Samlad mat

Det finns nu en portal över matbloggar.
Där finns flera av de fina matarna.
Och nu matsagor också.

Årstidsvariation

Uteätande är råvarufrihet.
Eftersom vi ännu inte har hund,
men en ettåring.

Med våren och värmen säger vi:
hej ris och hej gryn
och hejdå klet under strumporna och stånkiga golvtork.

Recept: enkel wok från skralt kylskåp

1/2 huvud ny vitkål alt kinakål eller annat bladigt
1 dm purjo
1-2 morötter
2 klyftor vitlök
sovel - vi hade så kallad helgskinka (påskskinka) som skivades och strimlades, kan också vara kyckling, fläskkött, tunt nötkött, omelett i strimlor, lax - ok, jag tror ni har förstått

till det hade vi kokt ris och mamman hade Lao gan ma chili oljepasta;Burk med chilikryddolja som gör underverk med slaka kylskåpsrensningar.

Kålen strimlades och lades tillsammans med skink- och morotsstrimlor i oljad varm stekpanna. När kålen mjukat sig lades purjo och vitlök i. När purjon känns klar kryddade vi med ett par matskedar ostronsås. Det kan bytas ut mot annan valfri asiatisk sälta, fisksås, ljus soja annan preferens. Temat här är gör dig något ätbart, bry dig inte om renlärigheten.

Inga barn i köket idag.
Treåringen var inte intresserad av matlagning utan tränade ettåringen i hopp-från-liten -pall.
Femåringen cyklade med till hämtning av nyrepad bil och glassförrätt.

Vi åt i trädgården tillsammans med yrvakna humlor. Och lyckliga myror med ris från himlen.

Omdöme:
Treåringen åt massor, ettåringen också, både från sin egen och mammans tallrik. Utan att notera chilistyrka.
Femåringen hade glass-start och en aversion mot stekta blandade grönsaker och åt ris med smör och ett kokt ägg.

Bollkänsla

Treåringen har en sällsam fascination för bollspel.
Med en innebandyklubba och en boll kan helt oanade koncentrationer dyka fram.
Femåringens favoritbakverk är syltkakor.
Treåringens är chokladbollar.

Vi gör dem lite mindre söta och med lite mer havregryn, japp det var mammans påfund, men de är verkligen goda så det finns ingen anledning att överge ändringen.

Recept:
100gr smör
3-4 dl havregryn
2 msk kaffe
1 dl florsocker/vanligt socker
1 liten nypa salt
4 msk kakao
(ibland stoppar vi i en näve mandlar i mixen. Känns både näringsrikt och tuggknaprigt.)

Treåringen har kommandot. Mamman är bara knivskydd och smörskärare.
Smöret vägs upp och läggs i bunken. Kaffe i (varmt eller kallt spelar ingen roll tycker vi märka). Havregryn, kakao och socker läggs också i. Femåringen passerar förbi i viktiga ärenden och levererar en nypa salt och går sen vidare. Treåringen projicerar och kollar av att jag är förberedd så att jag inte skall bli skrämd av mixningen.
Kanske av någon nyvunnen etikettinsikt så uteblir bajskorvarna denna gång. Det blir istället stiliga små klot, som skall levereras till kära vännen N's kalas. Till rullningen ansluter femåringen och de kläds i kokos och glittrande strössel. Ettåringen stoppade knäckebröd i femåringens utsorterade vinterkängor under tiden.



Mamman fick vårkänslor på väg till kalaset och tänkte dekorera fatet med blommande körsbärskvistar. Treåringen använde blomkvistarna i cykelkärran som grusklubba vid övergångsstället istället. Bollarna gillades ändå.

Mat-ro

Ibland har middagsfriden mäktiga fiender;

olekt lego

förbaskade småsyskon

sprittiga ben

Det fungerar sällan att försöka kommendera någon på plats. Framförallt är det inte ett bra sätt att skapa god matstämning.

Helt oslagbart hos oss är att berätta historier från "när man var liten".

De allra enklaste anekdoter trollbinder barnen och ätande matro kommer på köpet.

