- Jag älskar tvål!
förkunnade treåringen strålande.
Vissa bokstavskombinationer är svårare än andra. Sv blir tv hemma hos oss ibland.
Det som gladde hans mun var en knaprig, långrostad smal svålbit från middagens rimmade bit fläsk.
Matsaga: I Sverige berättade man för länge sen om gudar och hjältar och deras äventyr. Gudarna bodde i asgård. Starkast av dem alla var Tor. Utrustad med sin hammare åkte han i vagn efter två bockar. Deras galopp skapade åskan i människornas värld och hammarens slag skickade blixtar. Gudarna åt ofta fläskkött. De hade sin makalösa gris Särimner. Det var en förtrollad gris som slaktades på kvällen och åts upp för att sedan bli som ny och levande nästa morgon. Skandinaviens gristradition håller i sig än i våra dagar, julskinkan bland annat.
Recept: Tag en rimmad bit sidfläsk.
Snitta svålen i halvcentimeters tjocka ränder.
Lägg biten helt sonika i en ugnsform och kör den i ugnen länge.
Först ca 20 min i 225 grader, sänk till 175 och stek ytterligare någon timme.
Fläsket är genomstekt efter knapp timme, poängen med att fortsätta steka är den fantastiska svålen. Den skall bli gyllenbrun och jätteknaprig.
Servera det möra uberknapriga fläsket uppskivat med exempelvis rostade rotsaker eller en frisk sallad.
När man ugnsbakar rotsaker är det en fin uppgradering att sprätta över en tesked eller två hela fänkålsfrön som får rosta med. Är fantastiskt till fläsk som extra bonus.
Ettåringen plockade noggrant ur alla pennorna ur pennlådan. De två andra skalade potatisar, morot och palsternackor. Sen sprinklade femåringen olja och fänkålsfrön över grönsakerna som gick in sista halvtimmen med fläsket. Treåringen gick över till att putsa alla köksskåp och golvtiljor med fuktad microfibertrasa. Femåringen frågade istället upprepade gånger när maten var färdig.
Omdöme: Svålen var som sagt en allmän hit. För ettåringen blev det mer som en klubba men alla andra slog om bitarna. Palsternacka är det inget av barnen som äter. Trots att fadern försökte verka övertygande och prata om att den smakade nästan kola. Potatis och morot är däremot alltid säkra kort. Mamman, pappan och ettåringen är senapsfreak, så de hade dessutom en senapsvinägrett till.
lördag 28 februari 2009
fredag 27 februari 2009
Får får får?
Dagens råd:
Låt inte ettåringen promenera runt med en vitlök i huset.
Det ger en stunds frid, du slipper kampen med att ta den ur händerna, men chansen är stor att det planteras vitlöksklyftor både mellan soffkuddarna och bakom cd-skivorna.
Samma mjölk, olika ostar.
Fåret är ett förunderligt djur.
Varmaste tröjorna kan man sticka av ullen,
köttet är som inget annat
och mjölken står bakom de allra godaste ostar.
Matsaga: En herde vaktade sin fårflock långt söderut i Frankrike.
Som vanligt hade han sin matsäck med sig. Ost, en bit bröd och några aprikoser. Han hade vandrat länge och det började bli varmt. När han kom fram till en sval grotta satta han sig där för att äta sin lunch. Men han orkade inte all mat utan lämnade sitt lilla knyte där för att komma tillbaka på hemvägen och ta den med sig.
Men varmt var det och herden glömde alldeles bort sitt lilla ostpaket. Inte förrän tre månader senare när han passerade samma grotta kom han ihåg sin mat! Osten var nu alldeles grön av mögel. Men herden var hungrig och smakade en liten bit iallafall. Så god ost hade han aldrig smakat. Och från den dagen så låter man en massa ostar ligga i de speciella grottorna i södra frankrike för att få sitt unika mögel och härliga smak.
Recept:
Alla vet hur de gör en grekisk sallad. Och ingen gör den på samma sätt.
Vi har hittat vägen till lyckan med vitkål.
Tomater, gurka, rödlök, vitkål, grön paprika.
Höjda ögonbryn är jag van vid, precis som det nöjda hummandet efter att ha smakat. Salladen blir matigare, knaprigare och fullspäckad av antioxidanter. Och så skall man vara noggrann med syran och sältan som vanligt. Ta dig modigt an vinägern och stå på med saltet.
