Pappan är kock. Farmor är kock.
En värld är full av maträtter med namn.
Osso Bucco, Biff à la Lindström, Laxpudding, Vitello tonnato, Panzanella, Falsk wienerschnitzel, Pasta alla carbonara.
Givna ensembler och uppställningar.
Och så varjedagbarnlivet som huvudrollsinnehavare.
Uppskattar inte sina klassiker. Skitdålig på att lära sig sina repliker. Improvisation.
En femårings smaklökar är inte ingredienslojala. Inte treåringens ögon heller.
Men barn med mat i magen är de skönaste barnen. Och mat tillsammans runt bordet är de bästa måltiderna.
Tur att det finns mathängslen.
Som sidekick till huvudrätten.
De stagar upp, erbjuder säkerhetslinan och tryggar viss mättnad.
Och rättfärdigar ägget till kalopsen.
Några av våra:
bönor/linser/bönsallader
kokt/stekt ägg
kokt/rostad/stekt potatis
rostade rotfrukter
ärtor
majs
haricots verts
rå morot
vitkålsallad
gurka
små tomater
ris
mandlar/cashewnötter
rostade solros/pumpafrön
oliver
lördag 29 augusti 2009
torsdag 20 augusti 2009
Åskådarplats
Alla vet att den bästa platsen på festen oftast är köket.
När mamman var pytteliten fanns det kvällsstunder av oro och snyft.
Den bästa boten fanns i föräldrars stående famn.
Så kom det sig att mamman fick lära sig livets (enarmade) väsentligheter redan från tidigaste ålder. Instucken i pappans ena armgrop när han pysslade i köket.
Som att bechamelen sjudit nästan färdigt när första bubblan syns.
Att köttet kan vändas när en bloddroppe kryper upp på ovansidan.
Att omelettepannan bara sköljs med varmt vatten.
Outtömliga är insikterna som görs i ett kök.
Familjen har upptäckt hjälpmedel som dessutom gör det möjligt med tvåhandsupplevelser.
Även för syskonen.
Från tidig kläckning har så de små kåldolmarna suttit på mage eller rygg.
Nöjda, nära och nyfikna.
Och sovande.
Trött marsipangris i mei-tai
Ergo, beco, angelpack, sutemi, manduca, mei-taier eller sjalar.
Mer ovärderliga än vassa knivar och smör.
Vraka och välj. Garanterad framgång.
Mamman bjuder på kakkalas och justeringshjälp om någon blir besviken.
När mamman var pytteliten fanns det kvällsstunder av oro och snyft.
Den bästa boten fanns i föräldrars stående famn.
Så kom det sig att mamman fick lära sig livets (enarmade) väsentligheter redan från tidigaste ålder. Instucken i pappans ena armgrop när han pysslade i köket.
Som att bechamelen sjudit nästan färdigt när första bubblan syns.
Att köttet kan vändas när en bloddroppe kryper upp på ovansidan.
Att omelettepannan bara sköljs med varmt vatten.
Outtömliga är insikterna som görs i ett kök.
Familjen har upptäckt hjälpmedel som dessutom gör det möjligt med tvåhandsupplevelser.
Även för syskonen.
Från tidig kläckning har så de små kåldolmarna suttit på mage eller rygg.
Nöjda, nära och nyfikna.
Och sovande.
Trött marsipangris i mei-tai
Ergo, beco, angelpack, sutemi, manduca, mei-taier eller sjalar.
Mer ovärderliga än vassa knivar och smör.
Vraka och välj. Garanterad framgång.
Mamman bjuder på kakkalas och justeringshjälp om någon blir besviken.
tisdag 18 augusti 2009
Flower power
Någon gång i någon framtid kommer familjens måltider bestå av långalånga samtal, noggrant smakande, uppskattande kommentarer, långsamt tempo och en enda stor kärleksfull enighet.
I denna nutid är det mera rumphalkande, avbrytande, syskonbråkande, jagtyckerinteom-ande och springibenigt.
Å andra sidan lyser undantagen desto kraftfullare.
En hel klan samlades runt bordet och kronärtskockorna.
Blad gnagdes och smördoppades.
Matkomplimanger utdelades.
Veteöl hann drickas.
Vuxenmeningar avslutas.
Tänk att en tistelväxt kan bidra med något så angenämt.
