätt

Vad är det med pannkakor och plättar egentligen, som gör dem så oemoståndliga?
Och hur kan det få plats fler pannkakor i en treårings mage än i en trettioårings?

Mammans mamma hade en mycket god vän som mitt i småbarnsåren genomgick en långvarig cellgiftsbehandling.
När hon aptitlös fick frågan av sin man om det fanns något, vad som helst, hon kunde tänka sig att äta, svarade hon pannkakor.

Mannen, som ju önskade henne allt gott, stekte pannkakor. Han önskade henne lite extragott och tillsatte grahamsmjöl, eftersom det blir lite mer näring tänkte han.
Vänmamman tog första tuggan och bröt sedan gråtande samman.
"Det enda jag önskade var pannkakakor och inte ens då kan du låta bli att förstöra dom och göra dom nyttiga!

Detta minns mamman sedan barnsben.
Och kan inte låta bli att känna sig lite skyldig varje gång hon försöker ge pannkakssmeten någon sidekick för att stärka den.

Men de här majsplättarna behöver inte skämmas för sig. Och fick bara någon liten förstärkning.

Recept: Majsplättar

250 gr majs (vi föredrar smaken på fryst framför konserv)
3 ägg
3 dl naturell yoghurt
0,5tsk salt
1 dl vetemjöl
2 dl majsmjöl
2 tsk bakpulver
1 riven morot
lite svartpeppar
ev några stänk tabasco

smör att steka i

Majs och yoghurt mixas. Småkockar skalar varsin morot som de äter upp. Femåringen skalar en till som rivs. Blanda i morot och kryddor. Mjölerna och bakpulvret blandas med varandra och rörs i smeten. Om en treåring siktar i mjölet i smeten, ha en bricka under.
Klicka ut små plättar i stekpannan, ca 4-5 st per panna stekte vi.
Stek i smör med lite olja så tål det värmen bättre. Vi körde rejält med bregott. Femåringen och treåringen turades om att steka. Ettåringen åt bregott med tesked under tiden.
Plättarna vänds när ytan börjar stelna till.

Till dem åt vi kokt ris (råris med rött ris iblandat), knaperstekt fläsk och en syrlig tomat och bönsallad med koriander och kände oss lite centralamerikanska.

Men det är fortfarande ett mysterium hur små magar kan få plats med så mycket pannkakor.

Matsaga:
Det röda riset för sin rödbruna färg från ytterskalet som omger det. Precis som på andra råris så har man låtit det sitta kvar istället för att skala bort det. De röda rissorterna är nära släkt med vårt vanliga ris.
Eftersom det lätt korsar sig med vanligt ris och kan resultera i mindre skördar ses det som ett ogräs bland vanliga risodlare. Dessutom släpper det röda riset sina korn när de mognar till skillnad från vanligt ris som håller kvar kornen på axet. Då hamnar det fler röda riskorn i marken till nästa år och så blir ännu mer av åkern uppblandad med rött ris. För att undvika detta får de vanliga risodlarna odla andra grödor vartannat år för att bli av med rödriset.
Som tur är finns de de odlare som koncentrerar sig på det röda riset också.

I södra Frankrike, Europas nordligaste risodlingar, finns stora odlingar av rött ris. De kom till på 1800-talet för att rena den salta Rhone-deltamarken så att andra grödor kunde odlas. Under andra världskriget återupptogs risodlingen igen, bland annat eftersom importen över havet avbrutits. Idag upprätthålls de genom jordbruksstöd, men det är en annan historia.

Sommelierer och sagofanta

För några dagar sedan hade familjen vän-rik middag.
Med världsmästarsommelierer i sällskapet spände dryckesutbudet från avocadovin och jäst stomjölk till flertusenkronors bordeauxer.

Och familjens fanta.
Tre och femåringen bjöd noggrant tillblandad.
Välbalanserad, fruktig, mineralig med en lätt oxiderad ton. Tydlig terroir. Vinner inte på lagring.