Vår salladsbas fick idag agera sällskap åt en fårskock ostar.
Halloumi - stekt, gyllenbrun, salt och gnisslig.
Grekisk feta - mjuk, friskt syrlig och smakrik.
Ossau iraty - fransk hårdost, lagrad och nötig
Till dessert löpte vi linan ut och spisade Roquefort och fikonmarmelad.
Femåringen skar noggrant upp Halloumi skivor och vakade över dem i pannan. Treåringens händer gladde sig åt mosningen av fetan över salladen. An någon outgrundlig anledning har femåringen en stor vurm för ostkanter. Mamman har bearbetat egen motvilja och tänkte på annat när det knaprades skalkar. Paprikor skars freestyle av tre barn. Ettåring bet nog förresten mest.
Omdöme: Ostarna slukas av allihop. (Femåringen får törst 02.00 men somnar om efter ett drygt glas vatten.) Salladen knapras glatt av både fem och treåring. Ettåringen har inte hittat melodin med vitkålens långa, svårmanövrerade slanor. Tomater och gurka är däremot lättare. Roqueforten fick föräldrarna som fick äta själva.
Låt inte ettåringen promenera runt med en vitlök i huset.
Det ger en stunds frid, du slipper kampen med att ta den ur händerna, men chansen är stor att det planteras vitlöksklyftor både mellan soffkuddarna och bakom cd-skivorna.
Samma mjölk, olika ostar.
Fåret är ett förunderligt djur.
Varmaste tröjorna kan man sticka av ullen,
köttet är som inget annat
och mjölken står bakom de allra godaste ostar.
Matsaga: En herde vaktade sin fårflock långt söderut i Frankrike.
Som vanligt hade han sin matsäck med sig. Ost, en bit bröd och några aprikoser. Han hade vandrat länge och det började bli varmt. När han kom fram till en sval grotta satta han sig där för att äta sin lunch. Men han orkade inte all mat utan lämnade sitt lilla knyte där för att komma tillbaka på hemvägen och ta den med sig.
Men varmt var det och herden glömde alldeles bort sitt lilla ostpaket. Inte förrän tre månader senare när han passerade samma grotta kom han ihåg sin mat! Osten var nu alldeles grön av mögel. Men herden var hungrig och smakade en liten bit iallafall. Så god ost hade han aldrig smakat. Och från den dagen så låter man en massa ostar ligga i de speciella grottorna i södra frankrike för att få sitt unika mögel och härliga smak.
Recept:
Alla vet hur de gör en grekisk sallad. Och ingen gör den på samma sätt.
Vi har hittat vägen till lyckan med vitkål.
Tomater, gurka, rödlök, vitkål, grön paprika.
Höjda ögonbryn är jag van vid, precis som det nöjda hummandet efter att ha smakat. Salladen blir matigare, knaprigare och fullspäckad av antioxidanter. Och så skall man vara noggrann med syran och sältan som vanligt. Ta dig modigt an vinägern och stå på med saltet.
Vår salladsbas fick idag agera sällskap åt en fårskock ostar.
Halloumi - stekt, gyllenbrun, salt och gnisslig.
Grekisk feta - mjuk, friskt syrlig och smakrik.
Ossau iraty - fransk hårdost, lagrad och nötig
Till dessert löpte vi linan ut och spisade Roquefort och fikonmarmelad.
Femåringen skar noggrant upp Halloumi skivor och vakade över dem i pannan. Treåringens händer gladde sig åt mosningen av fetan över salladen. An någon outgrundlig anledning har femåringen en stor vurm för ostkanter. Mamman har bearbetat egen motvilja och tänkte på annat när det knaprades skalkar. Paprikor skars freestyle av tre barn. Ettåring bet nog förresten mest.
Omdöme: Ostarna slukas av allihop. (Femåringen får törst 02.00 men somnar om efter ett drygt glas vatten.) Salladen knapras glatt av både fem och treåring. Ettåringen har inte hittat melodin med vitkålens långa, svårmanövrerade slanor. Tomater och gurka är däremot lättare. Roqueforten fick föräldrarna som fick äta själva.
torsdag 26 februari 2009
Bönhyllning
Berikande baljväxter -
Svarta bönor är vi svagast för
kidneybönor är knaprigast och
mungbönor äter man många.
Barn och baljväxter är inte bara allitteration.
