Jan Kjærstad skriver i sin bok Förföraren att livets mening är att samla på goda historier.
Mat och barn ger många sådana.
Vi skulle bidra med tårtor till en närståendes femtioårsgalej.
Det hade önskats citrontarte.
Mamman bakar sällan paj.
Femåringen hade dock pratat tidigare i veckan om den där goda citrontårtan som mamman hade bakat förra sommaren. Så citrontarter kändes då som en bra idé.
En pajdeg vill man skall vara spröd och inte glutenseg.
Det innebär bland annat att den skall arbetas så lite som möjligt.
Mamman försökte svälja sin glutenstress inför fem och treåringens skaparglädje i degblandning.
Sen fick degen vila kallt och citronkräm påbörjades.
Där växte femåringens äggknäckarego med galant äggknäckarteknik. Liksom treåringens citronpressartillit med åtta citroners träning. Och mammans biceps efter att ha vispat en fyrdubbel citroncurdsmet till 85°.
Efter kylvila och vattenspridarlek var klockan fem, tre barn hungriga, en pappa iväg på jobb, en mamma som någonstans kom på att de skulle börja förgrädda formarna.
Tre och femåringen hjälper mamman att kavla ut pajdeg på mjölat köksbord. Mamman arbetar än en gång med lite glutenoro. Två barn ser aktivt till att det bildas "smulor" som ju måste ätas upp. Det tredje hittar rispappersarken i lådan och börjar bryta konfettibitar av dem. Mamman ser och tänker att hon kan städa när alla somnat. Bara de här pajskalen nu blir färdiga.
Det är svettigt att kavla pajdeg, inte för mycket, inte för lite, och sen klara av att föra över den till pajformar utan att den går sönder.
När ettåringen fortsätter med en mjölpåse känner mamman att hon måste göra en insats där.
När hon gör en insats där bestämmer sig treåringen för att göra en kavlingsinsats på köksbordet. Men femåringen har kaveln.
Treåringen hämtar konstruktivt en kruskavel.
En kruskavlad pajdeg blir inte mer lätthanterlig.
Tillslut var tre pajskal klädda och två miniformar likaså.
Och två barn glatt sockerkickade efter en pajdegsmiddag, det tredje var vrålargt för att mamman plockat bort sysselsättningen.
Då kokade mamman fyra ägg under tiden som barnen klädde av sig.
Sen åts det ägg i badet, borstades tänder och samlades i sängen och berättades en bra historia om ett pajbak.
(Dagen efter fylldes pajskalen. Barnen skördade violer och penséer och svartvinbärsblad som de omsorgsfullt placerade ut på tårtorna. Som gjorde succé. Men nästa gång mamman bakar tårta ska hon göra något utan pajdeg.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mamman: En pajdeg görs utmärkt i matberedaren om man är orolig för det där med gluten. Jag undviker f ö också helst allt vad pajer heter även om det finns några få jag gör men då utan att få några som helst dåliga vibbar av pajskal hit eller dit.
SvaraRaderaHej Jessica! Jag håller med om matberedaren, jag valde bort den denna gång eftersom jag hos tvenne pålitliga källor (taffel, jan hedh) bara fick budet att arbeta för hand. Så jag tänkte att jag kanske missat något väsentligt där med matberedaren! Nästa gång (om det nu blir någon nästa. Smulpaj är inte tat förringa.) blir det matberedare.
SvaraRaderaJag gillar inte Jan Hedh, och all respekt för taffel men jag och handgjorda pajdegar funkar bara inte så hej matberedaren! Men eftersom jag måste leta och leta och leta lite till efter alla delarna till den så blir det, som sagt, sällan pajdegar!
SvaraRaderajag har ju också lite svajigt förhållande till jan hedh faktiskt. Jag tycker att han är noggrann men jag får inte alltid till det med hans vägledning.
SvaraRadera