Det finns en anledning att muntligt berättande har en särställning i de flesta kulturer. Få saker är så naturligt avkopplande som att lyssna på en person som berättar en historia, sina minnen eller upplevelser.

Dessutom blir det ett sätt att sprida vardagshistoria vidare.

"Berätta om när ni målade hela kroppen med blåbärssylt!" treåringens oöverträffade favorit

"Vad sa morfar när han kom hem och du hade nya hårspännen, vattkoppor och röda hund" femåringen (med vattkoppor)

Vårikål

Tussilagon, blåsippor och nyskördad vitkål.

Våren är här.

Den tajta vita kålen har sitt egenvärde och tjusning.

Men samma yra som den nya grönaktiga framkallar den inte.

Yster blir man också av att ha en pålitlig fetaost försäljare. Plastpackad feta är källan till eviga besvikelser, osalt, för salt, tunn smak, syrlig smak, smulig och så vidare.

Men har man en vänlig kvinna/man som manuellt skär upp ens feta så är man ett steg närmare feta-försoning.

Och är de dessutom själva importörer av sin ost så finns bästa möjligheterna till feta-fullkomlighet.

Recept:

Ett rejält halvt ny-vitkålshuvud

1 liten grön paprika

1 rödlök

1/2 röd paprika

1/2 gurka

en större näve körsbärstomater på kvist

en näve svarta kalamataoliver

lite repad färsk oregano eller timjan

2-300gr grekisk feta

vinägrett med lika delar vinäger och olja - snåla inte på vinägern och inte heller med saltet. Våga syra, det blir bra!

Vitkålen strimlas. Treåringen anser sig vara mogen för den stora kniven med prickar (global) mamman inte riktigt. Den lilla kniven med prickar (dito fruktkniv) får istället användas till att dela tomater, paprikor och gurka. Femåringen klippte utvalda stjälkar från timjankrukan. Fortsatte sen ute på trappan med påskliljor och penséer och ordnade bordssmyckningen av bara farten. Båda hjälptes åt att smula fetaosten över den färdigblandade salladen. Ettåringen var misstänksamt tyst och visade sig sen noggrant ha sorterat in fem och treåringens strumpor i bilgaragets andra plan.

Omdöme:

'Det här är fan bland det godaste som finns!' pappan

Femåringen har radarsyn och plockar bort minsta lökbevis. Den gröna paprikan sorterades också bort, men allt annat åts glatt. Treåringen följr numera efter i femåringens lökspår. Annars åts allt annat. Ettåringen inriktade sig enbart på fetan, men åt desto mer av den.

Summa summarum blir mer nykål åt folket. Och hej sommar och grill, det här är en fin sallad.

Mejeridemokrati

Vilken vill du pröva?

Ska vi testa den här också?

Kolla där åker kossan skidor!

Vilka fina blommor!

I Skåne flödar upprörda känslor över att det lokala mejeriet spelas ut i mjölkkylen.

"Ge oss vårat skånemejerier tillbaka." "Bojkotta Coop", stödsajter och namninsamlingar.

Man kan bara konstatera att vi vill ha rätt att välja själva även i mejeriutbudet.

Så låt barnen vara med i valet framför paketen.

Efter över en veckas vattkoppsharvande behövdes lite frukostupplyftning.

Vi ställde oss framför västvärldens dignande fil/yoghurt/mjölk utbud och barnen gavs (nästan) fria valmöjligheter.

Fyra sorter fick väljas ut.

Mamman hade sockerveto (och lyfte fram dekor som kompensation och avledning.)

Vi kom hem med:

Fjällyoghurt med hallon (fina kossor, gott med hallon)

Långfil (wow, är den lång!)

Arlas ekologiska med rabarber (samma blad som vi tittade på igår i trädgården)

Yoggi yangster ekologisk jordgubb (kolla de spelar fotboll)

Omdöme:

Långfilen provsmakades och fick sen flytta till svägerskan nästgårds (våra norrbottniska gener till trots.)