Recept: sagofanta
Kolsyrat mineralvatten
Äppeljuice

Vill man ha mycket kolsyra tar man outspädd juice, annars utblandad, och tillsätter mineralvattnet. Läskande i dubbel bemärkelse.

Om den orangea varianten säger treåringen att det är sån där låtsasfanta. Mamman säger inget men tänker mindre raffinerat socker. Och vinsten av att själv eftertänksamt få smaka sig fram till sin egen preferens.

Om den jästa stomjölken sades det mycket. Men först efter att det kväljts, ögontårats och slutligen vadhetsats mellan mamman och sommeliern.
Sverige kan känna sig lugn inför VM 2010. En representant som höjer hästglaset igen, med anledningen man måste lära känna dryckens själ, det är en grundlig person.

Kärlek och köttbråk

När mamman cyklade den där långa vägen genom Europa hägrade en särskild belöning innanför den franska gränsen. Samma lockelse var mantrat på de vansinnesstora motorvägslabyrinterna som ledde in i Paris.

En uppriktig surdegsbaguette med rejält lager rillettes och cornichons.

Hemkänsla i en fransk stad uppnås genom att leta upp sin noggranna bagare och en slaktare med rätta rillettehandlaget. Må det vara gås-, anka- eller grisrillette, har man funnit sin rilletteslaktare spelar inte knasbyråkrati, könsroller eller hundbajs lika stor roll.

Matsaga av familjärare modell:
Något år efter de slagit sig samman fick mamman förmånen att inviga pappan i rillettens rike. Nu hade de en gemensam drivkraft att angöra Frankrike; att få frossa i och dessutom medbringa någon kluns vaxpappersinslagen, fet köttsylta.
Den åt oftast mamman och pappan i kapp stående i köket.

Så kom förra sommaren och blev en milstolpe i familjens tillvaro.
De prövade och konstaterade överväldigade att de kunde göra sin egen rillette.

Som tur var gifte de sig några dagar senare och fick hjälp av hundratalet gästar att äta upp den. Annars hade sagan varit all och de tvenne vilat i salig fläskdöd på trägolvet.


rilletten slukades innan någon hann fånga den digitalt

Recept:
Inspirerande Gitto och pålitliga Griskindspatrik har recept och tydligt tillvägagångssätt.
(I Anthony Bourdains "Les Halles" finns det lite ordsmideri om man vill ha utfyllnad.)

Fläsksorter kan variera (ursprungligen är det ju ett av leden i att tillvarata alla delar på grisen, så bryt inte rygg för att leta upp exakta styckningsdelar. Däremot helst från en gris med försvarbart leverne).

Denna gång blev det vendelgris och
ca 1kg färskt sidfläsk
knappt kg bogfläsk
halvt kilo fläskkarré
fläskben
knappt 300 gr ister

Vi föredrar den okryddad bortsett från salt, lite timjan, något lagerblad och några rejäla drag med svartpepparkvarnen.

När köttet kokat sin evinnerlighet i lugn och ro i ugnen är det en lockande samlingsplats för valfritt antal småkockar. Efter att ha avlägsnat alla ben tar slutsteget vid.
Med slevar eller gafflar bråkar man köttet i trådar och smakligt rörig konsistens.

Sen lever man lycklig i många sina dagar.

Bitna gröna tomater

Familjen när en syrlig marsipangris vid sin barm.
Ettåringen har en förbluffande fäbless för syror av rang.

Hon suger i sig senapstuben, sörplar upp bönsalladens vinägrett, biter i citronerna.
Och tar tuggor av de gröna tomaterna.
För att femåringen skall få skörda åtminstone någon tomat från den dagisplanterade plantan har det masskompletterats med avledande plantor som försvarstrupper. Och drottningplantan placerats på ett bord.
Tack och lov dyker det upp mer och mer gröna smultron i gerillan.