Recept: Kronärtskockor
Kronärtskockor, 1/pers
kokas i saltat vatten (citronen, som ofta föreslås koka med för att behålla grönfärgen bättre, har vi utrangerat eftersom vi inte tycker den gör någon skillnad) tills dess att bladen går lätt att lossa från blomman/skockan.
Servera med rumstempererat smör smaksatt med lite citronsaft och denna potenta sardellvariant.
Ligg sen och läs saga för barnen och tänk på hur otroligt fina de är egentligen. Och hur härligt det är att äta mat tillsammans med dem. Alltid.
Matsaga:
Kronärtskockan är en tisteläxt och själva skockan är den stora outslagna blomknoppen. Växten blir 1,5-2meter hög och är en tvåårig växt som blommar först andra året. Tillägg:Om de inte planteras tidigt redan i jan/feb, då kan man få lyckan att skörda redan samma år. Det finns ett flertal olika arter, några är klotrunda andra är smala och avlånga och färgerna varierar från gröngrått till violett.
I denna nutid är det mera rumphalkande, avbrytande, syskonbråkande, jagtyckerinteom-ande och springibenigt.
Å andra sidan lyser undantagen desto kraftfullare.
En hel klan samlades runt bordet och kronärtskockorna.
Blad gnagdes och smördoppades.
Matkomplimanger utdelades.
Veteöl hann drickas.
Vuxenmeningar avslutas.
Tänk att en tistelväxt kan bidra med något så angenämt.
Recept: Kronärtskockor
Kronärtskockor, 1/pers
kokas i saltat vatten (citronen, som ofta föreslås koka med för att behålla grönfärgen bättre, har vi utrangerat eftersom vi inte tycker den gör någon skillnad) tills dess att bladen går lätt att lossa från blomman/skockan.
Servera med rumstempererat smör smaksatt med lite citronsaft och denna potenta sardellvariant.
Ligg sen och läs saga för barnen och tänk på hur otroligt fina de är egentligen. Och hur härligt det är att äta mat tillsammans med dem. Alltid.
Matsaga:
Kronärtskockan är en tisteläxt och själva skockan är den stora outslagna blomknoppen. Växten blir 1,5-2meter hög och är en tvåårig växt som blommar först andra året. Tillägg:Om de inte planteras tidigt redan i jan/feb, då kan man få lyckan att skörda redan samma år. Det finns ett flertal olika arter, några är klotrunda andra är smala och avlånga och färgerna varierar från gröngrått till violett.
fredag 14 augusti 2009
Plättlätt
Vad är det med pannkakor och plättar egentligen, som gör dem så oemoståndliga?
Och hur kan det få plats fler pannkakor i en treårings mage än i en trettioårings?
Mammans mamma hade en mycket god vän som mitt i småbarnsåren genomgick en långvarig cellgiftsbehandling.
När hon aptitlös fick frågan av sin man om det fanns något, vad som helst, hon kunde tänka sig att äta, svarade hon pannkakor.
Mannen, som ju önskade henne allt gott, stekte pannkakor. Han önskade henne lite extragott och tillsatte grahamsmjöl, eftersom det blir lite mer näring tänkte han.
Vänmamman tog första tuggan och bröt sedan gråtande samman.
"Det enda jag önskade var pannkakakor och inte ens då kan du låta bli att förstöra dom och göra dom nyttiga!
Detta minns mamman sedan barnsben.
Och kan inte låta bli att känna sig lite skyldig varje gång hon försöker ge pannkakssmeten någon sidekick för att stärka den.
Men de här majsplättarna behöver inte skämmas för sig. Och fick bara någon liten förstärkning.
Recept: Majsplättar
250 gr majs (vi föredrar smaken på fryst framför konserv)
3 ägg
3 dl naturell yoghurt
0,5tsk salt
1 dl vetemjöl
2 dl majsmjöl
2 tsk bakpulver
1 riven morot
lite svartpeppar
ev några stänk tabasco
smör att steka i
Majs och yoghurt mixas. Småkockar skalar varsin morot som de äter upp. Femåringen skalar en till som rivs. Blanda i morot och kryddor. Mjölerna och bakpulvret blandas med varandra och rörs i smeten. Om en treåring siktar i mjölet i smeten, ha en bricka under.
Klicka ut små plättar i stekpannan, ca 4-5 st per panna stekte vi.