Fjällyoghurten älskas av alla (och var ingen nyhet utan en repris)

Arlas med rabarber orkades inte provsmakas denna morgon. Den blev utkonkurrerad av

Yoggi yangster som föräldrarna tyckte var för söt och barnen tyckte var god.

Matsaga:

När saker som görs på mjölk är märkta med "ekologisk" eller "Krav" betyder det att de kossorna haft det bra. Lite bättre än de andra ofta. De får ofta vara ute mer, det gillar kor. Deras mat växer på marken runt omkring dem så de slipper att maten flygs lång väg från andra sidan jordklotet. Där man kanske har huggit ner fin djungel för att odla maten. Deras bajs behöver inte läggas på hög och köras bort utan det sprids på bondens åkrar som gödsel. När kossorna betar på ängarna så kan fler sorters blommor växa och vi får fler fina picknickställen på gröna ängar. Och när de betar gräset så bildas det samma nyttiga ämne som finns i fisk och som man blir smart av, Omega 3.

kåttitsch schiiis-plättar

Vi säger fortfarande keso.
Och äter den glatt.

På allas LCHF-läppar finns recept på keso-plättar. Vi har inga diet-preferenser men detta är ett matigare alternativ till pannkakor.
Och grädde/sylt kändes lite festligare en vattkoppsnamnsdag till ära.

Vi provade två varianter, en med vetemjöl och en med lite kokosflingor.
Tiden fanns inte riktigt för pre tequilas genomarbetade version som troligen ger lön för mödan, antagligen fluffigare och definitivt vackrare.

Recept:
4 ägg
1 stor burk keso
6 msk vetemjöl/alt kokosflingor
lite salt

Frysta hallon som kokas ihop med lite socker alt. sylt och grädde till. Treåringen skötte hallonkoket med den äran. Provsmakade ett par gånger och gav sen klartecken till sötman. Veteplättarna vändes men sen lämnades stekspaden över efter ett par försök med kokosplättarna. Femåringen bredde ut picknickfilten och spionerade på kajorna som närmade sig bordet. Ettåringen tränade på att krypa uppför och nerför trappen ut. Pappan ägnade sig åt att stå emot kallsvetten och impulserna att lyfta bort ettåringen.

Omdöme:
De med vetemjöl var mycket lättare att steka. Kokosflingornas smak gillades inte heller av något av barnen. De vuxna kan tänka sig det som ett mervärde till fruktkompott med lite rom eller så.
Och kesoplättar kommer det nog att bli fler gånger.

frukostgambling

De finns de som hävdar att de ätit samma frukost i eoner av tid.
Det har inte mina barn.
Det som hyllats ena veckan kan vara oätligt nästa.
Och att argumentera med lågblodsockersavkommor är aldrig någon idé.
Så det gäller att hitta balansen mellan att fråga till råds samtidigt som man vill undvika val-kval.

Något som ofta fungerar är att ställa fram några skålar med torkad frukt och mandlar på bordet. (Minst lika många som antalet barn märk väl. Annars blir det kollaps över det.)
Då kanske det råkas plocka i sig lite blodsockerhöjare av bara farten.

Keso och banan är en bra fortsättning.
En banan mosas med lika mycket keso. Och serveras ordlöst. Äts nästan alltid.
Sen kan man börja umgås.

Äggmafiosa

Kvinnan var 82 år och hade drivit någon form av restaurang hela sitt liv.
Hon stod i ett rustikt kök i sydliga Italien och reformerade min ägghantering.
Tänk att man kan ha levt i över trettio år och ha gått glipp om ett så förträffligt sätt att knäcka ägg.
Tur att man åtminstone kan förskona sina barn den förlusten.