Recept: Syrlig tomatsalsa aka Pebre-variant

4 tomater
1 gul lök (vi varierar med röd också)
1 knippe koriander (krukvarianten är himla klen, det lönar sig att leta på torg och i orientaliska butiker efter knippen)
1/2-1 pressad citron (ofta skvimpar vi i lite röd vinäger också)
några skedar Aji chileno, syrlig chilipasta på påse. (alt färsk hackad röd chili, alt annan chilipasta som sambal eller så. Få inte magsår över att hitta rätt chili om det är krångligt)
salt
vitlök om andan faller på

Låt småkockar plocka bort korianderns grövsta stjälkar. Finhacka tomat, lök och koriander. Blanda allt och smaka av. Vill man så blandar man två skålar, den ena kanske utan chili.
Ettåringens belgiska blå-smaklökar äter chilivarianterna ibland, oftast utan. Tre och femåringen föredrar utan chili och ibland inte alls.

Snarlik men olik

I huset finns nu äntligen de ljuvligaste kattungar.
Och utanför dörren en behaglig årstid.
Familjen har det fint.

Sommarvärmen skapar ett sug efter läskande intag.
Det slukas vattenmelon (den enorma, avlånga sorten är överlägset smakrikast, sötast och o-mjöligast)
Det knapras gurka.
Det skärs krispiga paprikabitar
Och det dricks vatten och stundtals saft.

I familjens lillilla trädgård finns en storstor fläder. Den tittar mamman och pappan på varje år och ser framför sig de imponerande mängder saft den skall vara upphov till.
Ett år har de fryst in en ansenlig mängd blommor. Som hyllprydnad till nästa år.
Flera andra år har blomningen och plockningen inte varit synkroniserade. Tanken räknas också.

Men i år blev det saft.
Tre och femåringen klippte klasar, mamman stödräknade efter tretton upp till femtio.
Citron skivades och treåringen byggde den finaste citronskivs- och blomvärld i skålen.
Som fick sockerlagsöversvämmas dramatiskt. Sen fick det dra. Och röras i om man ville.

Och tänkas på att om man precis har fått hem kattungar och man gör flädersaft så är det kanske inte katterna som har valt fel plats för toalettbestyr. Det är förmodligen flädern som är skyldig.

Recept: Flädersaft (så här års för de som har fläderblommor i frysen )
50-60 klasar fläderblom
3-4 citroner i skivor
1000gr socker (dubbel mängd om den inte ska frysas) hälften råsocker ger en lite djupare kulör och smak
1 msk citronsyra
2 l vatten

Koka upp vattnet och rör i sockret och citronsyran. Häll över de varvade blommorna och citronskivorna. Täck och låt dra svalt 3-4 dagar. Sila av på plastflaskor och frys.

Gud i maten

En engelsman mamman mötte i Paris för länge sedan lyfte fram majonäsen som det ultimata beviset på guds existens.
Utan en högre makt skulle inte äggula och smaklös olja med modesta tillägg kunna åstadkomma något så överjordiskt fint.

Vår ettåring håller antagligen med.
Allra helst en nyvevad aioli.
Tur att pappan är majo-kung.

Innan mamman mötte majonäspappan trodde hon att hon inte tyckte om majonäs.
Och att det var lika svårbemästrat som rubiks kub eller cirkelandning.
Nu vet hon bättre.


Recept:
3 äggulor
cirkus en msk dijonsenap
1 skvätt citron och en skvätt vitvinsvinäger
4 dl neutral olja (olivolja ger en för hög beska i det här sammanhanget)
(vitlök efter smak, 2-3 st klyftor ungefär)
salt efter behag

Om äggen och oljan har samma temp minskar risken för att det skär sig. Men det går ändå.
Barnhänder är väldigt fina på att skilja gula från vita mellan fingrarna. Och barnmänniskor väldigt glada över att få göra det.
Rör ihop senap, äggula och syra. Häll på oljan droppvis under vispning. Vartefter det börjar tjockna så kan man öka på oljetakten om man vill. Smaka av med salt och ev krydda. Utöver vitlök förekommer citron, basilika, dill och chilivarianter hos oss.