Stek i smör med lite olja så tål det värmen bättre. Vi körde rejält med bregott. Femåringen och treåringen turades om att steka. Ettåringen åt bregott med tesked under tiden.
Plättarna vänds när ytan börjar stelna till.
Till dem åt vi kokt ris (råris med rött ris iblandat), knaperstekt fläsk och en syrlig tomat och bönsallad med koriander och kände oss lite centralamerikanska.
Men det är fortfarande ett mysterium hur små magar kan få plats med så mycket pannkakor.
Matsaga:
Det röda riset för sin rödbruna färg från ytterskalet som omger det. Precis som på andra råris så har man låtit det sitta kvar istället för att skala bort det. De röda rissorterna är nära släkt med vårt vanliga ris.
Eftersom det lätt korsar sig med vanligt ris och kan resultera i mindre skördar ses det som ett ogräs bland vanliga risodlare. Dessutom släpper det röda riset sina korn när de mognar till skillnad från vanligt ris som håller kvar kornen på axet. Då hamnar det fler röda riskorn i marken till nästa år och så blir ännu mer av åkern uppblandad med rött ris. För att undvika detta får de vanliga risodlarna odla andra grödor vartannat år för att bli av med rödriset.
Som tur är finns de de odlare som koncentrerar sig på det röda riset också.
I södra Frankrike, Europas nordligaste risodlingar, finns stora odlingar av rött ris. De kom till på 1800-talet för att rena den salta Rhone-deltamarken så att andra grödor kunde odlas. Under andra världskriget återupptogs risodlingen igen, bland annat eftersom importen över havet avbrutits. Idag upprätthålls de genom jordbruksstöd, men det är en annan historia.
Och hur kan det få plats fler pannkakor i en treårings mage än i en trettioårings?
Mammans mamma hade en mycket god vän som mitt i småbarnsåren genomgick en långvarig cellgiftsbehandling.
När hon aptitlös fick frågan av sin man om det fanns något, vad som helst, hon kunde tänka sig att äta, svarade hon pannkakor.
Mannen, som ju önskade henne allt gott, stekte pannkakor. Han önskade henne lite extragott och tillsatte grahamsmjöl, eftersom det blir lite mer näring tänkte han.
Vänmamman tog första tuggan och bröt sedan gråtande samman.
"Det enda jag önskade var pannkakakor och inte ens då kan du låta bli att förstöra dom och göra dom nyttiga!
Detta minns mamman sedan barnsben.
Och kan inte låta bli att känna sig lite skyldig varje gång hon försöker ge pannkakssmeten någon sidekick för att stärka den.
Men de här majsplättarna behöver inte skämmas för sig. Och fick bara någon liten förstärkning.
Recept: Majsplättar
250 gr majs (vi föredrar smaken på fryst framför konserv)
3 ägg
3 dl naturell yoghurt
0,5tsk salt
1 dl vetemjöl
2 dl majsmjöl
2 tsk bakpulver
1 riven morot
lite svartpeppar
ev några stänk tabasco
smör att steka i
Majs och yoghurt mixas. Småkockar skalar varsin morot som de äter upp. Femåringen skalar en till som rivs. Blanda i morot och kryddor. Mjölerna och bakpulvret blandas med varandra och rörs i smeten. Om en treåring siktar i mjölet i smeten, ha en bricka under.
Klicka ut små plättar i stekpannan, ca 4-5 st per panna stekte vi.
Stek i smör med lite olja så tål det värmen bättre. Vi körde rejält med bregott. Femåringen och treåringen turades om att steka. Ettåringen åt bregott med tesked under tiden.
Plättarna vänds när ytan börjar stelna till.
Till dem åt vi kokt ris (råris med rött ris iblandat), knaperstekt fläsk och en syrlig tomat och bönsallad med koriander och kände oss lite centralamerikanska.
Men det är fortfarande ett mysterium hur små magar kan få plats med så mycket pannkakor.
Matsaga:
Det röda riset för sin rödbruna färg från ytterskalet som omger det. Precis som på andra råris så har man låtit det sitta kvar istället för att skala bort det. De röda rissorterna är nära släkt med vårt vanliga ris.