Påsken har varit här och solat sig i all sin glans. Att det har ätits ägg överraskar ingen. Målade ägg, rörda ägg, romprydda ägg, klyftade ägg och rekorderligt kokta. Inte så många knäckta just denna helg. Men tack och lov bakades det hos farmor så treåringen fick glänsa med sina maffia-knäckningar. Det går ut på att man helt enkelt knäcker dem mot varandra. Inga skalbitar, inget läckage och rätt eget. Bildbevis kommer. (Det blev en högst arrangerad bild som inte ens lyckades vara illustrativ. Men här har vi vattkoppor på besök och inte samma köksglädje hos avkommorna.) Ettåringen visar grunden, ett ägg i varsin hand. Sen skall man dock inte knäcka det mot tänderna som här. Utan istället knäcks äggen ett och ett mot varandra. I princip är det alltid samma ägg som håller sig helt. Någon uppfriskande gång däremellan är det ombytt. Fördelarna är som sagt, en kontrollerad knäckning, utan skalbitar och äggskvimp.



Matsaga: Alla fåglar lägger ägg. Ofta ungefär ett om dagen. Världens minsta ägg läggs av den minsta fågeln, dvärgkolibrin. Dess ägg är inte ens tio mm, dvs mindre än en lillfingernagel stort. Världens största ägg däremot, läggs av strutsen. Där kan ett ägg väga upp till två kilo och vara som en liten fotboll i storlek. För att se om ett ägg är kokt eller rått kan man pröva att snurra på det. Snurrar det fort så är det kokt medan ett rått ägg aldrig riktigt kommer upp i fart utan liksom snurrar i halvfart hur man än försöker.

Fingerfood

Bättre en morot i handen än tio i soppan.

Det är alltid trevligt att få något att tugga på innan man sätter sig till bords.
Längre söderut har man små tapas, antipasti, aperitivo med mera.
Hos oss är ett av de enklaste sätten att få grönsakerna uppätna, att servera dem innan man sitter till bords.
En morot i handen,
en liten skål med kikärtor bredvid kritorna,
och kanske lite paprikastavar till bilbanan.

Matsaga:
Moroten är just en rot. Ovanför marken har den grön flikig blast och blommorna är vita, lite lika hundkex-blomman. Den vanligaste morotsfärgen är orange, men det finns både vita, gula, röda, blå och lila morötter. Ibland säger man att morötter ger bra syn, men det är en skröna. Däremot är de rika på A-vitamin. Och brist på A-vitamin kan påverka synen negativt, varpå A-vitamin från exempelvis morötter, kan återställa den. Däremot inte påverka den befintliga synen.
Det sägs att myten skapades under andra världskriget av de engelska piloterna. För att dölja upptäckten av radarn sade man att alla nerskjutna tyska plan berodde på en morotsrik diet som gett exceptionellt mörkerseende hos piloterna.

Lottdukning

jag fick....paprika

jag fick....majs

jag fick....gurka

Att dra lott om vad man ska få duka fram gjorde uppdraget lustfyllt.

Och det framdukade mer frestande.

På ett papper skrevs de olika sakerna. Femåringen klippte ut lappar och koordinerade den hjälpsamma treåringen till varannan lapp.

Mamman lutade sig tillbaka och kände sig som ett geni.

Solsallad

Smörgåsbord, demokrati, brukarsamverkan, buffé.
Uttryck för samma sak, att få vara med och bestämma.
Alla parter blir ofta väldigt nöjda.

Matsaga:
I en del länder där det är varmare än i Sverige finns det en särskild sorts stora tallar. Deras kottar är mer än dubbelt så stora som våra vanliga. I kottarna finns det frön. Ekorrarna älskar såna frön. Och människorna också. När man plockar ur de här fröna så kallar man dem för pinjenötter. Pinjenötterna blir ännu godare om man rostar dem lite i en varm stekpanna.

Recept: Vårsallad i solen
1/2 röd paprika
4 kokta ägg
2 nävar sallat (vi hade maché)
1 näve haricots vert
några buketter blomkål
1 burk svarta bönor
1/2 rödlök
1 burk tonfisk i olja
1 morot
50 g pinjenötter
ngn dm gurka i stavar

Möra av solskenspromenad och häcklövsräfsning lekte barn på mattan och förälder lagade mat.
Allt delas i smakliga bitar och arrageras på stort fat. Tonfisk, svarta bönor och hackad rödlök blanda smed olivolja, vinäger, salt och peppar till en sallad. Pinjenötterna rostas i varm panna tills de fått brunare fläckar.
Treåringen och femåringen startade ätandet med morot bland legot.
Ettåringen kom och flyttade konservburkarna till tidningarna i sorteringen. För att sen sätta sina tonfiskfingrar i femåringens lego, till dennes vrede.

