Gubbig potatis

Pepparkaksbakets glans ligger i degätandet tycker samtliga i familjen.

Visst kan ett fristilat hus få utskäras, men doserna mjölbegränsing, tålamod, finpill och kavelteknik som krävs för kakorna talar till förstadiets fördel.

Kylskåpskall och kryddstinn är pepparkaksdegen decembers bästa sagomysgodis.

Formarna däremot förgyller till exempel slentrian-potatisochkorv vilken dag som helst.

Mamman skar halvcentimeter skivor längs med större potatisar.

Tre och femåringen teambuildade och tryckte med samlade krafter.

Smågubbar, stjärnor, halva grisar och benlösa älgar.

Only the sky, or the potato-size, is the limit.

När det var falukorvens tur räckte egna krafter och samförståndet var slut.

Smågubbar var hårdvaluta och stjärnan oönskad.

Ettåringen löste konflikterna genom att i ett osynligt ögonblick hänga upp gubben i krukväxten i fönstret. Då kunde femåringen koppla av och övergå till att steka korvmän. Treåringen hyvlade smör och pressade vitlök över potatissamhället och stog med allvarlig min och vaktade det i ugnen.

Modern tog sitt gröna ansvar och såg till att de rafflande tillbehören, gurk- och morotsstavar, paprikabitar och vitkålssallad också dukades fram.

Gul jul

Nej familjen har inte emigrerat, bara gått i höstdvala.

Men nu närmar sig vintersolstånd och det finns hopp om bot och bättring.

En vit jul finns det nästan inga förhoppningar om.

Tack och lov att vi hittat vägen till att bemästra saffransdegen så det blir en solgul högtid iallafall.

Brödmartin är nybliven flerbarnsförälder. Och tack vare honom och Rute-bageriet är den här familjen nyblivna lussekatts hjältar.

Kesella, dubbla jäsmedel, vit sirap och noak och hans moster.

Saffransdegen har aldrig nått oanade höjder, ambitionerna till trots. Men det är ett minne blott. Tre försök senare för mamman hejda sig för att inte börja prata deg med systemetkassören och en del andra mindre hugade.

Martins recept hittar ni här. Det är Rutebageriets bullrecept. Som galant modifieras med saffran för evig lycka. (Om än en dyrare sådan den här säsongen.)

Tricket, och det är simpelt, tro inget annat, är FÖRDEG.

Och som bonus mår degen förträffligt av att ta en tur i kylskåpet i väntan på ivriga bakhänder. Då är den dessutom tempurmadrasskonsistensig och lättkavlad utan att kladda.

(Delar ar av receptet klipps in (hoppas det är ok med Brödgurun) för att understryka att det inte är några rådjursklövar, alpblommor eller annat magiskt som krånglar till det. Dock bytes kardemumman mot 1 gr saffran och ta det piano med mjölet andra rundan. Det går åt mindre än i receptet är vår empiri. Men läs det på plats för utmärkt beskrivning)

Fördeg
250 g vatten
250 g mjölk
50 g jäst
500 g mjöl

blandas och jäses 1 timme

Deg
500 g vetemjöl (här gick det åt lite mindre för oss alla gångerna, kanske ca 400gr)
8 g salt
(12 g kardemumma) denna bytes ut mot 1g saffran
200 g smör
200 g socker

knådas och jäses 1 timme på bänken alternativt i kyl tills saffransandan faller på det närmsta dygnet.

En omgång kavlades ut och breddes med smör/socker/mandelmassa till snäckor galore.

En andra rullades, russinades och skapades.

Båda omgångarna provsmakades ordentligt.

Men det var bara ettåringen som spottade ut igen. Noggrant på plåten dessutom.

Mamman lyfte bort de utspottade kreationerna i smyg.

Saffransbullarna blir suveränt luftiga, saftiga och vackra. Svettigt bra helt enkelt.

Nästan så bra att snickarna som arbetar på utbyggnad av det lilla egnahemsdockhuset glömde bort att skicka faktura. Tyvärr bara nästan.

Femåringen och treåringen däremot de glömde hela världen förutom degkonsten för en stund.

Matsaga:

Det röda små trådarna eller skruffset som färgar hela degen gul kommer från en krokusblomma. Det är blommans märken som försiktigt plockas och rensas för hand.