Eftersom det lätt korsar sig med vanligt ris och kan resultera i mindre skördar ses det som ett ogräs bland vanliga risodlare. Dessutom släpper det röda riset sina korn när de mognar till skillnad från vanligt ris som håller kvar kornen på axet. Då hamnar det fler röda riskorn i marken till nästa år och så blir ännu mer av åkern uppblandad med rött ris. För att undvika detta får de vanliga risodlarna odla andra grödor vartannat år för att bli av med rödriset.
Som tur är finns de de odlare som koncentrerar sig på det röda riset också.
I södra Frankrike, Europas nordligaste risodlingar, finns stora odlingar av rött ris. De kom till på 1800-talet för att rena den salta Rhone-deltamarken så att andra grödor kunde odlas. Under andra världskriget återupptogs risodlingen igen, bland annat eftersom importen över havet avbrutits. Idag upprätthålls de genom jordbruksstöd, men det är en annan historia.
fredag 31 juli 2009
Sommelierer och sagofanta
För några dagar sedan hade familjen vän-rik middag.
Med världsmästarsommelierer i sällskapet spände dryckesutbudet från avocadovin och jäst stomjölk till flertusenkronors bordeauxer.
Och familjens fanta.
Tre och femåringen bjöd noggrant tillblandad.
Välbalanserad, fruktig, mineralig med en lätt oxiderad ton. Tydlig terroir. Vinner inte på lagring.
Recept: sagofanta
Kolsyrat mineralvatten
Äppeljuice
Vill man ha mycket kolsyra tar man outspädd juice, annars utblandad, och tillsätter mineralvattnet. Läskande i dubbel bemärkelse.
Om den orangea varianten säger treåringen att det är sån där låtsasfanta. Mamman säger inget men tänker mindre raffinerat socker. Och vinsten av att själv eftertänksamt få smaka sig fram till sin egen preferens.
Om den jästa stomjölken sades det mycket. Men först efter att det kväljts, ögontårats och slutligen vadhetsats mellan mamman och sommeliern.
Sverige kan känna sig lugn inför VM 2010. En representant som höjer hästglaset igen, med anledningen man måste lära känna dryckens själ, det är en grundlig person.
Med världsmästarsommelierer i sällskapet spände dryckesutbudet från avocadovin och jäst stomjölk till flertusenkronors bordeauxer.
Och familjens fanta.
Tre och femåringen bjöd noggrant tillblandad.
Välbalanserad, fruktig, mineralig med en lätt oxiderad ton. Tydlig terroir. Vinner inte på lagring.
Recept: sagofanta
Kolsyrat mineralvatten
Äppeljuice
Vill man ha mycket kolsyra tar man outspädd juice, annars utblandad, och tillsätter mineralvattnet. Läskande i dubbel bemärkelse.
Om den orangea varianten säger treåringen att det är sån där låtsasfanta. Mamman säger inget men tänker mindre raffinerat socker. Och vinsten av att själv eftertänksamt få smaka sig fram till sin egen preferens.
Om den jästa stomjölken sades det mycket. Men först efter att det kväljts, ögontårats och slutligen vadhetsats mellan mamman och sommeliern.
Sverige kan känna sig lugn inför VM 2010. En representant som höjer hästglaset igen, med anledningen man måste lära känna dryckens själ, det är en grundlig person.
fredag 24 juli 2009
Kärlek och köttbråk
När mamman cyklade den där långa vägen genom Europa hägrade en särskild belöning innanför den franska gränsen. Samma lockelse var mantrat på de vansinnesstora motorvägslabyrinterna som ledde in i Paris.
En uppriktig surdegsbaguette med rejält lager rillettes och cornichons.
Hemkänsla i en fransk stad uppnås genom att leta upp sin noggranna bagare och en slaktare med rätta rillettehandlaget. Må det vara gås-, anka- eller grisrillette, har man funnit sin rilletteslaktare spelar inte knasbyråkrati, könsroller eller hundbajs lika stor roll.
Matsaga av familjärare modell:
Något år efter de slagit sig samman fick mamman förmånen att inviga pappan i rillettens rike. Nu hade de en gemensam drivkraft att angöra Frankrike; att få frossa i och dessutom medbringa någon kluns vaxpappersinslagen, fet köttsylta.
Den åt oftast mamman och pappan i kapp stående i köket.
Så kom förra sommaren och blev en milstolpe i familjens tillvaro.