Hos oss är det även en trygg kompanjon i snabba lägen. Formen är som skapt för små oprecisa barnfingrar. Konsistensen erbjuder inga otrevligheter för oprövade gommar och tandlösa käkar. Vår stundtals grönsaksratande femåring tvekar sällan inför en syrlig sallad med kidneybönor eller tonfisk parad med svarta bönor. Klimatsmart, kostnadseffektiv och mångfaldig.
Matsaga om kroppsliga bönor. Från andra sidan jordklotet, Kina, kom urspungligen de ljusa bönorna med svart fläck. Som ett litet öga tänkte någon och sen dess kallas de "Black eye peas" eller svartöga böna. De är milda i smaken och mjuka i skalet. Större, färggrannare och fastare är kidneybönorna. De har fått namnet efter formen som liknar vår njure. De är robusta och tål att röras i grytor utan att mosas sönder. Chili con carne, som betyder chili med kött, har oftast kidneybönor i sig.
Recept: Syrlig bönsallad
1 burk bönor av valfri sort (bra beslut att fattas av deltagande barn)
sherryvinäger (kan ersättas av rödvins men sherryvarianten är strået vassare)
neutral olja
hackad rödlök (för att rödlök är lite mildare, men annars schalotten, silver eller gul)
grovhackade tomater
salt
chili för den som vill
Barnhänder tömmer den öppnade burken och sköjer innehållet i ett durkslag. Femåringen fixar tomaterna samtidigt som treåringen ögonmåttar olja till dressing. Hans iver i vispningen ger ettåringen lite vinägrett-lugg. Det gjorde den mindre statisk.
Snåla inte på syran.
Om man lite bryskt får sammanfatta sallader som är ute och går så är det; undersaltat med för klen syra. Baljväxter behöver en sparringpartner med frisk syra som får balansera deras dovhet.
Omdöme: Hela trion äter så att föräldrarna kan luta sig tillbaka, lugna i fiber och nyttighetshjärtat. Bönorna är dessutom så god underhållning för ettåringen så hon glömmer bort att kliva upp på bordet och gunga på lampan ett dussin gånger.
Svarta bönor är vi svagast för
kidneybönor är knaprigast och
mungbönor äter man många.
Barn och baljväxter är inte bara allitteration.
Hos oss är det även en trygg kompanjon i snabba lägen. Formen är som skapt för små oprecisa barnfingrar. Konsistensen erbjuder inga otrevligheter för oprövade gommar och tandlösa käkar. Vår stundtals grönsaksratande femåring tvekar sällan inför en syrlig sallad med kidneybönor eller tonfisk parad med svarta bönor. Klimatsmart, kostnadseffektiv och mångfaldig.
Matsaga om kroppsliga bönor. Från andra sidan jordklotet, Kina, kom urspungligen de ljusa bönorna med svart fläck. Som ett litet öga tänkte någon och sen dess kallas de "Black eye peas" eller svartöga böna. De är milda i smaken och mjuka i skalet. Större, färggrannare och fastare är kidneybönorna. De har fått namnet efter formen som liknar vår njure. De är robusta och tål att röras i grytor utan att mosas sönder. Chili con carne, som betyder chili med kött, har oftast kidneybönor i sig.
Recept: Syrlig bönsallad
1 burk bönor av valfri sort (bra beslut att fattas av deltagande barn)
sherryvinäger (kan ersättas av rödvins men sherryvarianten är strået vassare)
neutral olja
hackad rödlök (för att rödlök är lite mildare, men annars schalotten, silver eller gul)
grovhackade tomater
salt
chili för den som vill
Barnhänder tömmer den öppnade burken och sköjer innehållet i ett durkslag. Femåringen fixar tomaterna samtidigt som treåringen ögonmåttar olja till dressing. Hans iver i vispningen ger ettåringen lite vinägrett-lugg. Det gjorde den mindre statisk.
Snåla inte på syran.
Om man lite bryskt får sammanfatta sallader som är ute och går så är det; undersaltat med för klen syra. Baljväxter behöver en sparringpartner med frisk syra som får balansera deras dovhet.
Omdöme: Hela trion äter så att föräldrarna kan luta sig tillbaka, lugna i fiber och nyttighetshjärtat. Bönorna är dessutom så god underhållning för ettåringen så hon glömmer bort att kliva upp på bordet och gunga på lampan ett dussin gånger.
söndag 22 februari 2009
Rötter och nötter
Mat tillsammans skall innehålla:
lagom bra blodsocker
kuvningsbara grönsaker
och mindre kniv.