Till ett kilo saffran går det åt mellan 100 000 - 200 000 blommor. Och det är världens dyraste krydda. I år är den extra dyr eftersom Iran, som är ett av de länder som odlar mest saffranskrokus, haft kallt och dåligt blomväder.

Sugjakt

Denna helgen har haft två uppskattade favoriter i repris.

Kronärtskocka som snacks istället för ostbågar till fredagsfilmen.
Ettåringen plockade sammanlagt tre blad men fyllde istället på sin smörbytta fyra gånger.
Tre och femåringen njöt alla bladen och lämnade sen förträffligt varsin botten till föräldrarna.

Två flugor på smällen
Än har ingen i trion genomskådat den utstuderade planen bakom dammsugarleken.

Föräldern dammsuger och jagar samtidigt små barnfötter.
Barnfötterna i sin tur är fredade i samma stund ägaren plockar upp ett felplacerat föremål och freden håller i sig ända tills det ligger på rätt ställe. Sen är de fritt villebråd tills de snappar tag i en till sak att lägga rätt.
Barnen skrattar så de kiknar.
Ni hör ju själva. What a blast.

Vill man så kan man ta det ännu en dimension och avrunda med ballongmagi över utblåset.

Fläderharmoni

En sax, en sax, otaliga äro dina vägar.

Lite baconstrimlor
ett stycke lillebrorshår
massa papper
något snöre
och en massa fläderbärsklasar.

En lockande brygd från inspirerande Anna B , som så förträffligt sammanfaller med grisiga influensor, satte fokus på kojans klätterträd.

Lyckligt klättrade en treåring och en femåring upp på knotiga flädergrenar.
Mamman sträckte upp saxar. Och höll i uppsamlande hink. Varvat med en ettåring som ville göra chin-ups på en gren.

Några sniglar och ett par liter fläderbär senare klättrades det ner.



Ett fårskinn på trappbron.
Femåringen och mamman satt och pratade och gaffelrepade.
Ettåringen satt i ordlös mindfullness och plockade bären var för sig.

När solen sen sken över trappen var idyllen ett faktum.

Sen välte katten ut ettåringens bär, treåringen upptäcktes av femåringen med dennes riddare, och mamman strumptrampade in en fläderklase i hallmattan.

Receptet finns här och innehåller förutom en liter bär, vatten, socker och kanelstång.
Vi prövade även halva satsen med stjärnanis (med någon svag tanke runt kompisarna hallon och lakrits).

Sen skiljdes tyvärr smakpreferenserna från Annas familj.
Mamman tänkte koncentrerat på immunförsvarsboosten och smakade en sked till.
Det var det ingen annan som gjorde.
Och stjärnanisenvarianten var svårast.

Men när man har så trivsamma förberedelser så gör det inget att det blir äppelkräm av fläderbärsoppan till slut.

Matsaga:
För länge sedan trodde man att en fläderbuske kunde skydda mot en massa ont. Vissa menade att det var grenarnas starka doft som skrämde bort häxor och trolltyg, andra att eftersom det var gudinnan Frejas träd så höll hon sina skyddande krafter över de som bodde i närheten och lockade också till sig goda vättar.
För att dra nytta av det planterades ofta en buske vid husknuten eller grinden. En del spikade även upp en fläderkvist över dörren av samma anledning. En planterad fläderbuske fick man inte hugga ner, då kunde man istället drabbas av olycka.

Grenarnas märg är lätt att ta bort och de har ofta använts till visselpipor och flöjter förr i tiden. Av fläderblommorna görs vanligen saft. En del menar också att te på dem är svettdrivande och därmed bra vid förkylning till exempel.
Bären är rika på c-vitamin och andra nyttiga så kallade antioxidanter och våra far- och mor-föräldrar fick ofta dricka fläderbärssaft vid förkylning. På senare tid har vissa undersökningar visat att fläderbär verkar kunna motverka förkylningar och även dämpa inflammationer och influensa.

Plötsligt händer det

Alla minderåriga sover runt sju.

Då kan föräldrarna fira med matlagningsvideopodcasts.

Via iTunes gå till iTunes store och sök i lilla rutan i högra hörnet: 

cooks illustrated.

och slå er lös. 

Uppföljaren på NY times kioskvältare No knead bread; 

Almost no knead bread, No knead bread 2.0, 

rekommenderas. 

Går ni inte via iTunes så kan man hitta  videon här  (det är enkelt att anmäla sig till gratisprovmedlemskapet) 

Färgkommando

Ibland händer det att en majoritet av familjen befinner sig i mataffären.
Mamman och pappan brukar oftast försöka undvika just den settingen.
Tre barn med sex ben, en förälder med två händer, lågt blodsocker, knorvliga gångar, hälsenehuggande vagnar, lockande godis och allmän dystopi gör det lite olustfyllt för alla ibland.

Igår blev det färguppdrag istället för inbördeskrig.

Den oformulerade middagen fick färgtema. Som vägledande hand i butiken.
Femåringen valde gult.
Mamman frågade treåringen om inte grönt var en bra färg.
Treåringen tyckte glass var en bättre färg.
Efterrättsfärg.

Till kassan hade vi bland annat: Gul paprika, gul zucchini (som bonus lite mjukare i smaken än den gröna), kantareller, citron, gulorange kittost, frusen majs, ägg ("gula inuti") mangosorbet ("gult och glass!" fem och treåringen var rörande överrens), hela hälsenor och alla med oss, potatis ("ljusgul inuti") och felfärgsynkat bacon.

Det blev: en potatis och zucchinisoppa, med smörfrästa kantareller och bacon som topping. Mathängslen i form av några kokta ägg, kalla paprika bitar och uppsmörad majs, och små brödbitar med kittost.
Efterrättsglassen gav sig frimodigt ur färgspåret med konfettikolorerat strössel i dubbeldopp.

Sur deg

Med en ettåring på bänken får man trivsamt baksällskap.
Även degen kan få oväntat sällskap.



När mamman skulle dela degen för jäsning uppenbarade sig något.
Oberört knådad låg den där, mörkgrön och halvt inhöljd i glutinös massa.
Det blev ingen lime i limpan den här gången.
Det fick räcka med äpplen och valnötter.

Mathängslen

Pappan är kock. Farmor är kock.
En värld är full av maträtter med namn.
Osso Bucco, Biff à la Lindström, Laxpudding, Vitello tonnato, Panzanella, Falsk wienerschnitzel, Pasta alla carbonara.
Givna ensembler och uppställningar.

Och så varjedagbarnlivet som huvudrollsinnehavare.
Uppskattar inte sina klassiker. Skitdålig på att lära sig sina repliker. Improvisation.

En femårings smaklökar är inte ingredienslojala. Inte treåringens ögon heller.
Men barn med mat i magen är de skönaste barnen. Och mat tillsammans runt bordet är de bästa måltiderna.

Tur att det finns mathängslen.

Som sidekick till huvudrätten.
De stagar upp, erbjuder säkerhetslinan och tryggar viss mättnad.
Och rättfärdigar ägget till kalopsen.

Några av våra:
bönor/linser/bönsallader
kokt/stekt ägg
kokt/rostad/stekt potatis
rostade rotfrukter
ärtor
majs
haricots verts
rå morot
vitkålsallad
gurka
små tomater
ris
mandlar/cashewnötter
rostade solros/pumpafrön
oliver

Åskådarplats

Alla vet att den bästa platsen på festen oftast är köket.

När mamman var pytteliten fanns det kvällsstunder av oro och snyft.
Den bästa boten fanns i föräldrars stående famn.

Så kom det sig att mamman fick lära sig livets (enarmade) väsentligheter redan från tidigaste ålder. Instucken i pappans ena armgrop när han pysslade i köket.

Som att bechamelen sjudit nästan färdigt när första bubblan syns.
Att köttet kan vändas när en bloddroppe kryper upp på ovansidan.
Att omelettepannan bara sköljs med varmt vatten.

Outtömliga är insikterna som görs i ett kök.

Familjen har upptäckt hjälpmedel som dessutom gör det möjligt med tvåhandsupplevelser.
Även för syskonen.
Från tidig kläckning har så de små kåldolmarna suttit på mage eller rygg.

Nöjda, nära och nyfikna.
Och sovande.


Trött marsipangris i mei-tai

Ergo, beco, angelpack, sutemi, manduca, mei-taier eller sjalar.
Mer ovärderliga än vassa knivar och smör.
Vraka och välj. Garanterad framgång.
Mamman bjuder på kakkalas och justeringshjälp om någon blir besviken.