De prövade och konstaterade överväldigade att de kunde göra sin egen rillette.
Som tur var gifte de sig några dagar senare och fick hjälp av hundratalet gästar att äta upp den. Annars hade sagan varit all och de tvenne vilat i salig fläskdöd på trägolvet.
rilletten slukades innan någon hann fånga den digitalt
Recept:
Inspirerande Gitto och pålitliga Griskindspatrik har recept och tydligt tillvägagångssätt.
(I Anthony Bourdains "Les Halles" finns det lite ordsmideri om man vill ha utfyllnad.)
Fläsksorter kan variera (ursprungligen är det ju ett av leden i att tillvarata alla delar på grisen, så bryt inte rygg för att leta upp exakta styckningsdelar. Däremot helst från en gris med försvarbart leverne).
Denna gång blev det vendelgris och
ca 1kg färskt sidfläsk
knappt kg bogfläsk
halvt kilo fläskkarré
fläskben
knappt 300 gr ister
Vi föredrar den okryddad bortsett från salt, lite timjan, något lagerblad och några rejäla drag med svartpepparkvarnen.
När köttet kokat sin evinnerlighet i lugn och ro i ugnen är det en lockande samlingsplats för valfritt antal småkockar. Efter att ha avlägsnat alla ben tar slutsteget vid.
Med slevar eller gafflar bråkar man köttet i trådar och smakligt rörig konsistens.
Sen lever man lycklig i många sina dagar.
En uppriktig surdegsbaguette med rejält lager rillettes och cornichons.
Hemkänsla i en fransk stad uppnås genom att leta upp sin noggranna bagare och en slaktare med rätta rillettehandlaget. Må det vara gås-, anka- eller grisrillette, har man funnit sin rilletteslaktare spelar inte knasbyråkrati, könsroller eller hundbajs lika stor roll.
Matsaga av familjärare modell:
Något år efter de slagit sig samman fick mamman förmånen att inviga pappan i rillettens rike. Nu hade de en gemensam drivkraft att angöra Frankrike; att få frossa i och dessutom medbringa någon kluns vaxpappersinslagen, fet köttsylta.
Den åt oftast mamman och pappan i kapp stående i köket.
Så kom förra sommaren och blev en milstolpe i familjens tillvaro.
De prövade och konstaterade överväldigade att de kunde göra sin egen rillette.
Som tur var gifte de sig några dagar senare och fick hjälp av hundratalet gästar att äta upp den. Annars hade sagan varit all och de tvenne vilat i salig fläskdöd på trägolvet.
rilletten slukades innan någon hann fånga den digitalt
Recept:
Inspirerande Gitto och pålitliga Griskindspatrik har recept och tydligt tillvägagångssätt.
(I Anthony Bourdains "Les Halles" finns det lite ordsmideri om man vill ha utfyllnad.)
Fläsksorter kan variera (ursprungligen är det ju ett av leden i att tillvarata alla delar på grisen, så bryt inte rygg för att leta upp exakta styckningsdelar. Däremot helst från en gris med försvarbart leverne).
Denna gång blev det vendelgris och
ca 1kg färskt sidfläsk
knappt kg bogfläsk
halvt kilo fläskkarré
fläskben
knappt 300 gr ister
Vi föredrar den okryddad bortsett från salt, lite timjan, något lagerblad och några rejäla drag med svartpepparkvarnen.
När köttet kokat sin evinnerlighet i lugn och ro i ugnen är det en lockande samlingsplats för valfritt antal småkockar. Efter att ha avlägsnat alla ben tar slutsteget vid.
Med slevar eller gafflar bråkar man köttet i trådar och smakligt rörig konsistens.
Sen lever man lycklig i många sina dagar.
onsdag 22 juli 2009
Bitna gröna tomater
Familjen när en syrlig marsipangris vid sin barm.
Ettåringen har en förbluffande fäbless för syror av rang.
Hon suger i sig senapstuben, sörplar upp bönsalladens vinägrett, biter i citronerna.
Och tar tuggor av de gröna tomaterna.
För att femåringen skall få skörda åtminstone någon tomat från den dagisplanterade plantan har det masskompletterats med avledande plantor som försvarstrupper. Och drottningplantan placerats på ett bord.
Tack och lov dyker det upp mer och mer gröna smultron i gerillan.
