onsdag 13 maj 2009

Blommande vardag

På lyxkrogarna blåser skandinaviska vindar av rara örter.
Glass som smakar myskmadra och skum på löktrav.
Till och med kirskål går att sälja.

Att plocka ätbart från naturen tillfredställer de flesta jägare och samlare.
Även mina barn.

Matsaga: Maskrosor kan användas på flera sätt i maten. En del gör vin på blomman. I Italien är det vanligt att använda många olika maskrosors späda blad i sallader. I Sverige har man förr i tiden använt roten till att rosta och göra kaffe på i tider av kaffebönsbrist. Och just nu när de blommar för fullt är de en av binas favoriter och blommornas nektar bidrar till massa honung.

Utsmyckning, provsmakning och omdöme
Treåringen och femåringen startade skördandet på trappen och gick sen vidare i trädgården.
Viol, penséer, maskrosor, pelargoner, tulpaner, syren fanns just nu och in kom sprakande buketter. Kirskål, löktrav och vitplister pekades ut av mamman och ettåringen plockade förtjust i sin påse.

Blommorna sattes dels i vaser och ströddes dels över en sallad med bladsallat, hyvlade morotsslanor och små pärltomater, tillsammans med ettåringens gröna blad. Tulpanerna smakar lite som sockerärtor, violsläktet är lite försiktigt ljuvt. Pelargon är kryddigt. Maskrosorna plockades i smådelar för att inte bli för beska. De gröna bladen är friskt örtiga och ger salladen en rikare smak.

Att få plocka blommor som sen skulle ätas gjorde barnen entusiastiska.
Att sen dessutom smycka bordet gav två mycket stolta småkockar som bjöd in till blomsallad.
För mättnadens skull kompletterade vi med färsbiffar och en syrlig bönsallad.

söndag 10 maj 2009

Goda historier och glutenvånda

Jan Kjærstad skriver i sin bok Förföraren att livets mening är att samla på goda historier.
Mat och barn ger många sådana.

Vi skulle bidra med tårtor till en närståendes femtioårsgalej.
Det hade önskats citrontarte.
Mamman bakar sällan paj.
Femåringen hade dock pratat tidigare i veckan om den där goda citrontårtan som mamman hade bakat förra sommaren. Så citrontarter kändes då som en bra idé.

En pajdeg vill man skall vara spröd och inte glutenseg.
Det innebär bland annat att den skall arbetas så lite som möjligt.
Mamman försökte svälja sin glutenstress inför fem och treåringens skaparglädje i degblandning.
Sen fick degen vila kallt och citronkräm påbörjades.
Där växte femåringens äggknäckarego med galant äggknäckarteknik. Liksom treåringens citronpressartillit med åtta citroners träning. Och mammans biceps efter att ha vispat en fyrdubbel citroncurdsmet till 85°.

Efter kylvila och vattenspridarlek var klockan fem, tre barn hungriga, en pappa iväg på jobb, en mamma som någonstans kom på att de skulle börja förgrädda formarna.

Tre och femåringen hjälper mamman att kavla ut pajdeg på mjölat köksbord. Mamman arbetar än en gång med lite glutenoro. Två barn ser aktivt till att det bildas "smulor" som ju måste ätas upp. Det tredje hittar rispappersarken i lådan och börjar bryta konfettibitar av dem. Mamman ser och tänker att hon kan städa när alla somnat. Bara de här pajskalen nu blir färdiga.

Det är svettigt att kavla pajdeg, inte för mycket, inte för lite, och sen klara av att föra över den till pajformar utan att den går sönder.

När ettåringen fortsätter med en mjölpåse känner mamman att hon måste göra en insats där.
När hon gör en insats där bestämmer sig treåringen för att göra en kavlingsinsats på köksbordet. Men femåringen har kaveln.
Treåringen hämtar konstruktivt en kruskavel.
En kruskavlad pajdeg blir inte mer lätthanterlig.

Tillslut var tre pajskal klädda och två miniformar likaså.
Och två barn glatt sockerkickade efter en pajdegsmiddag, det tredje var vrålargt för att mamman plockat bort sysselsättningen.

Då kokade mamman fyra ägg under tiden som barnen klädde av sig.
Sen åts det ägg i badet, borstades tänder och samlades i sängen och berättades en bra historia om ett pajbak.

(Dagen efter fylldes pajskalen. Barnen skördade violer och penséer och svartvinbärsblad som de omsorgsfullt placerade ut på tårtorna. Som gjorde succé. Men nästa gång mamman bakar tårta ska hon göra något utan pajdeg.)

onsdag 6 maj 2009

mamman och pappan och oljan

En gång för länge sen, innan det fanns avkommor, cyklade mamman själv ner till Frankrike.
Packningen var noga utvald och viktransonerad.
Ett fåtal ombyten.
Några verktyg.
Kartor.