Semesterbröd

Brödgurun har styrt upp vårt sommarstugebakande.

Autolys har den fördelen att det är helt oviktigt hur degen knådas. Den skall inte ens knådas kan man säga.
Så en ettåring är fullt kompetent att sköta deggörandet.
Man kan med fördel lägga till en gräsmatta eller annan lokation med mjölvänligt underlag.
Och det passar fantastiskt bra att röra ihop sent på kvällen och låta stå framme för att förgylla en morgon. Allra helst en som föregåtts av mygbettskliande eller växtvärk eller så.

Recept ursprungligen från Pain de Martin: Baguetter

1 tsk jäst äts upp av ettåring egen recept modifiering
1 tsk jäst smulas i bunke
4 dl vatten valfri temp
8 dl mjöl
1 1/2 tsk salt

Brödhantering beskrivs ypperligt här.

Hos oss:
Ettåring rörde ihop. Mamman tittade på havet. Tre och femåringen pausade grodjakten och granskade fascinerat mjölsnön på gräset under balkongen.
Gemensam överplastning och sen i kylen. Jäsning över natten.
Alternativt ställ det framme och baka ut efter en 5-9 timmar beroende på vädergudars värmevilja och vardagslogistik.

Matsaga: Jäst
Jästen är en pytteliten svamp. Som man samlar ihop i massor så det blir en jästkub.
När jästsvamparna hamnar i en bunke omgiven av saker den gillar, som mjöl till exempel, påbörjas en jäsningsprocess. Då bildas bland annat koldioxid, som gör de små luftbubblorna i degen mycket större och gör brödet luftigare. Det bildas också smakämnen som vi tycker om. Finns det socker i degen arbetar jästen ännu snabbare. Och samma om det är varmt. Men en deg som får jäsa länge brukar ofta smaka ännu mer. Råkar man däremot ha för varmt vatten, så det nästan bränns på handen, då dör jästsvamparna.

Najs majs

Hej majs, vi tycker om dig, sa barnen.

Matsaga:Majs är ett högt gräs. Ofta runt tre meter högt. Man skulle kunna gå i det som en djungel. Blomställningen är majskolven. Torkar man kolven och skrapar av majsen så kan man mala dem till gryn eller mjöl, koka dem. platta till corn flakes, mata djur med eller till exempel poppa popcorn, beroende på majstyp. Det finns en massa olika sorters majs. Sockermajs, vaxmajs, tandmajs, smällmajs. Näst efter ris och vete är majs den gröda som odlas mest i världen.

Det picknickas till höger och vänster i denna ljuva sommartid.
Fri himmel ger gärna en högt-i-tak atmosfär som sopar bort dammiga mönster runt ätandet.
Precis som utegrisar är rätt glada grisar är uteätande barn ofta ganska nöjda.
(Synd bara att det är så ohärligt att packa upp efteråt.)

Recept:Majskaka/polentapudding (6-8 pers, barn och vuxna)
10 dl mjölk/ris-havre-soja-mjölksubstitut
2 dl polenta
nypa salt
klickar smör för smörerianer som oss

Koka upp mjölken, vispa i grynen. Småkoka och rör ibland.
Treåringen är en vispare av rang. Kombon med induktionen har eliminerat bränd mjölk.
Klart efter 5-7 min. Vänd ner smörmängd efter tycke. Kan ätas på en gång som mannagrynsgröt. Vi häller ofta upp den i passande medtagbar form och låter stelna. Portionsbitar skärs upp och serveras med sockerrörda bär/socker+kanel/sylt eller annat efter preferens.

mamman och pappan och oljan

En gång för länge sen, innan det fanns avkommor, cyklade mamman själv ner till Frankrike.
Packningen var noga utvald och viktransonerad.
Ett fåtal ombyten.
Några verktyg.
Kartor.