Recept: Syrlig tomatsalsa aka Pebre-variant
4 tomater
1 gul lök (vi varierar med röd också)
1 knippe koriander (krukvarianten är himla klen, det lönar sig att leta på torg och i orientaliska butiker efter knippen)
1/2-1 pressad citron (ofta skvimpar vi i lite röd vinäger också)
några skedar Aji chileno, syrlig chilipasta på påse. (alt färsk hackad röd chili, alt annan chilipasta som sambal eller så. Få inte magsår över att hitta rätt chili om det är krångligt)
salt
vitlök om andan faller på
Låt småkockar plocka bort korianderns grövsta stjälkar. Finhacka tomat, lök och koriander. Blanda allt och smaka av. Vill man så blandar man två skålar, den ena kanske utan chili.
Ettåringens belgiska blå-smaklökar äter chilivarianterna ibland, oftast utan. Tre och femåringen föredrar utan chili och ibland inte alls.
Ettåringen har en förbluffande fäbless för syror av rang.
Hon suger i sig senapstuben, sörplar upp bönsalladens vinägrett, biter i citronerna.
Och tar tuggor av de gröna tomaterna.
För att femåringen skall få skörda åtminstone någon tomat från den dagisplanterade plantan har det masskompletterats med avledande plantor som försvarstrupper. Och drottningplantan placerats på ett bord.
Tack och lov dyker det upp mer och mer gröna smultron i gerillan.
Recept: Syrlig tomatsalsa aka Pebre-variant
4 tomater
1 gul lök (vi varierar med röd också)
1 knippe koriander (krukvarianten är himla klen, det lönar sig att leta på torg och i orientaliska butiker efter knippen)
1/2-1 pressad citron (ofta skvimpar vi i lite röd vinäger också)
några skedar Aji chileno, syrlig chilipasta på påse. (alt färsk hackad röd chili, alt annan chilipasta som sambal eller så. Få inte magsår över att hitta rätt chili om det är krångligt)
salt
vitlök om andan faller på
Låt småkockar plocka bort korianderns grövsta stjälkar. Finhacka tomat, lök och koriander. Blanda allt och smaka av. Vill man så blandar man två skålar, den ena kanske utan chili.
Ettåringens belgiska blå-smaklökar äter chilivarianterna ibland, oftast utan. Tre och femåringen föredrar utan chili och ibland inte alls.
tisdag 21 juli 2009
Snarlik men olik
I huset finns nu äntligen de ljuvligaste kattungar.
Och utanför dörren en behaglig årstid.
Familjen har det fint.
Sommarvärmen skapar ett sug efter läskande intag.
Det slukas vattenmelon (den enorma, avlånga sorten är överlägset smakrikast, sötast och o-mjöligast)
Det knapras gurka.
Det skärs krispiga paprikabitar
Och det dricks vatten och stundtals saft.
I familjens lillilla trädgård finns en storstor fläder. Den tittar mamman och pappan på varje år och ser framför sig de imponerande mängder saft den skall vara upphov till.
Ett år har de fryst in en ansenlig mängd blommor. Som hyllprydnad till nästa år.
Flera andra år har blomningen och plockningen inte varit synkroniserade. Tanken räknas också.
Men i år blev det saft.
Tre och femåringen klippte klasar, mamman stödräknade efter tretton upp till femtio.
Citron skivades och treåringen byggde den finaste citronskivs- och blomvärld i skålen.
Som fick sockerlagsöversvämmas dramatiskt. Sen fick det dra. Och röras i om man ville.
Och tänkas på att om man precis har fått hem kattungar och man gör flädersaft så är det kanske inte katterna som har valt fel plats för toalettbestyr. Det är förmodligen flädern som är skyldig.
Recept: Flädersaft (så här års för de som har fläderblommor i frysen )
50-60 klasar fläderblom
3-4 citroner i skivor
1000gr socker (dubbel mängd om den inte ska frysas) hälften råsocker ger en lite djupare kulör och smak
1 msk citronsyra
2 l vatten
Koka upp vattnet och rör i sockret och citronsyran. Häll över de varvade blommorna och citronskivorna. Täck och låt dra svalt 3-4 dagar. Sila av på plastflaskor och frys.
Och utanför dörren en behaglig årstid.
Familjen har det fint.