Omdöme: "Åh, vad fint det ser ut" femåringen tydligen i samma vårharmoni som mamman.
"Jag tycker inte om de här stora lökarna" treåringen om lökbitar över 5mm.
Alla åt mängder av svartbönsallad med tonfisk. Äggen gick också åt. Pinjenötterna plockades med för sig liksom gurka, paprika och morot. Salladsbladen lade ettåringen i sitt vattenglas.

Köttbullar och delfiner

EU-rädslan till trots så får nu även de krokiga gurkorna synas i grönsaksdisken.

Köttbullar behöver inte heller vara så uniforma alltid.

Recept: ca 1 kg köttfärs
1 dl ströbröd
2,5 dl mjölk
2 ägg
1/2 - 1 gul lök
salt och peppar

(Många köttbullar, vi fryser överskottet till dagar med små tidsmarginaler)

Femåringen skalade löken och mätte upp ströbrödet. Treåringen väntade tålmodigt på decilitermåttet och räknade upp mjölken.

Två ägg innebär fint nog varsitt. Äggknäckningsfriden kunde uppnås med andra ord.

Treåringen rörde i löken som smörstektes mjuk medan femåringen försökte distrahera ettåringen. Dennes omättliga klättringsbegär riktades denna gång mot treåringens stol och intressanta förehavanden.

Treåring och femåring njöt av att blanda smet med händerna och sen tog skapandet vid.

Bajskorvar var lågoddsare. Delfinen lite mer osidad. Mamma, pappa, barn och en gitarr fick också plats i stekpannan.

Till dem åt vi syrlig vitkålssallad, kokt potatis, morotspengar, rårörda lingon och en len brunsås. (Brunsåsen bestod ilsnabbt av lite smör/mjöl och sen vatten som vispas runt i stekpannan. Lite grädde. Lite soja. Salt, peppar och möjligen lite kalvfond. Och gärna en liten smygbit ädelost alt mesost för mjuk rundning)

Omdöme: Sås är ett helt överflödigt påhitt anser femåringen. Bajskorvar och småbollar åts glatt, liksom potatis med smör, vitkålssallad och morotspengar. Treåringen kan gärna dela upp matslagen på tallriken men låter glatt alla vara representerade iallafall. Även sås. Ettåringen åt som en yster naturbeteskalv.

Möllevången

Att få en apelsin som tack för att ha plockat upp en förvildad plastpåse blir ett soligt minne.

I Malmö finns Möllevångstorget med den vänliga apelsinmannen.

Treåringen och femåringen åt sina orangea troféer på varsin haj i lekparken bredvid.

Matsaga: För tusentals år sedan i Kina fanns en kejsare som hette Li Longji. Kejsarens bästa vännina älskade litchis. Så mycket att kejsaren ordnade så att de snabbaste hästarna fick leverera frukterna hela vägen från södra Kina till Peking. I dagar i sträck färdades de med frukterna för att Yang Yuhuan skulle kunna få sitt litchibehov tillfredställt. Då var det tur att litchin har så tåligt skal som skyddar frukten mot både torka och stötar.

Rambutan är en släkting till litchin. Men istället för småknottrigt skal är den helt hårig. Inuti är den dock snarlik. På indonesiska betyder rambutan just "hårig".

Nu är det säsong för den så särpräglade litchie-frukten.

Den eminenta Lisa Förare Winbladh skriver på matälskaren så sprittande om Möllevångens vår-litchi.

På malmöbesök hos mostern styrde vi kosan över torget för att stilla femåringens längtan efter den lilla ormliknande frukten. Med oss fick vi också rambutaner och en burk kokosvatten med basilikafrön.