Men någonstans i mitten av Frankrike kom hon förbi den där matmässan. Där det stod en farbror med kärleksfullt pressade oljor av såta nötter och varsamt plockade frön.
Så blev mamman förmodligen en av få långcyklare med en av packväskorna fyllda med tre gröna oljeflaskor och ett torkat ankbröst.
Några år senare träffade mamman passande nog pappan. Som importerar en utvald, gräsgrön olja.

Av goda oljor blir man lycklig.

Recept: Kikärts och purjolökssoppa
1-2 purjolökar beroende på storlek och lökpreferens
2 burkar kikärtor, eller ännu hellre motsvarande mängd hemkokta
kycklingfond
salt
peppar
god olivolja

En treårings noggranhet är optimal för purjolökssköljning. Femåringen jämförde hur mycket större de kokta kikärtorna var mot de torkade. Ettåringen kröp halvägs under köksskåpen i jakt på några ärt-avfällingar.
Purjon hackas och fräses mjuk i olja. Kikärtor och vatten så att det täcker ordentligt. Koka tio minuter. Mixa med stavmixer eller i kanna. Vi brukar spara lite bitar/hela ärtor. Tillbaka i kastrullen och späd med vatten om den känns för tjock. Smaka av med koncentrerad fond och saltpeppra.
Vid servering ringlas valfria mönster i sopptallriken med den GODA olivoljan.
(Det är en obeskrivlig skillnad på bulkolivolja och en av kvalitet som är datummärkt och under ett år gammal. Det kanske verkar onödigt där framför prislappen, men tro mig, det är alla gånger värt det. Dels är den väldigt drygt. Och så står man framför möjligheten att uppleva en nyklippt gräsmatta, och de friskaste morgondaggängar, rätt i munnen. Prova gott folk)

Matsaga:
Olivträd kan bli över tusen år gammalt. I grekland räknades förr olivträden som heliga. De fick varken huggas ner eller brännas. Och att äga många olivträd var en av de största rikedomar som fanns. De omogna oliverna är gröna och så blir de svarta när de mognar. Olivolja görs genom att pressa oliver. När man pressar dem försiktigt blir oljan allra godast. Det behövs flera tusen oliver för att göra en flaska olja. Av sex kilo får man ut motsvarande ett mjölkpaket olja.

Etikett-vilda västern

Nu finns det etiketter att navigera efter.
För att lättare kunna plocka fram matsagor, recept och ordat om matglädje.
Så skall skribenten ta sig en runda i etikett-etikett för att hantera den digra listan i övrigt.
Håll till godo tills dess.

Världens godaste valborgssallad

Det har firats valborg, i otrolig frid.
Har man många barn, hundar, generationer, filtar och smårätter tillhanda så är chanserna goda för jackpot.
Lägger man till flödande sol och en rackarns sallad så är sagan all.

Recept: 1 stor skål att dela med många
1 blomkålshuvud
1 rödlök
1 stort eller 2 mindre äpplen alt päron
ca 300 gr feta (kan bytas ut mot chevre om den andan ligger på)
1-2 lime alt 1 citron
några stadiga klunkar god olivolja
salt
svartpeppar
några nävar ruccola innan servering
(ev rostade pinjenötter)

När en trebarnsfamilj skall ge sig iväg kan startsträckan vara många meter. Och riktningarna pekar inte alltid åt samma håll. Att packa mat är dock effektiv grupplek.
Blomkålen småbukettas av tre och femåring. Vi har effektiviserat det till att skära rakt igenom till cirka sockerbitsfyrkanter. Rödlöken skars vuxet i tunntunna skivor. Femåringen manövrerade äppelklyftaren vår äppelköksvän. Därefter skars äppelklyftorna hälften så stort som blomkålen ungefär. Ettåringen såg till att limefrukterna var lättpressade. De stoppades innanför bodyn och följde med på pallklättring.
Allt blandas och dressas med lime/citron saften samt ordentligt med olivolja. Smula över fetan och blanda. Salta och peppra efter smak. Inför servering blandas ruccolan i (och gärna rostade pinjenötter om så finnes, men sörj dem inte annars).

Omdöme:
Hundar, barn, generationer och en klätterbar bergstall är ibland större lockelser än blomkålssallad. Annars äter hela familjen den glatt.

Matsaga:
Blomkål är egentligen en stor knopp. En outslagen blomma helt enkelt.
Blomkålen tar två år på sig att blomma. Första året bildas den stora blomman som vi äter. Får den fortsätta växa så kommer den att slå ut och bilda frö nästa år.
Den vanligaste blomkålsfärgen är vit. Men det finns både grön och lila också. Och kanske kommer det ännu fler. Blomkålen är släkt med broccolin och vit och grön och brysselkål bland andra och om såna plantor står nära varandra så korsar de sig gärna.

Årstidsvariation

Uteätande är råvarufrihet.
Eftersom vi ännu inte har hund,
men en ettåring.

Med våren och värmen säger vi:
hej ris och hej gryn
och hejdå klet under strumporna och stånkiga golvtork.

Recept: enkel wok från skralt kylskåp

1/2 huvud ny vitkål alt kinakål eller annat bladigt
1 dm purjo
1-2 morötter
2 klyftor vitlök
sovel - vi hade så kallad helgskinka (påskskinka) som skivades och strimlades, kan också vara kyckling, fläskkött, tunt nötkött, omelett i strimlor, lax - ok, jag tror ni har förstått

till det hade vi kokt ris och mamman hade Lao gan ma chili oljepasta;Burk med chilikryddolja som gör underverk med slaka kylskåpsrensningar.

Kålen strimlades och lades tillsammans med skink- och morotsstrimlor i oljad varm stekpanna. När kålen mjukat sig lades purjo och vitlök i. När purjon känns klar kryddade vi med ett par matskedar ostronsås. Det kan bytas ut mot annan valfri asiatisk sälta, fisksås, ljus soja annan preferens. Temat här är gör dig något ätbart, bry dig inte om renlärigheten.

Inga barn i köket idag.
Treåringen var inte intresserad av matlagning utan tränade ettåringen i hopp-från-liten -pall.
Femåringen cyklade med till hämtning av nyrepad bil och glassförrätt.

Vi åt i trädgården tillsammans med yrvakna humlor. Och lyckliga myror med ris från himlen.

Omdöme:
Treåringen åt massor, ettåringen också, både från sin egen och mammans tallrik. Utan att notera chilistyrka.
Femåringen hade glass-start och en aversion mot stekta blandade grönsaker och åt ris med smör och ett kokt ägg.

Bollkänsla

Treåringen har en sällsam fascination för bollspel.
Med en innebandyklubba och en boll kan helt oanade koncentrationer dyka fram.
Femåringens favoritbakverk är syltkakor.
Treåringens är chokladbollar.

Vi gör dem lite mindre söta och med lite mer havregryn, japp det var mammans påfund, men de är verkligen goda så det finns ingen anledning att överge ändringen.

Recept:
100gr smör
3-4 dl havregryn
2 msk kaffe
1 dl florsocker/vanligt socker
1 liten nypa salt
4 msk kakao
(ibland stoppar vi i en näve mandlar i mixen. Känns både näringsrikt och tuggknaprigt.)

Treåringen har kommandot. Mamman är bara knivskydd och smörskärare.
Smöret vägs upp och läggs i bunken. Kaffe i (varmt eller kallt spelar ingen roll tycker vi märka). Havregryn, kakao och socker läggs också i. Femåringen passerar förbi i viktiga ärenden och levererar en nypa salt och går sen vidare. Treåringen projicerar och kollar av att jag är förberedd så att jag inte skall bli skrämd av mixningen.
Kanske av någon nyvunnen etikettinsikt så uteblir bajskorvarna denna gång. Det blir istället stiliga små klot, som skall levereras till kära vännen N's kalas. Till rullningen ansluter femåringen och de kläds i kokos och glittrande strössel. Ettåringen stoppade knäckebröd i femåringens utsorterade vinterkängor under tiden.