Men någonstans i mitten av Frankrike kom hon förbi den där matmässan. Där det stod en farbror med kärleksfullt pressade oljor av såta nötter och varsamt plockade frön.
Så blev mamman förmodligen en av få långcyklare med en av packväskorna fyllda med tre gröna oljeflaskor och ett torkat ankbröst.
Några år senare träffade mamman passande nog pappan. Som importerar en utvald, gräsgrön olja.

Av goda oljor blir man lycklig.

Recept: Kikärts och purjolökssoppa
1-2 purjolökar beroende på storlek och lökpreferens
2 burkar kikärtor, eller ännu hellre motsvarande mängd hemkokta
kycklingfond
salt
peppar
god olivolja

En treårings noggranhet är optimal för purjolökssköljning. Femåringen jämförde hur mycket större de kokta kikärtorna var mot de torkade. Ettåringen kröp halvägs under köksskåpen i jakt på några ärt-avfällingar.
Purjon hackas och fräses mjuk i olja. Kikärtor och vatten så att det täcker ordentligt. Koka tio minuter. Mixa med stavmixer eller i kanna. Vi brukar spara lite bitar/hela ärtor. Tillbaka i kastrullen och späd med vatten om den känns för tjock. Smaka av med koncentrerad fond och saltpeppra.
Vid servering ringlas valfria mönster i sopptallriken med den GODA olivoljan.
(Det är en obeskrivlig skillnad på bulkolivolja och en av kvalitet som är datummärkt och under ett år gammal. Det kanske verkar onödigt där framför prislappen, men tro mig, det är alla gånger värt det. Dels är den väldigt drygt. Och så står man framför möjligheten att uppleva en nyklippt gräsmatta, och de friskaste morgondaggängar, rätt i munnen. Prova gott folk)

Matsaga:
Olivträd kan bli över tusen år gammalt. I grekland räknades förr olivträden som heliga. De fick varken huggas ner eller brännas. Och att äga många olivträd var en av de största rikedomar som fanns. De omogna oliverna är gröna och så blir de svarta när de mognar. Olivolja görs genom att pressa oliver. När man pressar dem försiktigt blir oljan allra godast. Det behövs flera tusen oliver för att göra en flaska olja. Av sex kilo får man ut motsvarande ett mjölkpaket olja.

söndag 3 maj 2009

Etikett-vilda västern

Nu finns det etiketter att navigera efter.
För att lättare kunna plocka fram matsagor, recept och ordat om matglädje.
Så skall skribenten ta sig en runda i etikett-etikett för att hantera den digra listan i övrigt.
Håll till godo tills dess.

lördag 2 maj 2009

Världens godaste valborgssallad

Det har firats valborg, i otrolig frid.
Har man många barn, hundar, generationer, filtar och smårätter tillhanda så är chanserna goda för jackpot.
Lägger man till flödande sol och en rackarns sallad så är sagan all.

Recept: 1 stor skål att dela med många
1 blomkålshuvud
1 rödlök
1 stort eller 2 mindre äpplen alt päron
ca 300 gr feta (kan bytas ut mot chevre om den andan ligger på)
1-2 lime alt 1 citron
några stadiga klunkar god olivolja
salt
svartpeppar
några nävar ruccola innan servering
(ev rostade pinjenötter)

När en trebarnsfamilj skall ge sig iväg kan startsträckan vara många meter. Och riktningarna pekar inte alltid åt samma håll. Att packa mat är dock effektiv grupplek.
Blomkålen småbukettas av tre och femåring. Vi har effektiviserat det till att skära rakt igenom till cirka sockerbitsfyrkanter. Rödlöken skars vuxet i tunntunna skivor. Femåringen manövrerade äppelklyftaren vår äppelköksvän. Därefter skars äppelklyftorna hälften så stort som blomkålen ungefär. Ettåringen såg till att limefrukterna var lättpressade. De stoppades innanför bodyn och följde med på pallklättring.
Allt blandas och dressas med lime/citron saften samt ordentligt med olivolja. Smula över fetan och blanda. Salta och peppra efter smak. Inför servering blandas ruccolan i (och gärna rostade pinjenötter om så finnes, men sörj dem inte annars).

Omdöme:
Hundar, barn, generationer och en klätterbar bergstall är ibland större lockelser än blomkålssallad. Annars äter hela familjen den glatt.