En treåring är en god kollega. Purjolöken blir omhändertagen medan jag styckar kycklingen. Cashewnötterna kan småätas under tiden. Femåringen bygger pussel med morot som färdkost. Ingefära luktar både starkt och gott prövar vi tillsammans. Ettåringen har fyndat i kylskåpsdörren och visar med ett uttrycksfullt ansikte att vitlöken är potent.
Dagens saga: För länge, länge sen, flera tusen år sedan, använde man ingefära som medicin. Både förkylning, värkande leder och illamående tyckte man blev bättre av den lilla brungrå ingefäran som växer i jorden. Idag äter vi den mest som mat, men fortfarande är det vanligt att bli tipsad om att tugga på ingefära om man blir åksjuk i bilen.
Dagens recept: Kyckling med cashewnötter och ingefära
kyckling filé (gärna lårfilé som jag tycker är saftigast)
gröna grönsaker som finns tillhands: haricots vert, purjolök, stjälkselleri
riven ingefära
fisksås
vitlök
chili efter smak
cashewnötter (orostade som steks i pannan eller rostade som strösslas över till servering)
Strimla grönsaker, skär kyckling i bitar, skala och riv ingefäran. Fräs kycklingen på värme så att det blir ystert. Femåringen övervakar med stekspade. Lägg i grönsakerna när den nästan är färdig. Och nötterna om de är orostade. Stek ytterligare fem minuter och tillsätt vitlök och ingefära. En treåring rattar vitlökspressar med bravur. Till sist smakar man av med fisksås för fyllig sälta. De rostade cashewnötterna strösslas över nu.
Ris är bra till. Om man har hund är det ännu lättare. Eller om man kan äta utomhus så kan ettåringen pynta gräsmattan med ris. Istället för som idag våra strumpor.
Omdöme:Femåringen älskar cashewnötter och tycker ok om kycklingen, men mest om ris med smält smör. Treåringen äter glatt tutto. Ettåringen utforskar hur många små ringar en purjopeng kan delas i och verkar uppskatta de övriga små docktuggorna hon stoppar i sig.
lagom bra blodsocker
kuvningsbara grönsaker
och mindre kniv.
En treåring är en god kollega. Purjolöken blir omhändertagen medan jag styckar kycklingen. Cashewnötterna kan småätas under tiden. Femåringen bygger pussel med morot som färdkost. Ingefära luktar både starkt och gott prövar vi tillsammans. Ettåringen har fyndat i kylskåpsdörren och visar med ett uttrycksfullt ansikte att vitlöken är potent.
Dagens saga: För länge, länge sen, flera tusen år sedan, använde man ingefära som medicin. Både förkylning, värkande leder och illamående tyckte man blev bättre av den lilla brungrå ingefäran som växer i jorden. Idag äter vi den mest som mat, men fortfarande är det vanligt att bli tipsad om att tugga på ingefära om man blir åksjuk i bilen.
Dagens recept: Kyckling med cashewnötter och ingefära
kyckling filé (gärna lårfilé som jag tycker är saftigast)
gröna grönsaker som finns tillhands: haricots vert, purjolök, stjälkselleri
riven ingefära
fisksås
vitlök
chili efter smak
cashewnötter (orostade som steks i pannan eller rostade som strösslas över till servering)
Strimla grönsaker, skär kyckling i bitar, skala och riv ingefäran. Fräs kycklingen på värme så att det blir ystert. Femåringen övervakar med stekspade. Lägg i grönsakerna när den nästan är färdig. Och nötterna om de är orostade. Stek ytterligare fem minuter och tillsätt vitlök och ingefära. En treåring rattar vitlökspressar med bravur. Till sist smakar man av med fisksås för fyllig sälta. De rostade cashewnötterna strösslas över nu.
Ris är bra till. Om man har hund är det ännu lättare. Eller om man kan äta utomhus så kan ettåringen pynta gräsmattan med ris. Istället för som idag våra strumpor.
Omdöme:Femåringen älskar cashewnötter och tycker ok om kycklingen, men mest om ris med smält smör. Treåringen äter glatt tutto. Ettåringen utforskar hur många små ringar en purjopeng kan delas i och verkar uppskatta de övriga små docktuggorna hon stoppar i sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
