Hon stod i ett rustikt kök i sydliga Italien och reformerade min ägghantering.
Tänk att man kan ha levt i över trettio år och ha gått glipp om ett så förträffligt sätt att knäcka ägg.
Tur att man åtminstone kan förskona sina barn den förlusten.
Påsken har varit här och solat sig i all sin glans. Att det har ätits ägg överraskar ingen. Målade ägg, rörda ägg, romprydda ägg, klyftade ägg och rekorderligt kokta. Inte så många knäckta just denna helg. Men tack och lov bakades det hos farmor så treåringen fick glänsa med sina maffia-knäckningar. Det går ut på att man helt enkelt knäcker dem mot varandra. Inga skalbitar, inget läckage och rätt eget. Bildbevis kommer. (Det blev en högst arrangerad bild som inte ens lyckades vara illustrativ. Men här har vi vattkoppor på besök och inte samma köksglädje hos avkommorna.) Ettåringen visar grunden, ett ägg i varsin hand. Sen skall man dock inte knäcka det mot tänderna som här. Utan istället knäcks äggen ett och ett mot varandra. I princip är det alltid samma ägg som håller sig helt. Någon uppfriskande gång däremellan är det ombytt. Fördelarna är som sagt, en kontrollerad knäckning, utan skalbitar och äggskvimp.
Matsaga: Alla fåglar lägger ägg. Ofta ungefär ett om dagen. Världens minsta ägg läggs av den minsta fågeln, dvärgkolibrin. Dess ägg är inte ens tio mm, dvs mindre än en lillfingernagel stort. Världens största ägg däremot, läggs av strutsen. Där kan ett ägg väga upp till två kilo och vara som en liten fotboll i storlek. För att se om ett ägg är kokt eller rått kan man pröva att snurra på det. Snurrar det fort så är det kokt medan ett rått ägg aldrig riktigt kommer upp i fart utan liksom snurrar i halvfart hur man än försöker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar