Vaniljvurm

Puder ute, puder inne, sol i hjärta, sol i sinne.
Organic Vanilla

Familjen fick hem ett 10-pack långa Tahiti-stänger och ett tjog välväxta Bourbon-dito samt ett halvt hekto vaniljpulver av svartaste sort. Med porto blev det totalt $32. Allt behändigt kuvertlevererat.
Och för första gången finns inte ett spår av mammans tidigare vaniljvånda.
Som att nästan aldrig hitta rätt tillfälle att använda den där dyrbara döda orkidéen i sitt glasrör. Tillslut var det nog bara ett besök av Gael García Bernal som skulle kunna motivera vaniljstånganvändning.
Och han kommer ju inte så ofta.

Mitt i alltihop stod familjens bröllopsgåva. En glassmaskin från Italien som täcker köksbänkens tredjedel. Och längtade efter att veva svartprickiga glassmeter och inte så mycket hallonsorbet.

Nu är det annan klang i glassklockan. Och även Rute-bullarna når nya höjder med vaniljsotig smör-remons. Gael García's besöksfrekvens återstår dock att jobba på.

Matsaga:
Vaniljrankan är en lianartad orkidé som slingrar sig runt värdträd, stolpar eller annat högt att klättra på. Själva vaniljstången är blommans frukt och den enda frukten från en orkidé. En blomma ger en frukt. Frukten plockas grön och omogen, "svettas" i fuktig ugn någon vecka och torkas sen, oftast i solen. Två vanliga sorter vanilj är Tahiti-vanilj (Vanilla tahitiensis) och Bourbon-vanilj (Vanilla planifolia). Bourbonvarianten har högre halt vanillin som ger vaniljsmaken. Och smaken dröjer sig kvar längre. Tahiti-vaniljen beskrivs ofta som fruktig och blommig och mer omedelbar i smaken istället.