Mamman fick vårkänslor på väg till kalaset och tänkte dekorera fatet med blommande körsbärskvistar. Treåringen använde blomkvistarna i cykelkärran som grusklubba vid övergångsstället istället. Bollarna gillades ändå.

Vårikål

Tussilagon, blåsippor och nyskördad vitkål.

Våren är här.

Den tajta vita kålen har sitt egenvärde och tjusning.

Men samma yra som den nya grönaktiga framkallar den inte.

Yster blir man också av att ha en pålitlig fetaost försäljare. Plastpackad feta är källan till eviga besvikelser, osalt, för salt, tunn smak, syrlig smak, smulig och så vidare.

Men har man en vänlig kvinna/man som manuellt skär upp ens feta så är man ett steg närmare feta-försoning.

Och är de dessutom själva importörer av sin ost så finns bästa möjligheterna till feta-fullkomlighet.

Recept:

Ett rejält halvt ny-vitkålshuvud

1 liten grön paprika

1 rödlök

1/2 röd paprika

1/2 gurka

en större näve körsbärstomater på kvist

en näve svarta kalamataoliver

lite repad färsk oregano eller timjan

2-300gr grekisk feta

vinägrett med lika delar vinäger och olja - snåla inte på vinägern och inte heller med saltet. Våga syra, det blir bra!

Vitkålen strimlas. Treåringen anser sig vara mogen för den stora kniven med prickar (global) mamman inte riktigt. Den lilla kniven med prickar (dito fruktkniv) får istället användas till att dela tomater, paprikor och gurka. Femåringen klippte utvalda stjälkar från timjankrukan. Fortsatte sen ute på trappan med påskliljor och penséer och ordnade bordssmyckningen av bara farten. Båda hjälptes åt att smula fetaosten över den färdigblandade salladen. Ettåringen var misstänksamt tyst och visade sig sen noggrant ha sorterat in fem och treåringens strumpor i bilgaragets andra plan.

Omdöme:

'Det här är fan bland det godaste som finns!' pappan

Femåringen har radarsyn och plockar bort minsta lökbevis. Den gröna paprikan sorterades också bort, men allt annat åts glatt. Treåringen följr numera efter i femåringens lökspår. Annars åts allt annat. Ettåringen inriktade sig enbart på fetan, men åt desto mer av den.

Summa summarum blir mer nykål åt folket. Och hej sommar och grill, det här är en fin sallad.

kåttitsch schiiis-plättar

Vi säger fortfarande keso.
Och äter den glatt.

På allas LCHF-läppar finns recept på keso-plättar. Vi har inga diet-preferenser men detta är ett matigare alternativ till pannkakor.
Och grädde/sylt kändes lite festligare en vattkoppsnamnsdag till ära.

Vi provade två varianter, en med vetemjöl och en med lite kokosflingor.
Tiden fanns inte riktigt för pre tequilas genomarbetade version som troligen ger lön för mödan, antagligen fluffigare och definitivt vackrare.

Recept:
4 ägg
1 stor burk keso
6 msk vetemjöl/alt kokosflingor
lite salt

Frysta hallon som kokas ihop med lite socker alt. sylt och grädde till. Treåringen skötte hallonkoket med den äran. Provsmakade ett par gånger och gav sen klartecken till sötman. Veteplättarna vändes men sen lämnades stekspaden över efter ett par försök med kokosplättarna. Femåringen bredde ut picknickfilten och spionerade på kajorna som närmade sig bordet. Ettåringen tränade på att krypa uppför och nerför trappen ut. Pappan ägnade sig åt att stå emot kallsvetten och impulserna att lyfta bort ettåringen.

Omdöme:
De med vetemjöl var mycket lättare att steka. Kokosflingornas smak gillades inte heller av något av barnen. De vuxna kan tänka sig det som ett mervärde till fruktkompott med lite rom eller så.
Och kesoplättar kommer det nog att bli fler gånger.