Matsaga:
Blomkål är egentligen en stor knopp. En outslagen blomma helt enkelt.
Blomkålen tar två år på sig att blomma. Första året bildas den stora blomman som vi äter. Får den fortsätta växa så kommer den att slå ut och bilda frö nästa år.
Den vanligaste blomkålsfärgen är vit. Men det finns både grön och lila också. Och kanske kommer det ännu fler. Blomkålen är släkt med broccolin och vit och grön och brysselkål bland andra och om såna plantor står nära varandra så korsar de sig gärna.

tisdag 28 april 2009

Samlad mat

Det finns nu en portal över matbloggar.
Där finns flera av de fina matarna.
Och nu matsagor också.

måndag 27 april 2009

Årstidsvariation

Uteätande är råvarufrihet.
Eftersom vi ännu inte har hund,
men en ettåring.

Med våren och värmen säger vi:
hej ris och hej gryn
och hejdå klet under strumporna och stånkiga golvtork.

Recept: enkel wok från skralt kylskåp

1/2 huvud ny vitkål alt kinakål eller annat bladigt
1 dm purjo
1-2 morötter
2 klyftor vitlök
sovel - vi hade så kallad helgskinka (påskskinka) som skivades och strimlades, kan också vara kyckling, fläskkött, tunt nötkött, omelett i strimlor, lax - ok, jag tror ni har förstått

till det hade vi kokt ris och mamman hade Lao gan ma chili oljepasta;Burk med chilikryddolja som gör underverk med slaka kylskåpsrensningar.

Kålen strimlades och lades tillsammans med skink- och morotsstrimlor i oljad varm stekpanna. När kålen mjukat sig lades purjo och vitlök i. När purjon känns klar kryddade vi med ett par matskedar ostronsås. Det kan bytas ut mot annan valfri asiatisk sälta, fisksås, ljus soja annan preferens. Temat här är gör dig något ätbart, bry dig inte om renlärigheten.

Inga barn i köket idag.
Treåringen var inte intresserad av matlagning utan tränade ettåringen i hopp-från-liten -pall.
Femåringen cyklade med till hämtning av nyrepad bil och glassförrätt.

Vi åt i trädgården tillsammans med yrvakna humlor. Och lyckliga myror med ris från himlen.

Omdöme:
Treåringen åt massor, ettåringen också, både från sin egen och mammans tallrik. Utan att notera chilistyrka.
Femåringen hade glass-start och en aversion mot stekta blandade grönsaker och åt ris med smör och ett kokt ägg.

söndag 26 april 2009

Bollkänsla

Treåringen har en sällsam fascination för bollspel.
Med en innebandyklubba och en boll kan helt oanade koncentrationer dyka fram.
Femåringens favoritbakverk är syltkakor.
Treåringens är chokladbollar.

Vi gör dem lite mindre söta och med lite mer havregryn, japp det var mammans påfund, men de är verkligen goda så det finns ingen anledning att överge ändringen.

Recept:
100gr smör
3-4 dl havregryn
2 msk kaffe
1 dl florsocker/vanligt socker
1 liten nypa salt
4 msk kakao
(ibland stoppar vi i en näve mandlar i mixen. Känns både näringsrikt och tuggknaprigt.)

Treåringen har kommandot. Mamman är bara knivskydd och smörskärare.
Smöret vägs upp och läggs i bunken. Kaffe i (varmt eller kallt spelar ingen roll tycker vi märka). Havregryn, kakao och socker läggs också i. Femåringen passerar förbi i viktiga ärenden och levererar en nypa salt och går sen vidare. Treåringen projicerar och kollar av att jag är förberedd så att jag inte skall bli skrämd av mixningen.
Kanske av någon nyvunnen etikettinsikt så uteblir bajskorvarna denna gång. Det blir istället stiliga små klot, som skall levereras till kära vännen N's kalas. Till rullningen ansluter femåringen och de kläds i kokos och glittrande strössel. Ettåringen stoppade knäckebröd i femåringens utsorterade vinterkängor under tiden.



Mamman fick vårkänslor på väg till kalaset och tänkte dekorera fatet med blommande körsbärskvistar. Treåringen använde blomkvistarna i cykelkärran som grusklubba vid övergångsstället istället. Bollarna gillades ändå.

torsdag 23 april 2009

Mat-ro

Ibland har middagsfriden mäktiga fiender;
olekt lego
förbaskade småsyskon
sprittiga ben

Det fungerar sällan att försöka kommendera någon på plats. Framförallt är det inte ett bra sätt att skapa god matstämning.

Helt oslagbart hos oss är att berätta historier från "när man var liten".
De allra enklaste anekdoter trollbinder barnen och ätande matro kommer på köpet.
Det finns en anledning att muntligt berättande har en särställning i de flesta kulturer. Få saker är så naturligt avkopplande som att lyssna på en person som berättar en historia, sina minnen eller upplevelser.
Dessutom blir det ett sätt att sprida vardagshistoria vidare.

"Berätta om när ni målade hela kroppen med blåbärssylt!" treåringens oöverträffade favorit
"Vad sa morfar när han kom hem och du hade nya hårspännen, vattkoppor och röda hund" femåringen (med vattkoppor)