Sommarvärmen skapar ett sug efter läskande intag.
Det slukas vattenmelon (den enorma, avlånga sorten är överlägset smakrikast, sötast och o-mjöligast)
Det knapras gurka.
Det skärs krispiga paprikabitar
Och det dricks vatten och stundtals saft.
I familjens lillilla trädgård finns en storstor fläder. Den tittar mamman och pappan på varje år och ser framför sig de imponerande mängder saft den skall vara upphov till.
Ett år har de fryst in en ansenlig mängd blommor. Som hyllprydnad till nästa år.
Flera andra år har blomningen och plockningen inte varit synkroniserade. Tanken räknas också.
Men i år blev det saft.
Tre och femåringen klippte klasar, mamman stödräknade efter tretton upp till femtio.
Citron skivades och treåringen byggde den finaste citronskivs- och blomvärld i skålen.
Som fick sockerlagsöversvämmas dramatiskt. Sen fick det dra. Och röras i om man ville.
Och tänkas på att om man precis har fått hem kattungar och man gör flädersaft så är det kanske inte katterna som har valt fel plats för toalettbestyr. Det är förmodligen flädern som är skyldig.
Recept: Flädersaft (så här års för de som har fläderblommor i frysen )
50-60 klasar fläderblom
3-4 citroner i skivor
1000gr socker (dubbel mängd om den inte ska frysas) hälften råsocker ger en lite djupare kulör och smak
1 msk citronsyra
2 l vatten
Koka upp vattnet och rör i sockret och citronsyran. Häll över de varvade blommorna och citronskivorna. Täck och låt dra svalt 3-4 dagar. Sila av på plastflaskor och frys.
måndag 20 juli 2009
Gud i maten
En engelsman mamman mötte i Paris för länge sedan lyfte fram majonäsen som det ultimata beviset på guds existens.
Utan en högre makt skulle inte äggula och smaklös olja med modesta tillägg kunna åstadkomma något så överjordiskt fint.
Vår ettåring håller antagligen med.
Allra helst en nyvevad aioli.
Tur att pappan är majo-kung.
Innan mamman mötte majonäspappan trodde hon att hon inte tyckte om majonäs.
Och att det var lika svårbemästrat som rubiks kub eller cirkelandning.
Nu vet hon bättre.
Recept:
3 äggulor
cirkus en msk dijonsenap
1 skvätt citron och en skvätt vitvinsvinäger
4 dl neutral olja (olivolja ger en för hög beska i det här sammanhanget)
(vitlök efter smak, 2-3 st klyftor ungefär)
salt efter behag
Om äggen och oljan har samma temp minskar risken för att det skär sig. Men det går ändå.
Barnhänder är väldigt fina på att skilja gula från vita mellan fingrarna. Och barnmänniskor väldigt glada över att få göra det.
Rör ihop senap, äggula och syra. Häll på oljan droppvis under vispning. Vartefter det börjar tjockna så kan man öka på oljetakten om man vill. Smaka av med salt och ev krydda. Utöver vitlök förekommer citron, basilika, dill och chilivarianter hos oss.
Utan en högre makt skulle inte äggula och smaklös olja med modesta tillägg kunna åstadkomma något så överjordiskt fint.
Vår ettåring håller antagligen med.
Allra helst en nyvevad aioli.
Tur att pappan är majo-kung.
Innan mamman mötte majonäspappan trodde hon att hon inte tyckte om majonäs.
Och att det var lika svårbemästrat som rubiks kub eller cirkelandning.
Nu vet hon bättre.
Recept:
3 äggulor
cirkus en msk dijonsenap
1 skvätt citron och en skvätt vitvinsvinäger
4 dl neutral olja (olivolja ger en för hög beska i det här sammanhanget)
(vitlök efter smak, 2-3 st klyftor ungefär)
salt efter behag
Om äggen och oljan har samma temp minskar risken för att det skär sig. Men det går ändå.
Barnhänder är väldigt fina på att skilja gula från vita mellan fingrarna. Och barnmänniskor väldigt glada över att få göra det.
Rör ihop senap, äggula och syra. Häll på oljan droppvis under vispning. Vartefter det börjar tjockna så kan man öka på oljetakten om man vill. Smaka av med salt och ev krydda. Utöver vitlök förekommer citron, basilika, dill och chilivarianter hos oss.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
